Mått: 250 x 510 x 320 mm Vikt: 9kg 

Pris: 2000 kr

Den avancerade vetenskapen bakom att göra ett ”fynd”

Det är ofta folk undrar hur man får tag på sina “fynd” och hur det är möjligt att man får tag på så många saker. Det är inte enkelt, och det handlar ofta om enträget letande och en faslig massa tur. Sen är det ju en definitionsfråga vad som kvalificerar sig som ett fynd eller inte. Den diskussionen går jag inte in på här. Jag ska först försöka komma fram till hur långt ett snöre är. 

I samband med ett besök i Haparanda hos svärföräldrarna, slumpade det sig att det upp en annons på Marketplace där en kille i Skellefteå säljer av lite av sina egna och hans släktingars hifi utrustning. Däribland ett par Mirsch OM 3-28, som han beskriver är välbevarade och med bytta baskanter.

Jag hade aldrig ägt ett par egna 3-28, men hört andras, och hört många som lovprisar dem. Utan att tveka kastade jag mig över annonsen och skickade honom ett meddelande. Även om den varit ute endast ca 15 min var det två andra köpare före i kö. Han sa att han skulle höra av sig om de inte köpte dem. Till min stora förvåning så hörde han faktiskt av sig och sa att de ångrat sig och han sa att de fanns till salu om jag var villig att köpa dem. Jag meddelade

honom att vi skulle åka tillbaka till Umeå dagen därpå, och om han hade dem kvar när vi åkte på morgonen så bad jag honom att hålla dem några timmar. 

Väl framme i Skellefteå svänger jag in till området och hyreshuset där han bor och jag traskar snabbt upp några trappor för att se om jag har ett potentiellt köp, eller om han försökte bluffa. Killen som öppnar är mycket trevlig, och jag märker snabbt när jag pratar med honom att han har en hel del kunnande och ett stort intresse av hifi. Jag får inga vibbar alls att han försöker blåsa mig. Han berättar att han fått högtalarna av en släkting som önskat att de ska få leva vidare hos någon annan ägare. Men eftersom han har en massa andra grejer, både större och nyare, så upplevde han att det inte fanns varken tid eller utrymme att spara dem. När jag berättade för honom att jag pysslade med att renovera gamla vintage högtalare så blev han glad och kände att det var skönt att kunna sälja dem vidare till mig. Priset var verkligen inte högt, så jag kunde efter en inspektion av högtalarna absolut känna att jag gjorde ett bra fynd. Jag såg på en gång att mellan registren hade porösa och små trasiga kanter, så där fanns det behov av byte. Även lådorna hade lite repor och slitage som behöver adresseras. På det stora hela, fina högtalare med stort potential.

Innan jag lämnar honom så visar han mig runt vad han har för grejer han själv kör på, och eftersom det var moderna saker så reflekterade jag inte över märken. Hans högtalare var så stora så det nog krävts tre fullvuxna hen för att bära dem. Även han sa att de egentligen var på tok för stora för hans lägenhet, men han hade fått så bra pris på dem. (Jag vet hur det känns).

Han hade även ett antal andra saker som skulle till försäljning, bland annat ett par Dynaco rörmonoblock, som jag dreglade lite över. Vi snackade på lite kring fenomenet att trakten kring Skellefteå Umeå har varit grogrund för flera trevliga högtalarmärken som t ex Sinus, Wood Speaker Systems mfl. Han berättade att hans farbror var skaparen bakom de lite udda till utseende, men mycket välljudande dipolhögtalare (Som jag tyvärr inte kommer ihåg märket på i skrivande stund). Säkert någon i gruppen som vet vilka jag menar. Hur som haver, en trevlig pratstund med en trevlig likasinnad herre. Jag tar mina OM 3-28 och bär nöjt ner dem i bilen. Frun undrar om det inte snart börjar räcka med att köpa högtalare och kanske sälja något par. Jag försäkrar henne om att det ska jag absolut göra. Kommer nog ske vilket år som helst nu. ;-)

En första provlyssning

Väl hemma i Umeå plockar jag i vanlig ordning in högtalarna för att göra en första test spelning i stora vardagsrummet. Jag har ett helt gäng små mellanstora receivers och förstärkare som jag brukar testa tillsammans med en Cd spelare för att se hur det hela kan matcha ihop sig.

Testa med vinyl gör jag alltid i ett senare skede för att det är lite krångligare att rigga. Jag hade faktiskt lite svårt att matcha med receivers och att hitta en bra placering i rummet. Men det var tydligt att de mår bäst av att hyffsat någorlunda nära en bakre vägg för att komma till sin rätt. Efter att ha kombinerat dem med ett gäng olika receivers så tyckte jag nog att den bästa matchningen blev med min Optonica SM 1515B eller med min Technics SA 5360. Det var ingen längre lyssningssession, men jag kunde definitivt höra att högtalarna lät riktigt bra, med en härlig tajthet i bas och en fin separation i mellan och diskant. Jag satt en stund och lyssnade på lite Tom Petty och bara var nöjd över att jag fyndat dessa och hur jag skulle försöka restaurera dem till sin forna glans.

