Mått: B 240 x D 280 x H 419 mm 

Pris: Sålda1400 kr

Bakgrund

Får nog ändå inleda med att säga att detta var en förhållandevis friktionsfri renovering, till skillnad från många andra som jag genomfört under åren. Efter att jag nyligen genomfört ett par lite större och ganska omfattande renoveringar på stora högtalare, kändes det lämpligt att plocka upp dessa mindre Ortofon H-15 på arbetsbänken.

Tro nu inte att dessa är dåliga på något sätt, bara för att de är lite mindre, tvärtom! Ortofon har med sin P-serie och H-serie under 70-talet verkligen lyckats konstruera rejäla och mycket välljudande högtalare med både innovativa lösningar och ett spännande estetiskt uttryck.

Både H-serien, och P-serien är bestyckade med fina Scan-Speak element, och basens kanter är av en lite ovanlig coatad textilmesh. 

Bashögtalarna sitter dessutom monterade i en 2,5 cm utstickande sarg för att kompensera för fasskillnaden som kan uppstå mellan de olika elementen och justera så att ljudet anländer till öronen samtidigt. Huruvida detta är mätbart kontra hörbart låter jag vara osagt. För den som är nyfiken att fördjupa sig i faskorrigering, On-axis och Off-axis principer m.m kan jag rekommendera att läsa vidare här…

Ortofon introducerade även en särskild Variovent-port, som är en slags dämpad port i fronten för att minska distorsion, resonans och förbättra luftflödet. konceptet av att dämpa en basport är inte deras patent, men just Variovent som de valt att kalla det bidrar till att även den lilla kabinettet på H-15 erbjuder en mycket skön bas.
Utan att vara helt säker så tror jag att det som skiljer H-15 från P-15 är att den sistnämnda äre en trevägare och har Variventporten placerad på baksidan.

Demontering och test av element

Om det något man kan säga om dessa högtalare så är det kanske att Ortofons noggrannhet med att täta mellan element och baffel, som egentligen är en fördel, innebär dock en del strul när man väl ska plocka lös dem. Särskilt basen som sitter monterad i den utstickande plastramen. Eftersom lådan är folierad även på frontbaffeln vill man försöka vara extra försiktig när man petar och bänder så det inte uppstår onödig märken som inte går att åtgärda så enkelt i efterhand. 

Ortofon använde kvalitativa Scan-Speak element i sina högtalare, och i dessa H-15 satt det D2008 dome diskanter och 

Efter att samtliga skruvar är utskruvad använder jag hårfön och en spackelspade som jag försiktigt för in mellan plastkrans och baffel. Därefter värmer jag successivt runt om högtalaren samtidigt som jag bänder med spackelspaden. Allt eftersom mjuknar tätningsmassan och elementet går att lyfta ur. 

När elementen och Varioventporten var lösa klippte jag kablarna och märkte upp dem med en tejpbit för att inte i ett senare skede av demontering av delningsfiltret bli osäker vilken kabel som hör till vilket element. 

Även om jag provspelat högtalaren försiktigt innan jag demonterar dem vill jag gärna använda en multimeter och mäta upp elementen för säkerhets skull och se om de har normala värden. Det finns ju dessutom risk att något element skadas i demonteringsskedet, och då är det bra att se om det går att åtgärda direkt, innan man ger sig på resterande renovering av högtalaren. Det har faktiskt hänt mig i ett tidigare skede där jag skadat en Beryllium diskant på en Yamaha-högtalare, och det tog 1,5 år innan jag hittade en ersättare.
Nu visade det sig att alla element på dessa H-15 var fullt fungerande, och grönt ljus att fortsätta renoveringen.

