Mirsch/Expert 2-35: Mått: 270 x 210 x 460 mm Pris: 1100 kr

Rank Arena HT-525: Mått 280 x 430 x 240 mm, Vikt 8,1 kg Pris: 1000 kr

DUX DX-141: Mått: 210 x 240 x 450 mm, Vikt: 7 kg Pris: 1100 kr 

Bakgrund

Det finns en tunn linje mellan att effektivisera sitt arbete och att överskatta sin egen förmåga. Jag tror att jag lyckades ganska bra med att pendla förvirrat däremellan med dessa olika projekt. Samtidigt som jag satte igång med min renovering av Mirsch OM 3-28, så började jag även att parallellt renovera ett par DUX Sound Project DX-141, ett par Rank Arena HT-525 och ett par Mirsch/Expert 2-35. 

Jag kommer försöka beskriva processen för alla tre renoveringar i denna text. Kanske visar det sig bli mer rörigt, men jag gör ett försök. Eftersom de olika renoveringsmomenten är snarlika på alla tre högtalare, kanske det kan fungera. Jag har dessutom fotat en hel massa och valt ut ett 60-70-tal foton från alla tre högtalare. Några ligger infällda löpande i dokumen för att knyta ihop sammanhanget lite, och “lätta upp textmassan”. Men samtliga foton ligger samlade i slutet av PDF dokumentet för att kunna maximera storleken på dem.

Inspektion och provspelning 

Det finns flera aspekter med lite mindre högtalare som tilltalar mig. Trots att dekanske inte levererar den djupaste basen, av förklarliga skäl, så är de oftast bra balanserade och “ärliga” i sin ljudbild. Samt att de ofta går att få att låta bra i mindre rum.

Inget av paren var i särskilt fint skick när jag började renoveringen. Egentligen ganska bedrövligt skick faktiskt. Det saknades galler på 2-35:orna, de hade skador i fanér och skadade hörn. Frontbaffeln hade otrevligt ringlande strängar av lim som satt hårt fast efter de ursprungliga skumfrontarna som vittrat bort. Dux:arna hade skador på fanér, söndervittrade dämpfilt på frontbaffeln och märkliga rostbruna fläckar och bucklor på ena metallgallret. Rank Arena var nog de som var i sämst skick, i alla fall lådan. De hade skador och fanérbitar borta. Skrapmärken och mörka missfärgningar på flera sidor av högtalarna. Fronttyget var sönderklöst av katter, och en massa metallfästen på baksidan som inte satt fast, mest troligt slitits loss och skadat lådan.

Ja inga av högtalarna såg särskilt särskilt skojiga ut i sitt ursprungliga skick. Precis som jag gillar det!

Jag valde att provspela samtliga tre högtalarpar med min Akai AA-1125 en underbar

receiver som aldrig gör mig besviken. Skulle utan problem kunna köra den som min

huvudenhet. Det var lite rörigt att koppla alla högtalare och försöka särskilja deras ljudkaraktär. Här

önskade jag att jag hade haft en bra högtalarväxel, men jag ville ju bara höra hur de lät och så att inget var uppenbart fel innan jag påbörjade renoveringarna.

Min första säkerhetscheck var främst för att upptäcka så att inget element verkade trasigt eller gav ifrån sig något missljud, vilket det inte gjorde. Det var skönt eftersom det spar en massa tid och pengar.

Jag testade först Mirsch 2-35. Mitt intryck var att de lät aningen tunna i basen, och att diskanten kändes lite torr och dämpad. Efter ett tag tyckte jag att det kanske blev bättre med basen, och förmodligen var gummit lite styvt och behövdes spelas in. 

Nästa par var Dux DX 141 och jag upplevde att de hade en bättre bas, en krispare diskant och

ett mer framträdande mellanregister. Faktiskt rätt så skönt ljud. Rank Arena hade den djupaste basen, men där fanns det istället ett lite grumligt mellanregister och en aningen ettrigt diskant. Blev lite jobbigt att lyssna på dem efter ett tag. Nu ska tilläggas att Rank Arena MT 525 har två diskanter/mellan, och där det var oklart hur filtret såg ut och hur delningen var mellan diskant bas.

