Pris: 2800 kr

Bakgrund

Jag tror att detta restaureringsprojekt kan vara både det mest frustrerande och det mest belönande på samma gång. Jag kommer att förklara hela processen så kommer ni nog förstå vad jag menar. Intressant och lärorikt har det absolut varit.

När jag upptäckte dessa högtalare såg de inte mycket ut för världen. Pilot Kit LS65, jag hade aldrig hört talas om märket Pilot. Jag provade Googla men fick jag inga vettiga träffar alls. Inga foton som liknade loggan jag hade...Inte ens nära. Jag hittade ursprungliga hifi-märket PilotHifi Acoustics GmbH som verkar härstamma från forna Västtyskland. Enligt utsago gjorde de en del erkända rörförstärkare på 60-talet. Men jag fick inte den loggan att stämma överens med min. Sans seriff typsnitt liknande senare version av originalet, men den konstiga symbolen med de tre pilarna och ringen saknas. Kanske var mina högtalare en senare produkt från slutet av -70 eller 80-talet? Hur jag än sökte så hittade jag bara andra forum där det fanns lösryckta trådar med folk som också försökte leta efter mer information. Jag slängde in en fråga i en Facebookgrupp för vintage högtalare och fick kontakt med en man som gissade att mina högtalare var baserade på en högtalarlåda som var tillverkad av Pilot i någon obskyr fabrik i Tyskland, men att högtalar-kitet var ihopsatt av något helt annat företag. Vilket jag tyckte inte var helt orimligt. Jag vet dock fortfarande inte exakt var dessa kommer ifrån och vilket företag som komponerat ihop kitet. för att göra det ytterligare lite komplicerad finns det trådar till USA men även till OHM F. När jag senare i processen upptäckter att filtret är tillverkat i Sverige, blev jag ännu mer förvirrad. Jag återkommer till det längre ner.

Dessa högtalare var inte i toppskick, och det första intrycket jag fick var att de kanske var ett par udda PA-högtalare. Vid närmare undersökning såg jag att det diskanten mest troligt var utbytt. Baskanterna hade vittrat sönder och ramlade sönder i småbitar. Mellanregistret kändes på något sätt malplacerat i lådan, men det mellanregistret kände jag igen från mina Mirsch 3-28. Ett par Peerless KO40MRF skojar man inte bort.

Den svarta lacken på faneret var fult slitet och repigt, men utan större skador. Skumfronterna saknades och endast sargen fanns kvar tajt inkilad mot frontbaffeln. Det var när jag provade att lyfta lådorna som jag blev riktigt överraskad. De vägde bly! Jag insåg att det de var rejält byggda och att det fanns god potential. Även om det skulle krävas en massa jobb för att renovera dem, såg jag framför mig en betydligt mer estetisk högtalare och en förhoppning om att de kunde låta riktigt bra. En chansning absolut, men desto roligare. Jag gillar att ge mig ut på okänt vatten.

Efter några dagars velande fram och tillbaka beslutade jag mig ändå för att köpa dem. Priset var verkligen inte i överkant, och jag skulle nog säga att jag spenderar mer på lösgodis på en lördag.

När jag kom hem med dem så ställde jag snabbt upp dem och använde en liten tanig Kenwood reciever för att göra ett försiktigt snabbtest. Eftersom baskanterna mer eller mindre ramlade isär när jag petade på dem insåg jag att det inte var en bra idé att dra på hög volym. Jag var mest intresserad av att höra om det kom ljud från samtliga element. När jag petade igång Kenwooden och en Chromecast Audio blev jag till att börja med lite konfunderad och orolig eftersom jag hörde ett märkligt “ploppande” ljud från båda högtalarna och endast ett mycket svagt ljud av musiken. Efter att jag stängt av allt ryckt ut kontakter och startat om igen så var ploppande borta. Vet än idag inte vad det berodde på, men jag gissar att det hade något med Chromecasten att göra. Hur som helst så testspelade jag lite Clapton på väldigt låg volym och vred sakta upp lite för att höra om det kom vettigt rent ljud ur samtliga element på båda högtalarna, vilket det gjorde. Jag vred upp volymen ytterst lite till och jag hörde att det fortfarande lät bra. Då kände jag mig nöjd, och avslutade testet.