Rengöring och behandling av element

Ofta vill folk använda sina högtalare utan frontskydd på. Vissa kanske av estetiska skäl, vissa av mer eller mindre tveksamma audiofila övertygelser. Hur som helst innebär det att högtalare som stått länge utan frontskydd, har blivit väldigt skitiga under åren. Så även dessa. Därför var det nödvändigt att rengöra dem noga innan ytbehandling. Jag använder endast bomullstrasor och tygklädda tops, vatten, såpa eller annan mild rengöring för att ta bort smuts och damm. Skulle det visa sig att det är kraftigare smuts, lim eller liknande, då behöver jag sätta in ett tyngre artilleri. Det behövdes inte denna gång. Jag kan dock avråda från att använda vanliga bomullstops för intensivt vid rengöring av vissa ytor som till exempel coatade kanter då det finns en risk att det släpper små tunna bomullstrådar, och de är nästan värre att försöka avlägsna sedan. om man ska använda dessa, fukta dem då innan.

Baskanten på Ortofon H-15 som är tillverkad av en slags textilmesh är åldersbeständig och behöver inte bytas ut, till skillnad från vanliga skumkanter som brukar vittra sönder efter ca 30 år. Coatingen på denna mesh stelnar dock med åren och kan behöva mjukas upp. Jag vet inte riktigt vilket medel de använde för att coata dem, men jag har testat och det fungerar rätt så bra att pensla på Glycerol/t-röd blandning, samma som jag använder för att mjuka upp gummikanter med. Det man dock behöver vara uppmärksam på är att samtidigt som coatingen blir mjukare, så blir den även “kladdigare” och har en benägenhet att dra till sig ny smuts och damm. Jag låter glycerinblandningen ligga och verka på baskanterna ett antal dagar, innan överflödet torkas bort.

Uppgradering av delningsfilter

FIltret är ett relativt enkelt 2:a ordningens filter för diskanten och ett 1: ordningens för basen . Det satt  endast en 8 uF elektrolyt i detta filter som behövde bytas. Jag använde min Peak Atlas för att mäta kapacitans och ESR, och eftersom det diffade ca 51% (12.06 uF och ESR 0.06 ohm), valde jag att byta dem. Gamla elektrolyter åldras inte med värdighet och dessa värden kommer definitivt inte att förbättras med tiden. Så det handlar mycket om en framtidsförsäkran att byta ut dem.
Jag valde att återbruka några av mina tidigare inköp och demonterade filter och paralellkopplade därför en Monacor 6.8 uF och en 1.5 uF MKP vilket landade på 8.3 uF och ESR 0,01 ohm. 

Nya kontaktterminaler och återmontering

Ortofon valde kanske att satsa primärt på elementen, lådkonstruktion och filter…men snålade lite på kvalitet på kontaktterminalerna på baksidan. De ursprungliga små fjäderkontakterna är rent ut sagt löjliga och det var ingen tvekan att dessa behövde ersättas med bättre skruvterminaler som även tar bananplugg.

Denna gång hade jag tyvärr inte hela kontakter med plastkorg på lager som jag kunde montera in så jag fick ta lösa skruvterminaler och istället själv tillverka en monteringsplatta att fästa dem på. Det låter kanske konstigt och folk undrar kanske varför jag inte bara valde att sätta skruvterminalerna rakt in i bakstycket. 

Eftersom jag var tvungen att avlägsna den gamla skruttiga fjäderkontakten blev det ett hål i bakstycket, och skulle jag få det att se snyggt ut hade jag behövt att spackla igen hålet, ta bort originaletiketterna och lacka hela bakstycket. Så nej, det var inte ett attraktivt alternativ.

Istället kapade jag till två lämpliga 3 mm tjocka rektanglar i plywood. Dessa slipade jag, spacklade och målade svarta. Därefter borrade jag fyra små hål för fästskruvar. Jag borrade hål för kontaktterminalerna och skruvade och limmade fast dem.
Därefter var det bara att dra ut kablarna från filtret och löda fast i terminalerna, och sedan täta med tätningsmassa på baksidan av plattan innan den skruvades fast.