Generellt lät alla tre högtalare rätt så bra och hade ett skönt ljud. Om jag ska välja någon favorit i detta första snabbtest så blir det Dux som drar längsta strået. De lät mest balanserade över hela registret och var lättsamma att lyssna på under en längre tid. I detta tillfälle lyssnade jag ca 20-30 min per par. 

Stycka, märka och sortera element och filter

Jag valde att stycka upp alla tre paren samtidigt. Vet inte riktigt varför jag fick för mig att köra alla tre samtidigt, men impulsen tog över och då blev det som det blev. Jag försöker alltid vara noga med att märka upp alla kablar till filter och element med tejp lappar när jag skruvar isär. Jag fotar också frekvent i alla olika steg för att kunna gå tillbaka och granska något om jag blir osäker på hur det såg ut. Alla grejer sorteras i lådor och dämpmaterialet plockas försiktigt ut först sedan märkas upp i pappåsar. Gullfiber, stenull, glasull eller liknande är inte så roligt att hålla på med så handskar och andningsskydd är att rekommendera.

Det som slog mig var att Rank Arena hade väldigt mycket och noggrant placerad dämpmaterial och ett skyddande tyg bakom basen för att förhindra att små ullpartiklar tränger ur lådan. DUX högtalarna hade också rätt så mycket dämpmaterial, medan Mirsch/Expert hade lite mindre och glesare placerat i lådan.

En annan sak som var intressant var skillnaden i byggkvalitet på lådorna. Utan tvekan var DUX högtalarna mest rejäla. De hade tjockast gods och det var rejält tätat och snygga skarvar. Därefter kom Rank Arena som också hade en kraftig konstruktion, men där tätningen mot basen var lite gles och misstänkt läcka luft. Det var lite lustigt att när jag plockade isär allt i Duxarna och tog ur dämpmaterialet så ramlade det ur ett “extra” oanvänt delningsfilter som låg helt

löst och snyggt ihoplindat. Förmodligen någon konstruktör som varit lite förvirrad på jobbet där på sjuttiotalet, eller så förutsåg att det kunde behövas ett filterbyte 40-50 år senare.

Mirsch/Expert lådan var nog den vekaste av de tre och där var det ganska illa sammansatt med detm tunna bakstycket. Dock var det bra tätat mot både bas och diskant. Fundering uppstod om det var en "Expert variant" att lådan kändes lite mer slarvigt ihopsatt? Skulle vara intressant att jämföra med ett par motsvarande Mirsch OM 2-20 för att se om det skiljer något mellan både byggkvalitet och filterkonstruktion. 

Alla tre högtalare är 4 ohm och bestyckade med 8 tums basar, så där är de lika. Dux och Mirsch har en 1 tums domediskant, medan Rank Arena har två 2 ¼ tums. De är relativt lika i mått och liter antal, och  de har ungefär samma effekttålighet och frekvensomfång.

Rank Arena är snäppet större i storlek än de andra två i storlek. De har ett frekvensomfång på 50 - 20000 Hz och en effekttålighet på 25 W. Mirscharna ligger mitt emellan i storlek av de tre, men med den “klenaste” lådan i byggkvalitet. Märkeffekt på 35 W och ett frekvensomfång på 45-20000 Hz.

Duxarna är minst i storlek och volym, men har en stadigt byggd låda. Effekt 20 W och frekvensomfång 45-20000 Hz.

Skillnaden i storlek och data mellan alla tre högtalarparen är inte stor, och därför var de lite intressant att göra en jämförelse. Elementen i Dux är klassiska Philips AD 0160/T4 diskant och AD 8060/W4 bas. Till skillnad från Mirsch/Expert som hade Philips AD 0140/T4 diskant och AD 8066/W4 bas.

Rank Arena högtalarna hade helt omärkta element, så det var lite knepigt att veta vad som faktiskt sitter i dem. Med tanke på deras utseende och de klassiska Alnico-magneterna som sitter på både bas och diskanten ärmed största sannolikhet Peerless. Gissningsvis är diskanterna ett par Peerless MT-225-HFC och basen är en Peerless P 825 W. Basen har ett lite säreget utseende med de delvis fyra täckande gaskets mellan den veckade pappkonen. Dammkåpan är dessutom ganska tunn/genomskinlig. 

Det som egentligen förvirrar mig lite är att högtalarna faktiskt faktiskt har två diskanter, och när man läser lite på nätet kring dessa högtalare så är de fler som undrar hur filtret var tänkta för dessa. Kanske är det anledningen till att de vid en första provspelning upplevdes ha en framträdande diskant

som tenderar till att vara aningen vass. 