Första momentet i renoveringen var att montera isär hela högtalaren och plocka ur alla element, filter, kontakt terminaler och dämpmaterial. Basen var en 10 tums Peerless 832531 Mellanregistret en Peerless KO40mrf och diskanten som definitivt är ett ersättningselement, utifrån att hålet i lådan sågats upp för att kunna passa, var en Peerless 811528.

Jag tyckte spontant att det var ganska tunt med dämpmaterial, och att det var rätt så ojämnt fördelat i lådan. Det fanns ett förstärkande stag mellan bak och frontbaffel vilket var positivt för stabilitet i lådkonstruktion. Basröret som var i papp, var ganska slarvigt monterat och limningen hade släppt och det var inte tätat riktig mot fronten. Några lätta vickningar så var det helt löst. Lådan var byggd i traditionell spånskiva, men med en 22 mm godstjocklek och duktigt limmad och tätad på insidan. faneret hade en svart lack som hade tunnats ur och slitits rejält på ovansidan så att den naturliga trätonen och ådringen börjat framträda. Det som var mest intressant var att delningsfiltret som satt i lådan såg väldigt välbyggt ut och med ett helt gäng kondensatorer och större spolar. Nu blev jag väldigt nyfiken. Jag lödde lös alla element, märkte upp kablarna och skruvade sedan lös delningsfiltret. Det var tungt och stabilt i kortkonstruktion, och jag tänkte att detta filter måste väl ändå borga för en viss kvalitet. När jag vände på filtret för att titta på lödpunkterna och banorna såg jag att det fanns en märkning där det stod: Delningsfilter LS65, Tommy Jennving AB.

Nu blev jag väldigt nyfiken, och tänkte att dessa högtalare kunde orimligen komma från färdiga från Tyskland eller USA. Lådorna kanske tillverkades i Tyskland, Peerless elementen kunde komma från vart som helst eftersom de var vanliga i olika högtalarkonstellationer. Men ett anpassat delningsfilter från Tommy Jenving AB får mig ändå att tro att högtalarkitet satts ihop av något företag i Sverige. Vilket företag det kan ha varit, vet jag än idag inte.

Jag kunde inte låta bli att försöka göra lite efterforskningar på vem Tommy Jenving var, och efter lite Googling så var det ganska uppenbart att han var ett erkänt namn inom Hifi-sfären och att han var en innovatör och av de personer som låg bakom framgångarna till SUPRA Cables. Hur hans företag jobbade med tillverkningen av delningsfiltret till mina LS65 det vetka jag inte. Däremot så vet jag att namnet Tommy Jenving AB även har dykt upp på filter som är tillverkade för JBL L65, även att vissa har sagt att hans företag även sålde kit för JBL men med svensktillverkad låda. Så vem vet, kanske är dessa Pilot högtalare också ett kit som satts samman helt och hållet av Tommy Jenving AB?

När jag hade tagit lös allt ur lådan och märkt upp det så var det dags att försöka luska ut hur filtret var konstruerat.

Jag kan ärligt erkänna att jag inte är någon elektroingenjör utan endast med basala kunskaper så försöker jag lista ut hur jag ska testa och eventuellt byta ut komponenter. Det jag inte fattar själv, försöker jag be andra om hjälp och råd för att lista ut. Efter att någon timme suttit och skissat och måttat upp filtret med papper och penna, så inser jag att jag inte riktigt är helt säker på hur vissa kondensatorer är tänkta i filtret. Jag misstänker att det finns några som är parallellkopplade och där man parat ihop ett antal mindre värden för att undvika en stor. Säkerligen av kostnadsskäl misstänker jag. Efter att jag skissat upp filtren på hyfsat noga på papper så väljer sen att övergå göra en digital skiss och fota för att sedan skicka till Per PK Karlsson för lite rådfrågande. Per kan hästlängder mer än jag, och inom en kort stund så hade han bekräftade min misstanke om parallelkopplingarna och även gett mig rekommendationer på alternativ till nya kondensatorer att byta ut till. Per rekommenderade mig även att kolla upp möjligheten att beställa från Black Dot Audio i Polen eftersom de har bra utbud till humana priser.