Därefter var det dags att återmontera elementen, men innan de skruvas tillbaka applicerade jag ny tätningsmassa runt elementen och Varioventporten för att säkerställa att de var lufttäta mot chassit.

Slutlig provspelning

Eftersom dessa är relativt små så behöver de komma upp på ett stativ eller en bänk eller liknande. Jag valde att sätta dem på stativ för att de skulle komma upp i rätt lyssningsposition och minimera att basljudet färdas vidare till ytor som inte gagnar ljudbilden.

Min standard testrigg fortsätter vara en Sony CD spelare, en Dual 1019 skivspelare, en Kenwood Basic C1 förförstärkare och ett M1 slutsteg. Som testskivor brukar jag ofta använda några utvalda från olika genres, bland annat Dire Straits -Brothers In Arms, Sade -Diamond Life, Pink Floyd - The Division Bell, Iron Maiden - Live After Death, och Miles Davis - Kind of Blue. Denna gång introducerade jag även en klassisk skiva med Wolfgang Amadeus Mozart - London Symphony Orchestra.

Jag frågade ett antal olika AI för att få lite input kring förslag på låtar som är lämpliga att testa med, och av vilken anledning. Valen föll på dessa:

Dire Straits - Brothers in Arms (Ride Across the River)

Syfte: Testar djupbas, ljudbildens djup och separationsförmåga. Eventuella resonanser eller bristande kontroll i basen blir tydliga.

Min subjektiva bedömning av H-15: Jag upplever att de levererar en djup och fint separerad ljudbild. Jag laborerar lite med högtalarnas position och hur nära de står varandra och närliggande vägg, och jag upplever att de mår bra av att stå ca 2 meter isär. Upplever däremot inte att de reagerar så mycket på bakväggar, dock är det en fördel att de kommer upp på stativ för optimera ljudbilden. Den leverar kanske inte djupbas, vilket går att förstå av den fysiska storleken, men den har ändå en sammanhållen bas som inte alls gör bort sig och den är tajt och med bra attack. 

Sade - Diamond Life (Your Love Is King)

Syfte: Mycket avslöjande för mellanregister och röståtergivning. Färgningar eller hårdhet hörs omedelbart.

Min subjektiva bedömning av H-15: Här upplever jag att H-15 briljerar. Röster och fina transienter från instrument, särskild de fina “maracas skaken” och saxofonen låter mycket mjukt och väl separerat. Återigen, basen finns där men är mer tajt och responsiv med attack än med ett kännbart djup.

Pink Floyd - The Division Bell (Marooned)

Syfte: Utmärkt för stereoperspektiv, rymd och micro detaljer. Visar hur väl högtalarna hanterar lång efterklang och subtil dynamik.

Min subjektiva bedömning av H-15: Det är helt underbart att sitta och lyssna på hur den svävande gråtande gitarren svävar  på denna låt. H-15 kan verkligen lyfta fram rymdkänslan och det luftiga i denna låt. Jag blev väldigt imponerad över hur dessa högtalare kunder separera och plocka fram alla fina detaljer. Hade det bara funnits ytterligare lite djup i basen hade detta varit en magisk upplevelse.

Iron Maiden - The Number of the Beast (Hallowed Be Thy Name)

Syfte: Testar mellanregister, dynamik och kontroll vid komplex musik. Avslöjar obalans i övre mellanregister/diskant samt hur väl basen är integrerad i helheten.

Min subjektiva bedömning av H-15: Jag var lite orolig över att Iron Maiden kanske kunde vara dessa högtalares akilleshäl, men tvärt om! De levererar en imponerande kontroll och hanterar den sammansatta komplexiteten av musiken på ett föredömligt sätt. Ingenstans spricker det i mellanregister eller diskant, och den rappa basen gjorde sig väl i denna låt. Dessutom var det en fröjd att höra Bruce Dickinson röst i denna låt som har ett litet eko, och efterklang som verkligen lät bättre än någonsin. Även Dave Murray böljande gitarrslinga

 var en fröjd att lyssna på!