Filtret i Mirsch 2-35 var inget annat än en enkel elektrolyt 8 uF konding i serie till diskanten. Det är väl den enklast tänkbara filterlösningen, och kan vara nog så bra, men jag undrar verkligen om motsvarande Mirsch OM 2-20 också bara har en enkel konding? I Duxarna satt det åtminstone en 2:a ordningens på diskanten med både en spole och en kondensator, men ingenting på basen. Efter att jag rådfrågat en kunnig herre på detta, så fick jag tipset att sätta en spole i serie till basen också för att dela bort det översta hisset så att den fick jobba lite mer dedikerat med mellan och bas. Jag vet att det var några som rekommenderade mig att sätta en RC-länk över basen. Jag fick dock rådet att inte bry mig om det eftersom det enligt utsago skulle “linjärisera impedansen så den faller snabbare

uppåt”. Vete fasen om jag personligen vet vad som är upp och ner i denna fråga, men för enkelhetens skull valde jag att bara sätta dit en extra spole. Är ju trots allt nyfiken, så jag kommer säkert att testa med en RC-länk i något projekt framöver.

I Rank Arena filtret satt det en spole och två elektrolytkondingar på 15uf och 10uF, men deras val

att göra hela trä frontbaffeln löstagbar med skruvar, och att fästa filterkomponenterna på baksidan baffeln gjorde mig aningen brydd? Det kanske var förenklande i en tillverkningsprocess, men eftersom det inte blir lika tätt runtom, och där saknades vettig tätning, ja då kan den slutna lådans princip riskera att utebli. Denna galna konstruktion var det första jag beslutade mig för att förändra.

Strippa lådorna från lack, slipa fanér, och lite blekning

Detta moment är kladdigt, skitigt och allmänt enerverande. Men det gör trots allt renoveringsprocessen mycket mer effektiv. Åtminstone för mig som jag gör det. Jag gillar inte att sätta igång att slipa direkt på lackytan eftersom jag vet att det är svårt att veta var på ytan det finns lack kvar, och var det börjar tränga ner i fanéret. Dessutom är det risk att det blir rosigt och flammigt resultat. Därför använder jag mig nästan alltid av färgborttagningsmedel i gelform förs för att ta bort det översta lagret med lack, innan jag slipar.

Jag penslar på ett jämnt lager på alla sidor på högtalarna, ibland väljer jag att sätta plastfolie runt om för att effektivisera processen av att lösa upp lacken. Går bra utan också om man har lite mer tid över. Därefter använder jag först en spackelspade och sicklar bort allt kletigt upplöst lack. Därefter använder jag en skursvamp för att gnugga bort överflödigt medel. Sen tar jag något utspätt mildare rengöringsmedel, tex. Allrent eller liknande och sprayar på, och tar en ny skursvamp och torkar bort direkt. Till sist använder jag vatten och en ny skursvamp för att få bort de sista resterna. Om jag ser att det fortfarande finns fläckar av lack på ytan, så repeterar jag helt enkelt processen.

Därefter får högtalarna stå i något dygn för att torka riktigt, innan jag ger mig på att slipa. Är inte fanéret helt torrt så blir det bara kladd i sandpappret. Så låt det torka riktigt. Går att använda värmepistol också för att skynda på, men är försiktig eftersom det kan riskera att smälta och lösa upp limmet under fanér m.m.

Jag brukar oftast köra med 120, 220, 280 kornstorlek på slippapper, och även använda slipsvamp för att komma ner i fibrerna på ett bra sätt. Personligen använder jag handkraft istället för maskin när jag slipar, och när man strippat lacken innan så krävs det mindre ansträngning för att slipa jämnt.

De lådor som var i bäst skick i fanéret var Duxarna. Där fanns det lite små skav och repor här och där, men förhållandevis små skador. Mirscharna hade en del repor, flisor borta, stötskador och tidigare lagningar som var sisådär i färgmatchning. Det var i ett stenhårt material, så antingen var det någon form av kemiskt trä eller plastic padding eller liknande. Under gallret fanns ett helmurket lager med skumgummi som först behövdes skrapas bort.

