Mått: 457 mm x  304 mm x 354 mm,
Vikt: 8,5 kg
Pris: 1800 kr

Bakgrund och historia

Jag hade inte så stora förväntningar på denna högtalare, och jag såg att det kanske inte var så särskilt krångliga ingrepp för renovering som behövdes heller. Det jag visste var att det definitivt behövdes nya baskanter, samt att ge mig på en uppdatering av komponenter i filtret. Men utöver det så var faktiskt lådorna i rätt fint skick.
Skönt att inte alltid behöva ge mig på varenda aspekt i en högtalares uppbyggnad för en gångs skull.

Infinity Systems grundades 1968 i Los Angeles av Arnie Nudell, John Ulrick och Cary Christie. Företaget gjorde sig snabbt ett namn inom high-end-audio genom att kombinera vetenskapligt baserad akustik med innovativ design. Den första produkten, Servo-Statik 1, var ett avancerat hybridsystem med elektrostatiska paneler och servostyrd bas – något mycket ovanligt vid tiden.

Under 1970-talet etablerade sig Infinity som en teknisk pionjär. De var bland de första att använda material som Mylar i diskantmembran, polypropylen i baselement och starka neodymmagneter. Mest betydelsefullt var utvecklingen av plana magnetostatiska element – EMIT (Electromagnetic Induction Tweeter) och EMIM (mellanregister) – som kännetecknas av extremt låg massa, hög precision och mycket låg distorsion. Dessa tekniker kulminerade i det legendariska referenssystemet Infinity IRS på 1980-talet – ett fyrdelat system med över 70 planarelement och aktiva baselement, som anses vara ett av de mest ambitiösa högtalarsystem som någonsin byggts.

1983 köptes Infinity upp av Harman International. Under de följande åren breddades utbudet till att omfatta mer konsumentinriktade serier, men ofta med teknologiskt arv från de tidigare high-end-modellerna. Reference Standard-serien (RS), som producerades mellan 1981 och 1986, är ett tydligt exempel. Här kombinerades prisvärda konstruktioner med pålitliga komponenter som polypropylenbasar och Polycell-diskanter – en formsprutad diskanthögtalare utvecklad som ett enklare alternativ till EMIT.

På 1990-talet lanserades bland annat SM-serien (Studio Monitor) för hemmabruk, och Kappa-serien – mer avancerade högtalare som ofta behöll EMIT-diskanter och komplexa delningsfilter. Samtidigt lämnade Arnie Nudell företaget (1989) och startade Genesis Technologies, där han fortsatte utveckla high-end-högtalare i Infinitys anda.

Fram till början av 2000-talet hade Infinity gått från ett teknikorienterat high-end-varumärke till en bred producent av konsumenthögtalare, men deras vintage-modeller – särskilt från 1970- och 80-talen – är fortfarande högt uppskattade bland samlare och audiofiler för sin ljudkvalitet, design och tekniska innovationshöjd.

Infinity RS9B, som introducerades 1982, är en representant för företagets mer konsumentinriktade Reference Standard-serie. Priset när de lanserades var $196 vilket i dagens värde motsvarar ungefär $636 (6 869 SEK) i 2025 års penningvärde, justerat för inflation. Nu går det ju inte att direkt översätta värdet på högtalare från då till nu, men det kan vara intressant att ibland begrunda över hur värdet förändras. 

RS9B är en tvåvägshögtalare med en 16 cm polypropylenbas och en Polycell-diskant som är en formsprutad enhet som erbjuder bra detaljåtergivning och bred spridning. Kabinettet är förhållandevis djupt (45 x 30 x 25 cm), vilket bidrar till ett fylligt basomfång, trots att det endast är en 6,5 tums bas som jobbar.
Delningsfrekvensen ligger vid 2500 Hz, och högtalaren rekommenderas för förstärkare mellan 20–75 watt per kanal. RS9B kombinerar enkel men effektiv konstruktion med Infinitys typiska ljudkaraktär från tidigt 80-tal – öppen diskant, klart mellanregister och kontrollerad bas – vilket gör modellen väl lämpad för renovering och fortsatt användning i både vintage- och moderna lyssningsmiljöer. Infinity har historiskt sett i ofta använt en mörk mocca brun färgton på sina frontbafflar. Så även på dessa, vilket jag personligen ger en varm och exklusiv touch.

Initial provspelning och demontering

Jag såg ganska snabbt att baskanterna inte var i ett särskilt fint skick. Även om de höll ihop så behövdes det inte mer än ett lätt tryck med lillfingret så gick det hål. Dessa behövde bytas. En provspelning behövdes genomföras mycket försiktigt, och mest för att höra att det inte var något större fel på bas eller diskant. Som tur var så hörde jag inget fel alls, och det var befriande eftersom det är inte de enklaste högtalarelement att leta ersättare till. Skulle man mot förmodan hitta några fungerande så brukar de betinga ganska högt pris.