Jag lödde lös alla kondensatorer för att mäta upp dem samtliga som satt där var ett helt gäng med 50V bipolära Unicon elektrolyter. Har ingen aning om de är hyffsad kvalite eller inte, men av alla som jag mätte upp var det bara två som låg lite snett i värde. Varav den ena 14 uF hade stuckit iväg lite mer och mätte ca 20 uF och ett ESR på ca 5 ohm. Jag är ingen expert, men jag tror att det är rimligare att ESR ligger kring 1-1.5 ohm för en 14 uF. Men det låter jag vara osagt.

Efter att jag kollat igenom sortimentet på Black Dot Audio och försökt välja ut allt som behövdes köpas kom jag fram till att det fick bli en kompromiss mellan fysiskt utrymme och prisnivå. Därför valde jag att köpa Jantzen Standard-Z MKP för diskant och mellanregister, och resterande kondingar fick bli Jantzen EleCap elektrolyter. Hade jag valt att använda MKP för samtliga ersättningar skulle det aldrig rymts på kretskortet och jag hade behövt konstruera helt nya. Samt att slutsumman hade landat på ca 1500-2000 kr för alla komponenter, vilket jag inte ansåg vara rimligt för detta projekt. Nu gick det istället på en dryg femhundring för alla kondingar inklusive frakt.

Efter att jag lagt alla mina kondensatorer i varukorgen tänkte jag att det här blir väl ett enkelt inköp, som det brukar vara när man handlar på Internet. Nädå, inte alls! Ett litet felklick gav mig flera timmars merarbete. Här är ett tips till er som privatperson eventuellt tänkt köpa från Black Dot Audio, välj Paypal, och inte banköverföring!

Egentligen hade jag planerat att använda Paypal, men av någon anledning lyckades jag ändå välja banköverföring vid betalprocessen. Man kan ju tänka att de inte skulle vara några problem, men se det var det definitivt för min del. När jag fick orderbekräftelsen så såg jag att allt verkade ok, men att det fanns en massa IBAN och BIC/SWIFT information som skulle anges. Jag tänkte att det säkert inte skulle vara några problem på Nordeas internetbank, men när jag väl skulle försöka genomföra banköverföringen så upptäcker jag att jag måste “aktivera” banköverföring till utlandet via ett särskilt telefonnummer med Nordea. Även det kändes relativt överkomligt och jag tog telefonen för att ringa och fixa det på en gång. NÄr jag kommer fram så svarar det en superhurtig unge herre som vänligt förklarar för mig att detta är deras policy för utlandsbetalning via banköverföring. Samtalet skulle bara ta ca 20-30 min!!

Jag trodde han skämtade med mig, och tänkte att det skulle säkert vara tilltaget i överkant. Där hade jag helt fel! Samtalet tog 38 min! Karlfan frågade mig om allt mellan himmel och jord. Min och min och frus ekonomi, vilka lån vi hade, krediter, vilka inkomster och utgifter, till och med vilka “köpvanor” jag hade. Det kändes mer som ett profilerande förhör än något annat. Jag tänkte nästan fråga om mina köp av vintage Hifi utrustning de senaste åren kunde ge utslag på hans detektor. Eftersom varken jag eller min fru inte har några skulder eller andra konstigheter i min ekonomi var det till slut inga problem att öppna upp för överföring. När han försökte förklara för mig vikten av att all information följde gängse GDPR lagstiftning, kunde jag inte låta bli att jävlas lite med honom, och jag visste att han satt med ett standardiserat talmanus. Jag frågade därför hur jag skulle vilja göra om jag då ville dra tillbaka mitt medgivande för allt som jag hade berättat för honom, eftersom det är en av de viktiga aspekterna med GDPR. Han började att nervöst stamma och fladdra runt med en förklaring om att behövde prata med sina överordnade. Jag kunde inte låta honom svettas längre så jag sa att jag bara skämtade med honom, att jag inte tänkte återkalla något medgivande och att jag bara var tacksam för att han så “raskt” hade hjälpt mig att öppna upp för banköverföring till Polen, på endast 38 minuter blankt!

Som sagt, om ni ska beställa från Black Dot Audio…se till att välja Paypal för enkelhetens skull!

Avfärga lådorna

Jag har utvecklat en fäbless för att frilägga svartlackad låda för att kunna få fram en den naturträfärgade fanéren. Jag vet att det inte var originalutförande när högtalaren tillverkades och att jag gör ett visst avsteg som estetiska hifi-purister troligtvis kan våndas över. Jag tycker dock att slutresultatet blir snyggare, och att det ändå känns tidsenligt med ädelträ fanér i kombination med svarta bafflar. Därför beslutade jag mig för att gör det även på dessa Pilot-högtalare. Jag såg även att lådan hade rejält tilltagen fanér, med säkert 1 mm tjocklek, kanske till och med tjockare!