Det lådor som var i sämst skick var Rank Arena. De hade alla tänkbara skönhetsfläckar. Stötskador, repor, ljusa fläckar och stora svarta rosor. Ingen vacker syn på någon sida!

Jag började för enkelhetens skull med Dux högtalarna. Där gick det relativt enkelt att strippa lacken, slipa och sedan rengöra fanéret. Dessutom hade jag möjlighet att jobba utomhus några dagar med dessa.

Mirsch/Expert lådorna var också ganska enkla att strippa ner från lacken, men där fanns det lite mer skador i faneret som jag var tvunget att vara extra försiktig med när jag slipade. Lätt att förvärra situationen om man är lite för ivrig och vill att arbetet ska fortskrida snabbt. Easy does it!

Utan tvekan de värsta lådorna att jobba med var Rank Arena. Fasen vet vad den förre ägaren hade gjort med dem, men de var inte i bra skick. Jag visste att jag aldrig skulle kunna få bort alla repor, och det handlade istället om att försöka slipa så pass precist i djup att de minimerades och knappt blev synliga. Efter att jag strippat lacken och slipat så var det fortfarande rejäla mörka rosor i träet och

det skulle vara näst intill omöjligt att enbart slipa bort det. Det enda alternativet jag hade

kvar var att använda Oxalsyra. 

För er som aldrig använt oxalsyra, kan jag faktiskt rekommendera det om man har mörka fläckar. Det finns en sak att ha i åtanke när man gör det som jag har lärt mig av andra kunniga. “Dutta” inte försiktigt på små områden av det mörka du vill behandla! Det kommer bara att sluta med att medlet flyter ut över gränsen och närliggande område av träet bleks samtidigt som det mörka, och då kommer det istället bli ljusa färgskiftningar som är betydligt knepigare att rädda. Så pensla på över hela ytan och låt verka. Torka sedan av, och repetera tills dess att ytan har börjat försvinna. Efteråt använder jag bara en vatten såpa blandning och torkar av resterna av oxalsyran. Kan vara bra att låta träet torka mellan några varv för att inte dränka allt och riskera att faneret reser sig och börjar bukta.

Ansiktsmask är också att rekommendera ifall oxalsyrans partiklar börjar virvla runt. Inte

säker på att det är så nyttigt att dra in det i luftvägarna. Å andra sidan är kanske inte vanligt

slipdamm särskilt nyttigt för luftvägarna heller, så andningsmask är nog alltid en bra idé.

Processen med oxalsyra gick faktiskt över förväntan, och när jag var färdig såg jag inte några mörka fläckar. Dessutom blev lådorna väldigt ljusa i träet vilket var en fördel då de var lite murriga i tonen original. Oljan plockar ändå fram djupet i ådringen i träet sedan. Så man behöver inte vara rädd att det ska se ut som bok eller björk när man är klar. För er som är nyfiken finns det flera Youtube klipp som visar hur man jobbar med oxalsyra. Jag kan rekommendera ett klipp: “Our friend George shows us Oxalic Acid for the removal of stains in timber”. Inte bara har han en härlig engelsk accent, men för att på ett enkelt sätt förklarar hur man kan göra.

Spackla, slipa och lacka

Detta moment är det jag gillar minst i renoveringsprocessen, men samtidigt är det det som lyfter högtalarna nästan mest. Att spackla ojämnheter och att lacka högtalarna på framoch baksida.

Ingen av högtalarna hade särskilt fin yta på frontbaffeln. Återigen var det nog Duxarna som drog längsta strået och hade den jämnaste ytan, av förklarliga skäl med tanke på frontens skydd. Men på dessa högtalare så fanns det ett helt annat problem, och en annan aspekt jag

inte räknat med. 

Dux Sound Project högtalare serien i de mindre modellerna har alla metallgaller istället för fronttyg. Liknar lite Luxors små 3041 som har en snarlik lösning. Men, Dux högtalarna har en silvergrå färg på gallret, vilket kanske inte är min favorit. Det är i alla fall så de ser ut i original. Dessa hade fått någon märklig fuktfläck på ena gallret som antingen trängt djupt in eller orakat att gallret börjat rosta. Även fast jag lade hela gallret i ett rengöringsbad och försökte skrubba bort det så var det lönlöst. Så min enkla lösning var att helt enkelt lacka gallren. Eftersom jag inte är förtjust i den silvergrå färgen, tog jag mig den estetiska friheten att istället lacka dem svarta. Personligen tycker jag att det blev ett lyft utseendemässigt. Sen finns det säkert purister som inte gillar att jag gjort avsteg från originaldesignen. Det må vara hänt!