Inspektion i bra ljus

Jag börjar med att inspektera båda högtalarna noggrant för att försöka upptäcka olika skador och problem som jag sedan behöver adressera någon gång under renoveringen. Lådorna och fanéret på dessa var förvånansvärt fina, och med endast några repor, och små bitar bortstötta. Dock fanns det en del rosor av ojämnheter i lacken, och den upplevdes väldigt matt och livlös på vissa sidor. Förmodligen har de stått placerade utsatt för solljus och eventuellt något slitage. Men lite matt lack är definitivt inget att oroa sig för.

Elementen såg ganska fina ut, det ena mellanregistret Peerless KO40 hade mera uppluckrade kantringar än den andra. Kanterna kändes istället lite kladdiga och fuktiga, så det fick mig att undra om inte högtalaren stått förvarad fuktigt eller kallt, eller drabbats av kraftiga temperaturväxlingar, men att kanske den andra hade stått mindre drabbad av solljus. jam det är vilda gissningar, men det fanns en skillnad mellan de två kantringarna. Basarna de visste jag redan var utbytta av förre ägaren.

Jag hade provspelat högtalarna så jag vet att det inte fanns något skrapande ljud i dem han hade lyckats centrera dem bra. Men vid en närmare titt i bra ljus så ser jag att limmet på insida basringarna hade släppt lite och bubblat upp. Jag inspekterat ytterligare med en liten tunn sticka under, och märker att det inte är öppet rakt igenom, vilket var bra. då var det inget läckage, och inga problem att bättra på limningen senare. Men det som inte syntes i lägenheten i säljarens dunkla ljus i hallen var att det satt fast en kvarts miljon små fina katthår i limmet som han hade använt till baskanterna. Jag förstod att detta skulle driva mig till vansinne lite senare i processen. Vilket det också gjorde.

Skruva isär och strippa ner lacken

Först gäller det att skruva isär alla element, löda lös kablage och skruva upp delningsfilter. Jag är löjligt noga “glömsk och okunnig, så jag märker alltid upp kablarna med vad som är + och minus IN och hur varje kabel och komponent är kopplad till högtalarna. (Jag lär mig hela tiden grunderna för filterkonstruktion, och även om jag är lite stukad när det gäller vissa mer avancerade saker, så försöker jag konstant lära mig mer och mer.
För övrigt, stort tack till Per PK som hjälpt mig med olika frågor kring filterkonstruktion. Ovärderligt!

Det som jag tyckte var lite intressant med dessa högtalare var att filtret satt monterat och nedsänkt i den runda “foten” på högtalaren. Det är en smart placering utifrån hur högtalaren är konstruerad. Men när jag skruvar isär foten så inser jag att det inte är särskilt bra tätat i hålet för filtret, eller runt om foten mot botten på högtalaren. Detta behövde jag åtgärda i ett färdigställande.

Tygfrontarna såg helt ok ut, och med tanke på att de är tillverkade i ett kraftigt tyg så kan jag tänka mig att många 3-28 som finns där ute inte behöver byta tyg. Den förre ägaren hade plockat bort dem när han bytte baskanterna, och använt dubbelhäftande tejp för att sätta tillbaka. Men jag vet att dessa ursprungligen har små spikar som fäster fronten mot baffeln, så är i såfall försiktig när du bänder loss för att inte knäcka den tunna skivan som tyget är limmat mot, eller att råka skada faneret runtom på lådan. Jag rekommenderar att du använder en tunn men styv plastbit som inte skadar så mycket. Eller tänker på att sätta något skydd mellan ditt bändverktyg och lådan.

Jag skruvar ur diskanterna och ser att det är ett par Philips AD 0160/T4 mellan registren är ett par klassiska Peerless KO40 som jag alltid upplevt spela underbart. Basarna i OM 3-28 kan variera mellan att antingen vara Philps, Albeka eller Peerless. Eftersom mina 3-28 var av en tidig generation var de Peerless med Alnico magnet.

Jag skruvar ur filtren och märker upp alla kablar och tar ett antal foton för säkerhets skull. Det sitter filter med en 6.8uF konding och spole för diskant/mellan och en stor 90 uF elektrolyt konding och spole för basen. Kanske lite ovanligt stor, men den sitter väl där av någon anledning som de provat sig fram till.