Lackfärg som användes förr i tiden är relativt enkel att lösa upp med gel-baserad färgborttagningsmedel. Fråga mig inte vad som är skillnad i den kemiska sammansättningen, men det är skillnad från moderna lacker som är betydligt hårdare och knepigare att få bort. Jag har tidigare använt Biltemas variant, och den är både effektiv på äldre färger, och prisvärd, så jag valde använda den även för detta projekt. Det som däremot är viktigt att förtydliga är att det inte är en lättsam process för att få bort all färg på ett bra sätt, och det krävs en hel del svett och möda för att lyckas. På engelskan säger man “elbow grease” vilket känns som en passande beskrivning. Men armbågsgegga kanske också kan funka som benämning med tanke på hur mycket kladd det blir.

Jag börjar som vanligt med att pensla på ett lager på undersidan på ena högtalaren för att kunna testa mig fram hur det löser upp lackfärgen, utan att riskera en synlig yta. Utifall det skulle bli något oväntat problem.

Färgborttagningsmedlet fick verka i ca 40 min innan jag testade att sickla bort det med en enkel spackelspade. Medlet hade verkat bra, och det översta lagret släppte ganska enkelt. Däremot var träfibrerna djupa och det fastnade en massa svartfärg i de djupa dalarna av träfibrerna. Jag torkade bort resterna av de färg resterna som fanns på ytan med vatten och trasa, låter ytan torka lite för att sedan pensla på ytterligare ett lager färgborttagningsmedel. Jag sicklar bort det sista på toppen, och byter sedan till en stålborste för att kunna börja borsta ur den svarta lacken ur fibrerna. Eftersom färgborttagningsmedlet tillsammans med gammal lackfärg blir kletigt och klisterliknande så kladdar det igen stålborsten konstant, och det är ett evigt knackande och rengörande av alla stråna för att ens kunna borsta. Testade även med stålull och samma kladdiga resultat. Stålborste och mässingsborste trots all rengöring fortfarande det som gräver ur träfibrerna bäst. Denna avfärgningsprocess med sickel och borste repeterades tre gånger på varje sida av högtalarna plus den solida träsargen på fronten, som dessutom hade en enkel profil som behövdes skrapas ur med ett spetsigare verktyg. All svart färg var inte helt borta ur de djupaste fårorna i träfibrerna, men jag insåg att det inte skulle göra något och att det skulle färgas samman när jag senare oljebetsade lådan. Men först var det dags att slipa faneren.

Slipa, spackla, lacka och oljebehandla

Jag brukar försöka att undvika att använda slipmaskin på fanér då jag vet att det är så lätt att trycka lite för hårt på något ställe och slipa igenom faneret till lådan under. Denna låda hade dock tjock och väl tilltagen fanér så jag kände mig trygg att använda slipmaskinen lite med 120s papper. 

Jag funderade ett tag på att försöka fräsa ner diskant och mellanregister för att hamna i samma nivå som basen, mest för det estetiska intrycket. Men efter lite övervägande hur jag skulle behöva strula på med fräsmallar, distanser och allehanda andra grejer för att kunna göra det så insåg jag att det inte var värt mödan. Dessutom insåg jag att det kanske fanns risk för att eventuellt skapa någon negativ faspåverkan om jag ändrade monteringsdjupet. Kanske inte hade spelat någon hörbar roll på det stora hela, men jag återgick hur som helst till grund designen och lät diskant och mellanregister sitta ytmonterad.

Jag gick över den trärena fanéren på alla sidor med slipmaskinen lite försiktigt för att frilägga från eventuell lack och rengöringsmedel som fanns kvar. Därefter bytte jag till att istället använda slipkloss och gnugga för hand. Först 120, sen 240 och till sist 400. Lådans fanér hade väldigt få skador och repor, och efter att jag slipat den några varv var där en väldigt fin och helt frilagd ljus fanér. Jag vet inte 100 % säkert vilket träslag det var, men jag gissar på att det var bok som de använt. Den ljusa tonen tänkte jag inte ha kvar och ville istället mörka ner den senare med en egen valnötsbets-och oljeblandning. NU blir det inte direkt “valnöt” när jag använder min blandning, men efter tre varv av blandningen som framträder en väldigt intressant ekliknande träton, närmast att beskriva som antik ek. Jag tycker personligen att det blev riktigt snyggt och med ett härligt djup.