Det är ett attans jobb med att slipa, spackla, slipa repeterande för att det ska bli hyfsat jämt. Ingen av dessa tre högtalare fick en “perfekt” jämn yta. Men det kan jag leva med och det blev ändå en bra

mycket bättre finish än originalet.

Jag använder WF Wood finish och halvmatt svart sprayfärg. Egentligen gillar jag bättre att rolla med lackfärg, men alla tre högtalarna hade en lite svåråtkomlig frontbaffel och liten yta att jobba med, därför blev det sprayfärg istället. Bortsett från att man behöver maskera hela högtalaren runtom, är spraymålning är en ganska snabb procedur. Man behöver dock gå över ytan flera varv för att det ska bli bra. 

Jag experimenterade lite med att spraya flytande spackel på frontbaffeln på Mirsch/Expert högtalarna innan jag lackade svart. Det blev faktiskt en bättre yta och den fyllde upp lite av ojämnheterna. Jag kommer nog fortsätta att experimentera mer med sprayspackel på några andra projekt framöver. Rank Arena var lite klurigare eftersom där valde jag att först grundspackla, slipa och måla ett varv. Sedan tätade jag lådan i fasningen med Multibond innan jag skruvade fast hela

 rontbaffeln igen för att den skulle bli riktigt tät. Därefter spacklade jag igen hålen för skruvarna, och lackade över ytterligare några gånger med svart sprayfärg.

Nya filter och kablage

Som jag tidigare beskrivit var kanske ingen av dessa tre högtalare bestyckad med några underverk till delningsfilter. Av förklarliga, säkert både ekonomiska och konstruktionseffektiva skäl. 

Jag mätte upp alla gamla kondingar, och jag minns att det var någon som driftat lite snett ur värde, men att de generellt mätte helt ok över lag. Byten av elektrolyterna gör jag nästan alltid av rutin nu, även om de inte mäter så dåligt. Har de suttit i 40-50 år så är det inte direkt något som säger att de tål så mycket mer tid och att deras ålder förr eller senare tar ut sin rätt. Framtidssäkring kallar jag det. 

Jag började med Rank Arena. Där bytte jag ut båda kondensatorerna till nya Monacor MKP 5% 250V kondingar. Eftersom original på diskanten hade en 16 uF 10% 40V men jag hade en ny i 15 uF i värde, valde jag att sätta en återbrukad Eromak-1 1uF 1% i parallell. Även om det säkert ändå hade hamnat inom 10% tolerans med 16, ville jag testa lite med dessa Eromak som faktiskt ska anses vara rätt bra. Kablaget byttes ut mot lite grövre än original, och alla komponenter monterades på en ny platta för att kunna skruvas fast mot bakstycket inuti lådan. 

Dux högtalarna hade inte heller något vettigt filterkort att sätta komponenterna på så där återbrukade jag ett par andra kort som jag plockat ur några skrotade högtalare. Jag satte även här Monacor MKP 15uF på diskanten, men med en Ero Vishay 0,047 uF i parallell. På inrådan från mer kunniga än mig så satte jag en 0.30 mH spole i serie över basen. När jag gjorde A/B test mellan original och det “uppgraderade” filtret så kunde jag faktiskt

höra skillnad i ljudet, om än lite. Det blev mindre “ettrigt” och upplevdes bättre separerat. När elementen var lösa ur lådan så var det uppenbart svårt att höra hur basen framträdde, men testet var inte för att höra bas.

Mirsch/Expert hade som ni redan läst endast en enkel 8 uF elektrolyt på diskanten. Denna kändes som en sparsmakad lösning, och jag ville försöka uppgradera lite på samma sätt som jag gjorde med Dux. Jag valde att sätta en 0.23 mH spole i serie på basen. Jag satte en

8.2 uF Monacor med en ERO 0.01 uF i parallell. Nya kablar även på dessa filter. Även här gjorde jag ett A/B test för att höra skillnad mellan original filtren och de jag gjort. Jag upplevde nog att det blev ännu större skillnad mellan dessa filter än mellan Dux. Inget av detta är vetenskapligt genomfört eller uppmätt med fantastiskt avancerad mätutrustning eller i fancy mjukvaror. Även om jag gärna skulle snöa in på det också, så har jag helt enkelt bara utgått ifrån goda råd från kunniga människor och mina egna öron. Kan säkert ifrågasättas av många…men det tar jag med ro!