Kontaktterminalerna är lite speciella i design och utifrån att de har modellbeteckningen tryckt på en krans runtom, så fanns det en estetisk och praktisk anledning att behålla dem som original. Dessutom är dessa mest troligt en senare generation som har större kontakter som tar grövre kablar. Hade det varit den första generationen hade jag nog tvingats byta eftersom de klämkontakterna är löjligt klena.

Byte av baskanter

Jag beställde nya skumkanter från Speakersrepairshop.nl vilket är smidigt. De har bra utbud, bra priser och snabb leverans. Det fanns även gummikanter att köpa, vilket jag inte riktigt förstår för jag har bara sett dessa RS9b med skumkanter. Men kanske att det finns en senare generation där Infinity ändrade till gummi.

Så här gjorde jag:

• Verktyg & material:
  Skalpell/rakblad/brytbladskniv, pensel, tops, aceton, isopropanol, Casco Universal Aqua-lim, tongenerator-app, liten förstärkare, krokodilklämmor, träpinnar och klädnypor.
  
  

• Borttagning av gamla kanter:
  först behövde jag avlägsna den gasket sommsitter på sängen över baskanternas limmning. Försiktigt använde jag en brytbladskniv för att skära lös dem.

• Jag skar bort den gamla skumkanten med skalpell och använde aceton för att lösa upp gammalt lim och rester. Därefter torkade jag rent med isopropanol för att skapa en helt ren och fettfri yta.
  
  

• Förberedelser innan limning:
  Jag satte två små träpinnar mellan kon och magnet för att lyfta konen lätt. Sedan rengjorde jag konens limkant noggrant med tops och isopropanol – viktigt för att få bra fäste.
  
  

• Limning av innerringen mot konen:
  Med en pensel lade jag på ett tunt lager lim på insidan av skumkanten och tryckte fast den mot konen med hjälp av fingrar, tops och baksidan av penseln. Jag lät det härda några timmar.
  
  

• Kontroll av centrering:
  Med tongeneratorn (20–40 Hz) igång kontrollerade jag att konen rörde sig fritt utan skrap eller missljud. Det säkerställer att talspolen är rätt centrerad innan yttre limning.
  
  

• Limning av ytterkanten mot sargen:
  Jag applicerade successivt lim på undersidan av skumkantens ytterdel och tryckte fast den mot sargen enligt “klockprincipen” (12-6-3-9 osv.). Viktigt att trycka jämnt och försiktigt utan att rubba centreringen.
  
  

• Extra stabilitet under torkning:
  Jag lät tongeneratorn vara igång medan limmet härdar, och använde vid behov klädnypor runtom för att hålla allt på plats. Lät torka i ca 6-8 timmar, helst över natten. Det är inte alltid jag använder klädnypor heller, men är man osäker på hur jämnt det fäster mot sargen så kan det vara en fördel medan det härdar. När allt kom på kanterna hade härdat använde jag samma lim för att applicera tunnt på gaskets innan jag satte tillbaka dem. Dessa sattes under press av ett antal klädnypor och fick sedan torka över natten.
  
  

• Slutkontroll:
  När allt var torrt körde jag tongeneratorn en sista gång och provspelade högtalarna – inga missljud, inga problem. Tight och frisk bas igen.

Jag använder nästan aldrig shims-teknik när jag kantar om basar av denna sort. Dock kan det vara värt att överväga om man har andra typer av element, med andra kanttyper och om det kanske är aktuellt att helt kona om högtalaren. Men för det allra mesta så fungerar denna teknik med tongenerator alldeles utmärkt. Tänk bara på att ha förberett materialet du behöver, ett mått av tålamod, samt att inte vräka på för mycket lim som flödar ut och ser illa ut.

Renovering av filtren

Filtret är inte särskilt komplicerade, men har ändå 2:ordningens design. 

Diskant (High-pass)

• Kondensator: 2,5 µF

• Spole: 0,4 mH (luftkärna)

• Motstånd: 2,2 ohm + 4,5 ohm (båda 5 W) i serie/parallell.

Bas(Low-pass)

• Spole: 0,7 mH (luftkärna)

• Kondensator: 12,5 µF elektrolyt 

• Motstånd: 2,2 ohm (5 W) 

Jag lämnade spolar och motstånd eftersom de inte åldras på samma sätt och att luftlindade spolarna som sitter där är ändå av god kvalitet. Dock beslutade jag mig för att byta ut kondensatorerna eftersom elektrolyter har en benägenhet att åldras och försämras i värde, vilket inte är så bra för ljudkvalitet eller hållbarhet. 