Därefter började jag slipa, spackla och lacka både frontbaffeln och bakstycket på lådan. Även detta är ganska tidskrävande eftersom det innebär en hel del spacklande för att fylla igen hål, skador, kanter och andra ojämnheter, PÅ dessa ytor är jag inte orädd att, och använda slipmaskin, och skulle faktiskt rekommendera det för att kunna jobba med lite grövre slippapper och spara lite tid. Även frontbaffeln på dessa högtalarna hade fanér. Eftersom jag visste att det var tjockare fanér, och att jag dessutom skulle spackla och lacka svart efter så var jag inte rädd att mata på med slipmaskinen. Jag valde att använda Bostic Fine filler som är lättsamt att fylla upp med, och som har ganska liten krympmån när det torkar. 

När allt slipande och spacklande var färdigt var det dags att maskera med tejp runt kanterna och sedan måla på med svart färg på nytt. Jag använder halvblank lackfärg som jag rollar på med en liten skumgummiroller. Det blir en jämn och fin yta som torkar ganska fort, och det räcker oftast med två varv för att bli helt täckande. Jag har tidigare använt spraylack vilket också funkar lika bra, men det innebär mycket mer förberedelse och täckmaskering av både högtalarna, och omkringliggande miljö i garaget. Dessutom luktar det så illa.

Bygga nya ramar till frontarna

Eftersom dessa högtalare inte hade tillstymmelse till original skumfronter kvar, eller att jag har hittat en enda bild på Internet om hur de såg ut när de tillverkades, bestämde jag mig för att helt enkelt tillverka nya frontar som kunde kunde funka designmässigt. Monteringsdjupet på kanten runt frontbaffeln 25 mm var rejält tilltaget, och säkerligen logiskt för att passa den den ursprungliga designen med den tjockare skumfronten. Men att använda en spånskiva eller MDF skulle inte funka, och därför fick det bli att snickra till en grövre ram istället.

Jag vill inte använda något vanligt virke från brädgården som har för hög fuktighet och riskera att torka och vrida efter någon månad i rumstemperatur. Istället ville jag hitta något möbeltorrt, rakt och fint virke som jag kunde använda istället. Efter lite funderande och letande så hittade jag en gammal trasig spjälsäng som hade precis det mått jag ville ha. Jag ville att fronten skulle sticka ut lite från sidokanten på lådan och ramvirket från sängen var 29x29 mm. Perfekt. 

Min maskinpark i garaget är definitivt inte high-end, och har man inte rikt- och planhyvlar, justersågar och liknande, då är det väldigt bra med återbruk av material som redan är rakt och snyggt. Likt förbaskat var det pyssligt att mäta till ramen med några millimeter glappmån anpassat för fronttygets tjocklek. Att dessutom kunna få ramen helt plask mot frontbaffeln och helt vinkelrätt…är inte så självklart som det låter med primitiva verktyg. Ännu mindre självklart efter några öl. Men efter lite diagonalmätning, vinkelmätning, kilar, små nätta möbelvinklar, lite lim och lite skruv, så löste det sig.

För att ytterligare stabilisera den nya ramen tog jag den gamla tunna ramen som var för skumfronten, kapade till en bit som jag monterade som ett tvärgående stag. Tyckte jag var en enkel sak att fixa, men skulle visa sig strula till det i ett senare skede. Inget ska vara för enkelt.

Med erfarenhet från tidigare renoveringsprojekt där jag tillverkat egna frontar, beslutade jag mig för att denna gång svartlacka träramen. Av den enkla anledningen att ett ljust träslag (som denna spjälsäng hade), har en benägenhet att lysa igenom även ett svart fronttyg och ge oönskade ljusskiftningar som jag inte tycker ser så bra ut. Kanske en petitess för de flesta, men jag tar hellre det säkra före det osäkra och lackar ramen svart för att sitta och gräma mig över det sen när ljuset faller på i mitt lyssningsrum. En sån sak kan driva mig till vansinne, och då låter musiken sämre och ölen blir avslagen.