Miles Davies - The very best of (So What)

Syfte: Referens för naturlig klangbalans, timing och instrumentseparation i akustisk jazz.

Min subjektiva bedömning av H-15: Ska jag vara ärlig trodde jag nästan att jag hade fått något fel i höger kanal när jag startade denna låt eftersom alla bara lät i vänster. Men efter en liten stund insåg jag att den helt enkelt var arrangerad så att de vispande cymbalerna och trumpeten först dök upp höger. My bad!
Därefter fascineras jag över hur otroligt väl separerad denna låt är mellan de olika instrumenten som pendlar mellan vänster och höger. När sedan Saxen kommer in så är den primärt i vänster ljudbild, men jag upplever att den stundtals i vissa stunder vill färdas lite inåt och uppåt. Det är mest troligt bara en illusion. Sammanfattat hade H-15 briljerat även i denna låt, om det inte var för att den djupa ståbasen framträder lite anonymt. 

Wolfgang Amadeus Mozart – London Symphony Orchestra (Symfoni nr 40)

Syfte: Avslöjar tonal balans, stråkarnas kropp samt hur högtalarna skalar dynamik och orkestral komplexitet.

Min subjektiva bedömning av H-15: Jag kan säga så här, hade det varit en irriterande och vass diskant och ett påträngande mellanregister så hade denna dramatiska symfoni verkligen avslöjat det. Det är så många ljusa fina toner i vissa partier och den instrumentella komplexiteten i vissa andra, så det krävs att mellanregister och diskant är väl separerat och harmonierar mjukt. Det upplever jag verkligen att dessa H-15 gör. Avsaknad av den djupaste basen som jag upplevt i tidigare låtar är inte alls något problem i denna.

Sammanfattande bedömning: 

Efter att ha lyssnat igenom dessa referenslåtar står det klart för mig att Ortofon H-15 har sin tydliga styrka i mellanregister, separation och rymdkänsla. Röster och akustiska instrument återges mjukt, naturligt och med mycket fina transienter, och högtalarna behåller kontroll och lugn även när musiken blir komplex eller dynamisk. H-15 är särskilt skickliga på att plocka fram detaljer och placera dem korekt i stereobilden, vilket gör lyssningen både behaglig och avslappnad.

Basen är genomgående tajt, snabb och väl integrerad, men saknar det djupaste. I vissa inspelningar, främst jazz och mer atmosfärisk musik, hade en eventuellt en försiktigt integrerad subbas sannolikt kunnat tillföra den puffen utan att påverka högtalarnas fina klangbalans. Jag är dock ingen expert på subbas integration, så jag gissar lite här.
Sammantaget upplever jag H-15 som mycket musikaliska och långlyssningsvänliga högtalare, där fokus ligger på korrekt återgivning och musikalisk helhet snarare än på att imponera med rå basenergi. Jag personligen föredrar det förstnämnda all dagar i veckan, och två gånger på söndag-

Som avslutningsord behöver jag förtydliga att denna renovering var ett tydligt exempel på när det nästan inte går att jämföra Före- och Efter. ljudet. Det är markant skillnad på ljudkvalitet, både separation, klarhet, dynamik och attack i basen när de är färdiga. Kanske var det filtret som mådde dåligt, kanske var det coatingen på basen som stelnat och inte ville lira responsivt alls innan. Oavsett är dessa nu som nya högtalare, och även om jag kanske tycker att mina tidigare P-20 lät snäppet bättre, så var de ju något större och trevägare, men dessa H-15 är inte långt efter. De är mycket imponerande. 

Jag förstår nästan inte hur Ortofon inte kunnat muta in ett revir i högtalarsfären när det begav sig. 

Dessa får mig  att inse att ett par Ortofon P-445 skulle vara en dröm att få helrenovera. De ligger högt upp på min bucketlist!

 Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!