Nya emblem, kontaktterminaler och frontar 

En av de trista aspekterna med många gamla vintage högtalare är det faktum att man lät en mycket tunn inkommande kabel gå direkt in i lådan, ofta med en Din-kontakt i änden. Självklart förstår jag att det var den standarden på många grejer på den tiden. Men för mig känns det i ärlighetens namn lite epigt att lämna det så, och jag vill hellre fixa till och sätta nya moderna kontakter för skruv/bananpluggar för att enklare kunna koppla in högtalarna till sitt system. Då kan man ju roa sig med att köpa vilka svindyra luftlindade NASA klassade högtalarkablar som helst också, om man nu är böjd åt det hållet. 

Ibland försöker jag att samla på mig skruvplintar från andra skrotade högtalare eller annan utrustning som har rätt sort. Då printar jag ut infästningen på 3d-skrivare och gör en ny terminal. Jag har köpt en hel påse med skruvplintar på Ebay vid nått tillfälle. Ibland har jag hittat hela terminaler från skrotiga trasiga högtalare som jag då skördar skruvar, spolar ur filtren, och om det finns bra kvalitet på kontaktterminaler, även dessa. Det är många gånger jag köpt en trasig modern skithögtalare för 50-100 kr, och plockat delarna ur dem. Att köpa ett par lösa terminaler kan gå på ca 200-300 kr, även om man köper på någon billig butik. Med undantag från enstaka erbjudanden. 

På Dux och Mirsch högtalarna valde jag att 3d printa ut två enkla infästningsplattor och montera återbrukade skruvplintar. Fördelen med denna konstruktion är att det blir två små hål i bakstycket som är enkelt att täta inifrån. Dessutom är det enkelt att komma åt när man ska skruva fast högtalarkabeln eller stoppa in bananplugg. Nackdelen är väl det faktum att det faktiskt sticker ut en del från baksidan av högtalaren och kan vara knepigare när de ska läggas ner eller riskeras att stötas till. Ett litet problem om man bara har lite sunt förnuft. 

Den andra varianten med en hel infällnadsterminal, som den jag satte på Rank Arena har fördelen med att de “försvinner” in i bakstycket om blir mer platt. Nackdelen är att det blir ett större ingrepp, och att hålet är lite svårare att täta för att förhindra att luft läcker ut. Dessutom är det lite knepigare att sätta in högtalarkablar och skruva fast när de är infällda och vinklade. Egentligen också ganska små problem på det stora hela. Oavsett så blir det betydligt bättre med kontakt terminaler än att bara ha en tunn lakritsrem som löper ut från filtret. Jag hade tur med två av tre högtalare när det gällde emblem till frontarna. både Rank Arena och Dux hade sina original metallemblem kvar på frontarna, vilket alltid är trevligt. Däremot saknades både emblem och frontar på Mirschhögtalarna så där behövde jag göra en insats.

På Rank Aren var tyget illa sargat på ena fronten, förmodligen av någon katt som vässat klorna där under flera år. Det andra såg ok ut, men var också ganska noppigt. Därför fick jag slita bort det tyget och klä om med nytt svart tyg som även detta inhandlats på Biltema. Det är en ganska enkel procedur att stifta fast nytt tyg, det gäller bara att vika dubbel fåll och stofta noga med jämn fördelning ut mot sidorna så brukar det lösa sig. Jag är även lite allergisk mot att använda original kardborre lappar som ofta sitter på äldre högtalare.

Därför byter jag alltid ut det och fäller istället in fyra-sex små neodym-magneter på högtalarfronten. Sen svartlackade jag lika många tunna kvadratiska metallbleck som jag limmar fast på motsvarande position på frontbaffeln. På så sätt får jag ett ganska osynligt och lätthanterlig lösning för att ta av och på fronten när man önskar. Original modelletiketten på baksidan gick faktiskt att värma lös och rädda på dessa, så det var bara att spraylimma och sätta på plats igen. 