Kanta om basarna

Först försökte jag mäta upp befintliga baskanter efter de mått-guider som finns på nätet, och som de flesta företag som säljer baskanter använder sig av. 

Med dessa mått kontaktade jag först LN högtalarservice, och de bekräftade min misstanke om att mina Peerless basar inte var av den vanligaste sorten, och att de inte hade exakt rätt kanter att rekommendera. De gav mig måtten på några som de hade, men jag kände att det var några mm fel både i inner- och ytterkant. Så jag ville nog kolla vidare hos andra företag. De enda andra som jag vet har ett bra utbud av baskanter ligger i Holland. Det ena är Speakerrepairshop.nl, och det andra är Audiofriends.nl. Jag började med att maila Speaker Repairshop, men de hade inte kanter som var i närheten. Inte heller Audio Friends hade exakt rätt kanter, men de hade en modell som var någon enstaka millimeter större i innerkant. Eftersom det är bättre att de är lite mindre radie och mer kantmaterial i innerkant (inom rimliga gränser) tänkte jag att dessa får det lov att bli och jag får ta en chansning med att beställa dem.

Audiofriends är för övrigt väldigt hjälpsamma, och deras priser är humana, hantering av order och frakt är vanligtvis snabb. Inget att klaga på från deras sida egentligen. Dock gissar jag att kriget som bröt ut i Ukraina i samma veva påverkade tiden det tog för paketet att komma fram till Sverige. 

Jag har tidigare använt mig av tekniken med "shim skurits bort och shims använts runt talspolen för att kunna centrera kanter och baskon på rätt sätt vid limningen. Det funkar alldeles utmärkt att göra så, men det innebär även att man måste byta ofta helt intakta dammkåpor. Dessutom undvika att skära av de tunna trådarna till talspolen eller att dra ner skräp som letar sig ner runt talspolen.

Först gav jag mig på att rengöra och skrapa rent de gamla resterna från original baskanterna. Ofta är det väldigt torrt och fnöskigt och enkelt att skrapa bort resterna, men dessa kanterna var istället fuktiga och kletiga i konsistens och lite knepiga att avlägsna på vissa platser. Men jag använde en fulblanding av aceton och isopropanol. För det mesta så räcker det bra med bara Aceton, men anledningen till att jag blandade dessa var helt enkelt att jag endast hade små skvättar av varje hemma och ville inte vänta med att göra klart. Jag är absolut ingen kemist, och fan vet om det är en bra idé att blanda aceton och isopropanol…men effektiv blev det i alla fall för att rengöra med. Jag använde skalpell för att skära och skrapa bort det mesta, och tops som jag duttade lösningsmedlet på kanterna. Efter en liten stund så var det relativt enkelt att skrapa bort alla rester. Baskon och högtalarsargen blev väldigt ren och fin efter lite gnetande.

För er som inte provat att byta baskanter med hjälp av tongenerator så kan jag varmt rekommendera det. Det spar tid och pengar, och är faktiskt rätt så roligt. Du behöver dessutom inte ha någon svindyr högteknologisk tongenerator som kostar blod. Näe, det enda du behöver är din mobiltelefon, en gratis App för Android eller Apple, några högtalarsladdar till en förstärkare och kablar till basen. Sen är du set! Kan kanske förtydligas att du behöver en smarttelefon, så om du har en Nokia 3310 eller en Philips Fizz eller liknande, kanske det kan bli lite knepigt.

Jag använde mig av en enkel tongenerator app till min Androidtelefon Som heter PA Tone, och den är inte alls svår att begripa. För att göra centreringsprocessen på en bas så behöver du ställa in den på ca 40-50 Hz Sinuston. Det går att köra både i lägre och högre Hz, men tänk p att utslagen på konen kan bli rätt häftiga om du sätter för lågt. Jag tyckte att 50 Hz var lagom. Det går att sänka Hz allt eftersom men då kan man tänka på att vara försiktig med volymnivån.

Det finns videos på Youtube som visar precis hur denna process går till, och jag tycker t är betydligt enklare att titta på en sådan video för att se hur det går till än att jag ska beskriva precis varenda steg här.

Designa nya emblem och etiketter

Det börjar bli mer vanligt än inte att behöva modellera upp och printa ut nya emblem på 3d-skrivaren för mina projekt. Kan ju förklaras ganska enkelt eftersom jag gett mig på ett helt gäng ganska nedgångna högtalare på senaste tiden, och inte många av dem har haft varken emblem eller frontar kvar.