Jag valde att ersätta 2.5uF elektrolyt på diskanten med en 2.2 uF 400V 3% Mundorf Mcap MKP av god kvalitet.Basens kondensatorer ersatte jag med Mundorf Ecap Plain 5% en 10uf + en 2.2 uF som parallellkopplas för att komma så nära original värdet på 12.5 uF som möjligt. De gamla elektrolyterna hade en tolerans på 10% så det var helt i sin ordning.

Nytt fronttyg

Fronttyget var i ganska ok skick, men tyvärr fanns det två små hål på ena fronten, och jag klarar inte av att låta detta finnas kvar när jag gör en helrenovering. Originaltyget var mörkbrunt, och jag hade svårt att hitta ett tyg med matchande brunton som passade, så jag valde att istället använda svart då det harmonierade bäst.

Så det vara bara att plocka bort det gamla tyget, peta bort emblemen. Därefter stiftade jag fast nytt högtalartyget och satte tillbaka emblemet som sitter lite nedfräst i fronten vilket skapar en fin diskret designdetalj.

Slutgiltig provspelning

Jag plockar alltid in renoverade högtalare in i huset i vardagsrummet för en slutgiltig provspelning. Det är en helt egen vetenskap och häxkittel av subjektivt tyckande och smak när det kommer till hur man ska matcha källa, förstärkare med rätt högtalare. Ibland brukar jag lägga ganska mycket tid på att försöka prova olika receivers och förstärkare som jag har, men allt som oftast så använder jag samma uppsättning. En Sony CD spelare, en Dual 1019 skivspelare, en Kenwood Basic C1 förförstärkare och ett M1 slutsteg. Dessa har en välbalanserad och neutral analytisk ljudkaraktär med kanske lite dragning mot det varma. Slutsteget har tillräckligt med kraft för att driva på betydligt större och lite trögare högtalare med lägre känslighet. Dessa Infinity RS9b är inte särskilt tungdrivna och kraften från Kenwood slutsteget är fullt tillräcklig.

Jag valde att börja med ett episkt album, Pink Floyd The Dark Side Of The Moon. Utan att gå in på hur briljant albumet är så är det även ett passande val för att testa olika aspekter i ljudkvalitet. 

Dessa små Infinity är aningen känsliga för placering och de behöver testas lite mot bakomliggande och eventuella sidoväggar för att komma till sin rätt. Men stereobilden och dynamiken är riktigt bra när man fått till det. Det är ingen avgrundsdjup bas som kommer ur dem, men det är tillräckligt tajt och distinkt för att det ska klara av att leverera det registret som behövs. Självklart , skulle man vilja addera en subbas in i ekvationen så kommer det att lyfta ljudet ytterligare någon dimension. Men återigen, rummets karaktär och placering är viktigt.

När jag spelar låten Speak to me/ Breath som har en skön blandning av bland annat hjärtljud, mjuka röster och olika effekter så plockar högtalarna fram det på ett fint sätt.
Polycelldiskanten återger de finaste detaljerna i bakgrundseffekterna med hög upplösning. Den breda stereobilden gör att ljuden sveper runt i rummet.

Även låten Time så hör man tickande klockor, höga klanger och kraftfulla trummor på ett snyggt sätt. Infinity RS9b får klockljuden att låta klara och tydliga, med mycket detaljer. Trummorna låter fylliga och starka, men ändå rena och utan att det blir rörigt. Högtalarna hinner med alla snabba ljud och ger musiken både tyngd och precision.

Jag valde även att testa med Miles Davis Kind of Blue för att se hur de hanterade en annan genre. Jag är ingen Jazz-fantast direkt, men ibland är det bara rätt tillfälle att dra på en Jazzplatta!

I första låten, So What, hör man direkt hur tydlig och mjuk basen är. Kontrabasen låter naturlig, och man kan följa varje ton. Miles Davis trumpet kommer in med en klar och luftig ton och varje liten detalj i spelet hörs tydligt tack vare de känsliga diskantelementen i RS9b.
När saxofonerna börjar spela blir ljudbilden bred och tydlig. Högtalarna placerar instrumenten så att man kan höra var i rummet de står. Det gör att musiken känns levande och verklig.

Slutord

Den imponerade stereobilden och detaljrikedomen i det högre registret är nog det som jag gillar mest med dessa högtalare. De har en mjuk och angenäm ljudkaraktär och de inbjuder verkligen till långa stunder av lyssnande. Vill man använda dem i ett större rum, och kan man leva med att inte ha de allra djupaste basfrekvenserna, eller om man önskar komplettera med en subbas, ja då har man en grymt trevlig uppsättning! 

Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!