Dux frontarna har jag redan berättat att jag behövde lacka svarta. De var det bara att montera tillbaka emblemen på så kan man sätta tillbaka dem i den frästa fals som finns på frontbaffeln. Den infästningen är ganska tajt och kanske inte lika lätt att ta på och av, men konstruktionen gör att det inte var läge att försöka modifiera något mer utan att riskera att det skulle se skevt ut. 

Modell etiketterna på baksidan designade jag om i Photoshop, printade ut på fint papper och spraylimmade fast på baksidan. Mirsch högtalarna saknade helt fronter och emblem, så det vara bara att börja tillverka helt nya. Frontarna använde jag mig av ett gammalt IKEA hyllplan i trä som jag måttade och kapade upp och sågade ut hål för bas och diskant. Jag lackade framsidan svart för att undvika att det trärena skulle lysa igenom tyget. Den missen gjorde jag på ett tidigare projekt, och lärde mig av det. Sen var det bara att stifta fast nytt svart fronttyg och montera neodymmagneter och metallbleck som tidigare. Emblemen far lite pilligt att få till. Jag vill välja att ha den klassiska Mirsch-loggan istället, både för att den är snygg, men även för att renoveringen kändes som att den förtjänade den istället för en ful original Expert-symbol. Jag tillverkar ändå nya modelletiketter till baksidan på alla högtalare så det syns där. Dock var det inte lätt att hitta bra kvalitet på original loggan på Internet så jag fick använda ett lite halvskevt lågupplöst foto och tracea av konturerna i Photoshop och Illustrator, och sedan optimera kurvorna och exportera dem till DXF format. På det sätten kunde jag importera filen in i SketchUp och där modellera klart emblemet och exportera ut till STL format för 3d-skrivaren. 

När det var klart var det dags att detaljmåla den upphöjda Mirschtexten med guldfärg. Också ganska pilligt att göra, men när det är klart blir det faktiskt riktigt fint. Ett snyggt emblem på fronten höjer faktiskt kvalitetsintrycket. Oljning och vaxlagning av lådorna Jag tycker alltid att den bästa delen med renoveringen är att få olja in det nedslipade matta fanéret. Grymt tillfredsställande att gnida in oljan och se hur den vackra djupa ådringen i träet framträder. Särskilt tillfredsställande är det när det varit mycket jobb med att försöka fixa till ytan först.

På samtliga högtalare valde jag att först stryka på ett lager med teakolja. Låter det dra in, sedan ett lager med utspädd Tung olja. Därefter låter jag högtalarna stå ett par dygn och vila så att oljan får tränga in och härda. Därefter torkar jag undan eventuellt överflödig olja på ytan.

Nu har träet fått rätt mörkhet och det är läge att påbörja steget med att vaxlaga skadorna i fanér och låda. Jag använder mig av smältvax i olika träkulörer och försöker så gott jag kan blanda samman en ton som är aningen ljusare än det omkringliggande träet. Det finns gott om trälagnings kit med vaxstift både på Internet men även på vissa trävarubutiker om man letar efter kit att laga parkettgolv med. När grundjobbet med vaxet är klart använder jag tuschpennor i olika kulörer av brun och svart tusch för att färga in och återskapa träådringen. Inte helt enkelt ska tilläggas, och ganska tidskrävande. Även om det inte blir helt perfekt, så blir det en stor förbättring. Kanterna mot bakstycket fasas av ytterst lite med fint sandpapper och eventuella ojämnheter i övergångar mellan lack och trä fixas med färgkritor, tusch eller lackfärg. Avslutningsvis oljar jag in högtalarna tunt en tredje gång, låter det vila något dygn för att sedan torka rent från ytfläckar och polera upp ytan lite innan det är dags att vaxa.

Vaxning av högtalarna och slutgiltig provspelning

Jag använder ofta Grunne gammaldags trävax. Det är lättanvänt och relativt billigt. Det blir kanske inte lika härdad och slitstark yta som med t.ex. med andra märken av hårdvax eller vaxer som har blandningar av hartser m.m. Men jag gillar lättheten att jobba med Grunne, doften och att det faktiskt får en fin sidenmatt yta när det härdat. Jag brukar köra ca tre varv med vax runt om högtalarna och låta det härda mellan varven. 