På dessa Pilot högtalare så fanns det en klisteretikett som satt fast på frontbaffeln. Jag hade inte tänkt spara den eftersom den såg lite repig och fläckig ut. Det kanske var lika bra att jag tänkt det från början, eftersom jag råkade hälla färgborttagningsmedel på den ena och hälften av trycket smetades ut. Så det fick helt enkel bli att välja bort dem. Som tur var hade jag fotat av dem innan, så jag kunde använda att skapa nya referenser för frontemblem och etiketterna på baksidan. Som för övrigt inte heller fanns som original.

Jag använde mig av SketchUp Pro för att modellera emblemen. Det är inga avancerade modeller så då tycker jag det programmet funkar helt ok. Lite meckigt är det däremot att få till utskriften så att det inte blir för mycket ränder av filamentet. Alla som har lattjat med 3d-skrivare vet att det kan vara ett veritabelt h-vete att få till släta ytor. Det går relativt enkelt att efterarbeta och slipa PLA-plast som är ganska hårt, men ändå inte stenhårt. Det är enkelt att slipa på höga partier, men det är desto troligare i nedsänkningar. Därför behövde jag grundlacka först så att det fyller och slätar ut randigheterna. Därefter måla för hand med silverfärg på bokstäverna och kontur ramen. Sen avsluta med ett lager klarlack. 

Min otålighet att i sluteskedet av ett renoveringsprojekt få vissa moment klart lite fortare ger mig alltid problem. För säkert tredje gången gjorde jag samma misstag som tidigare…jag försöker skynda på torktiden genom att använda varmluftspistol. I teorin och met lite tålamod och rätt avstånd så går det hur bra som helst. Men med min otålighet får mig självklart att hålla värmepistolen liiiite för nära, liiite för länge…och det räcker för att PLA-plasten ska sagga.

Bara att göra om hela skiten igen! Så istället för att vänta 15-20 min mellan lackvarven, så innebär det nästa dag blir flera timmars omarbetning, omprintande, omlackande, ommålande. Min mormor hade ett bra smeknamn för människor som gjorde dumma grejer. “Tjockhuvvepadd” Det är precis vad jag också anser mig själv vara när jag gör såna där idiotiska stressfell!

När jag hade tillverkat och målat klart nästa uppsättning emblem var jag betydligt lugnare, och lät varmluftspistolen ligga kvar i lådan.

Montera ihop högtalarna

Alltid lika spännande varje gång det är dags att montera ihop högtalarna igen efter ett renoveringsprojekt. Vanligtvis är det en snabb process och egentligen bara att återställa alla element, filer, kablar, fyllning etc .där de var från början. Eftersom jag tyckte att lådorna hade väl tunt med dämpmaterial i sig från grunden så valde jag att klippa ut lite extra fiberull för att lägga ett extra lager just bakom basen. Utan någon vetenskaplig mätning att backa upp det med, mest för att min magkänsla sa att det var för lite för den stora lådan. Skulle det bli för dött och stumt ljud, så är det ju bara att öppna upp och plocka bort lagret igen. Inga konstigheter.

Jag valde även detta projekt att använda mig av ett tunt lager modellera som tätningsskikt mellan basen och lådan eftersom ursprunglig tätningslist vittrat sönder helt. Modellera är kanske inte det mest lättanvända materialet för detta ändamål, men det har fördelen att det fyller ut alla ojämnheter och skavanker i spånskivan vilket är bra för att minska att luft sipprar ur på fel ställe.

Varje gång jag ska löda tillbaka kablaget mellan filter och element så är jag glad att jag märkt upp kablarna med tejp och text. Hur enkelt det än må låta så blir jag alltid lite osäker på vilka kablar som ska gå vart. Lite tejp med märkning spar både tid och huvudbry.

När jag ska skruva tillbaka högtalarelementen så upptäcker jag helt plötsligt en detalj som stör mig extremt mycket. Portavslut på basröret! Original basrör är en enkel pappkon, som limmats fast runt frontbaffeln. Förutom att den inte riktigt var bra limmad ursprungligen, men den var väldigt ojämnt fastlimmad. Även efter att jag lackat frontbaffeln, så såg det inte bra ut. Därför bestämde jag mig för att tillverka en tunn plastring i 3d-skrivaren och montera fast som avslutning på porten. Kanske en löjlig liten detalj, men jag tycker att den lilla grejen höjde estetiken några snäpp. Det är inte allt för ovanligt att man vill ta bort fronterna från högtalarna och ha öppna element, och då är det ruggigt störande för mig att se en halvtaskig lösning. 