Det sista varvet brukar ofta ge lite ytliga rester som behöver torkas bort. Sen går det bra att polera upp en fin yta, och jag använder alltid bara handkraft. En polertrissa är säkert mycket snabbare…men friktionen som blir om man är för ivrig kan riskera att göra vaxet som tuggummi. Handkraft är alltid lättast att kontrollera. Dessutom känns det som att det blir mer hantverk då, vilket är lite fånigt kanske.

Att slutligen få provspela högtalarna är definitivt ett gyllene ögonblick i renoveringsprocessen. Det är nästan så att det är en blandning av vemod, lättnad, stolthet, nervositet och uppspelthet blandat att få höra om de först och främst fungerar, men sen att få höra hur de låter.

Jag valde att använda mig av min Arcam Alpha 7 cd-spelare och samma receiver som vid den första provspelningen. Akai AA-1125. Jag skulle säkert kunna laborera med att matcha olika förstärkare eller receivers till de olika högtalarna, men eftersom de är så pass lika i storlek, elementuppsättning och effektkänslighet etc så kändes det lite som over-kill på detta test. Jag ville bara höra hur de lät och om det fanns någon skillnad i ljudet. Jag valde Tracy Chapman och Peter LeMarc som referensskivor. Båda skivorna har bra kvalitet på ljud. 

Rank Arena HT-525

Det första intrycket var ungefär som vid provlyssningen jag gjorde i våras. Diskanten är väldigt framträdande och snudd på vass i sin karaktär. Dock finns det en fin detaljrikedom och den plockar hem detaljer i instrument som virvlar och akustiska gitarrer mycket bra. Kalla det transienter om ni vill. 

Basen har blivit bättre efter renoveringen. Skulle gissa att tätningen av lådan spelare en stor roll. Basen har blivit tydligare och tyngre och med fin värme. Eventuellt att den är liten aning "blöt" i sin karaktär, men inget som stör sammansättningen. Separation och ljudbild är skaplig men de är lite positionskänsliga och kräver sin sweet spot. Efter att lyssnat på dem blir diskanten aningen bättre, men ändå med en viss ettrighet. Finns ett mått av lyssningströtthet som sveper över mig. Dessa högtalare mår definitivt bättre av att justera ner diskanten med tonkontroll eller en EQ. Tror dessutom att de skulle må bra av att få spelas in ett antal timmar.

Mirsch/Expert 2-35 

Första gången jag provlyssnade på dessa högtalare, tyckte jag att de lät helt ok, men kanske lite torra och dämpade. När jag nu drog i gång och lyssnade var det inte alls samma intryck. Det torra och dämpade var borta, och där fanns istället ett framträdande, stort och fylligt ljud med fint mellanregister som framhävde Tracy Chapmans röst riktigt snyggt. De lät faktiskt ganska högt också i jämförelse med Rank Arena och de uppfattades väldigt lättdrivna. Verkade gifta sig bra med Akai receivern också. Det fanns en fin stereobild och jag tyckte att de var mindre känsliga för exakt lyssningsposition än Rank Arena var. När jag testade att gå runt i rummet lite så upplevde jag ytterligare hur väl dessa spred ljudet på en stor yta. Jag hade inga problem alls att stå i köket och uppfatta ljudet. Av förklarliga skäl så försvann basen här, men klarheten i ljudet förvånade mig. Jag kände inte heller att jag blev särskilt lyssningstrött och att diskanten var mycket mjukare och behagligare än på Rank Arena. 

Dux Dx-141 

Direkt upplevde jag ljudnivån generell var lägre än på Mirsch/Expert högtalarna och Rank Arena. Även fast dessa är ganska små så upplever jag att de var mera trögdrivna än de andra två. Däremot så hade Dux högtalarna en fyllighet i djupbasen som inte vare sig Mirsch eller Rank Arena hade tajt snärtig bas, men ändå fyllig. Jag vill inte använda ordet ”pondus” eftersom det blivit ett modeord som florerar i allsköns beskrivningar om högtalare. Men ni förstår säkert vad jag menar. Mellanregister och diskant är mycket harmoniska och det känns som att de är väl balanserade med varandra. 

Dux högtalarna verkade också aningen känsliga för korrekt sweet spot, men när man väl satt där så var det en väldigt behaglig och mjuk lyssningsupplevelse. Fanns inget tecken på att jag blev trött i öronen av en för vass diskant, överdrivet mellanregister eller bumling eller dov bas. Kort och gott ett skönt mjukt och väl avvägt ljud.

Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!