När jag hade limmat fast den ringen så såg det genast bättre ut, men då insåg jag att både mellanregistrets sarg var skabbigt i färgen, samt att alla skruvar och fästklammer var i blandad finish. Jag vill att alla delar ska vara svarta och enhetliga, så innan jag skruvade tillbaka högtalarelementen passade jag på att svartlacka skruvarna, fästklammren metallblecken för frontramens magnetfästen, och även mellanregister sargen så att de blev jämna och fina i färgen. Därefter kunde jag till slut skriva ihop elementen. Jag lät högtalarna ligga på rygg över natten för att låta tyngdkraften göra sitt, så att basen plattade till och jämnade ut modelleran mot baffeln. till sist efterdrog jag alla skruvar och klammer igen.

Nytt tyg på frontarna

Jag hade väntat med att klä om högtalar frontarna med tyg av den enkla anledningen att jag hade för lite hemma, och att det var slutsålt på Biltema. Jag har sagt det förut, men det front tyget är faktiskt av bra kvalitet. Att klä om ett par frontramar med nytt tyg är ganska enkelt egentligen, åtminstone om man använder sig av stiftapparat som jag valt att göra. Det handlar bara om att tänka efter så att man har lagom mycket tyg över för att kunna vika dubbelt vid stift kanten och att börja från mitten på varje kant och arbeta sig utåt mot hörnen. Hur mycket man ska spänna upptäcker man efter ett tag när man jobbat på. Hörnen är alltid lite kluriga för att vika in tyget och slippa en skarv. Men som tur är tyget i stretch, så det brukar lösa sig efter lite joxande,

När allt tyg var faststiftat och klart så var det dags att montera fast det nya emblemet i ramen. Jag hade valt att sätta en extra träkloss i ramen för att kunna borra hål och fästa för emblemets pinne, och så att emblemet inte skulle hamna för nära ett hörn. Som gammal grafiker så får jag tuppjuck när ett objekt inte harmonierar med ytan och “låser” i ett hörn.

Till sist så klickar jag i en droppe trälim i hålet med träklossen från baksidan för att fixera emblemet så det inte snurrar runt och blir snett på framsidan. Också en grej som kan störa skiten ur mig.

Nästa moment var att montera fast neodymmagneter i varje hörn på frontramens baksida för att kunna fästa mot metallblecken som sitter på frontbaffeln.

Etiketter och testspelning

Jag hade designat nya etiketter för att limma fast på baksidan. Eftersom det inte fanns några originial etiketter att utgå ifrån så valde jag att använda Loggan, lägga till lite text om att de är bestyckade med Peerless element samt mått, vikt och impedans. För övrigt så kan jag meddela att varje högtalare väger 43,5 kg. Det är rätt så kralliga och bastanta lådor för den storleken.

När jag denna gång bär in högtalarna från garaget och till vardagsrummet för att kunna testspela dem, så väljer jag att först ta båda katterna och stänga in dem i allrummet istället. Jag tänkte inte riskera att Cosmo skulle gå bananas och klösa på backanterna igen.

Jag parade ihop dem med min Pioneer SA 520 och Pioneer PD-6300 som jag vet är en bra basreferens. Jag plockade ut Clapton Chronicles och startade upp på väldigt låg volym för säkerhets skull. När jag sakta men säkert vred upp volymen och satte mig på lämpligt avstånd för att lyssna så ska jag ärligt säga att jag fick gåshud på armar och nacke. Det lät riktigt jäkla bra. Det första som slår mig är att 10-tummarna gräver djupt! Det finns en fyllighet i basregistret som är mycket imponerande. Lådan är portad framåt vilket säkert bidrar till effekten. När jag sen drar igång Layla så fortsätter gåshuden och åren att resa sig. Stereobilden och separationen är underbar. Det finns en rymd och luftighet som jag nog inte hört från ett par högtalare på väldigt länge.

Jag sitter säkert i ett par timmar och testar olika musik och testar några olika andra receivers för att höra lite olika karaktärsdrag i ljudet.

Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!