Flera av de renoveringar jag gett mig på den senaste tiden har jag insett att även om det är en massa kladd och skrapande, så vinner jag tid och får en bättre yta att jobba vidare på om jag försöker använda färgborttagningsmedel på lacken innan jag börjar slipa. Jag har testat lite olika medel, och det finns bättre och sämre varianter, men även billigare och dyrare. Det jag upptäckt är att väldigt många av de högtalare som tillverkades på 60-70 och tidigt 80-tal hade ofta en lack som är porösare och betydlig enklare att lösa upp med billigt färgborttagningsmedel från Biltema i gelform. Jag vet inte sammansättningen på lackerna som användes förr, men det är säkert en helt annan härdare i flerkomponent lackerna som finns idag, och då behövs starkare grejer för att lösa upp det.

Några små tips & trix som jag lärt mig under mina olika projekt av färgborttagning.

1. Avsätt tid för att göra nedanstående moment, eftersom det kan bli lite knas om man stressar. Gäller väl egentligen det mesta här i livet när jag tänker efter.

1. Plocka först bort emblem som sitter fast på högtalaren. Använd pensel och stryk ut en ansenlig mängd gel på högtalaren. Använder man för lite medel är det lättare att undvika rinningar runtom, men det behövs oftast flera repetitioner av processen för att kunna sickla bort lacken. Drar man på för mycket gel gäller det att pensla på runt om högtalaren, för det kommer att rinna. Har du avsatt nog mycket tid (Ca 2-3 timmar) så kan du fixa en hel högtalare utan stress.

2. Ett tips om du tänker göra alla sidor på lådan i ett svep så kan du pensla på medlet, och sedan dra runt plastfolie runt högtalaren. Då hjälper det processen och det är lite lättare att hålla gelen på plats.

3. Jag låter medlet verka i ca 45 min innan jag börjar sickla. Jag använder inga “riktiga” stålsicklar eftersom de är så vassa och jag har sabbat fanéret på ett par tidigare projekt, som tog onödigt tid att laga. Därför använder jag istället en enkel spackelspade, som jag har slipat och rundat av hörnen på för att undvika att jag i iver och extas repar faneret. Använd gärna en burk som du kan skrapa ner geggan i, för att torka bort det med trasa blir bara geggigare.

4. Om man är lite försiktig, har bra musik bakgrunden, , ja då är det kul som fasen att sickla bort gammal sunkig lack från ett par högtalare. “Satisfying” som mina barn skulle uttryckt det. Kom ihåg att inte trycka för hårt med sickeln när du kommer mot kanten, för det är lätt att faneret flisar sig. (skrapa gärna löst i halvcirklar, på det sättet samlar du ihop “geggan bra”)

5. För er som undrar lite om det gör så mycket med några få lite rinningar? Jag kan meddela det att om du har strippat ner en eller två sidor separat, och sicklat dem trärena och sedan byter du sida och drar på mer medel. Då är det lätt att det rinner över kanten in på den torra trärena ytan. När det gör det är också lätt att färgborttagningen tränger ner i träfibrerna. Man kan ju tycka att det inte ska spela någon roll, men jag har märkt att det finns tydliga tendenser till att färgborttagningen tränger ner i träet efter en längre tid vilket kan resultera i svaga ränder och rosor som kan synas i ett senare skede börjar olja och lacka. Jag trycker gärna lite extra på punkten att: antingen avsätter du tid, eller så använder du mindre mängd färgborttagningsmedel.

6. När du har sicklat bort all gegga som du kan är det bra att försöka torka bort resterna med en grov trasa eller en rengöringssvamp. Jag brukar använda först spraya på häxblandning av ⅓ målartvätt ⅓ grumme såpa och ⅓ vatten för att neutralisera processen. Sen torkar jag av med vatten och fuktig trasa.

7. Låt högtalarna torka riktigt, gärna ett dygn i rumstemperatur. Granska sen om det eventuellt finns några rester av lacken som du missat. I så fall repetera men med mindre stress, mindre mängder gel, mindre penslar,etc.

Slipa fanér, spackla, måla och olja

Delvis tycker jag att denna del i processen är jättekul, delvis tycker jag att den är tråkig och tidskrävande. Egentligen så är det väl delen med att spackla och slipa spacklet som är det trista. Jag försöker alltid att enbart slipa med handkraft, även om jag har en excenterslip som kan göra mycket av grovjobbet. Men jag gillar inte riktigt när man tappar känslan för underlaget och jag vet att det är väldigt lätt att man förivrar sig och trycker lite för hårt och då råkar slipa igenom fanéret. Därför använder jag bara slipkloss och armbågsfett för att göra jobbet. Det tar säkert sju gånger så lång tid som med en slipmaskin, men det är jag villig att leva med. Jag kör alltid kornstorlek 120,180, 240 och slipsvamp. Slipsvampen gillar jag för att den ger en fin yta, och den samlar ihop dammet på ett bra sätt jämfört med slippapper.

OM 3-28, och många av de andra Mirsch högtalare modellerna har en konstruktion med en uppåtriktad diskant, och lådan är konstruerad med tydliga “stycken” som ger dess karaktäristiska utseende. Men den tidiga generationen blir verkligen inte en snygg högtalare när man tar bort fronten och blottar den trärena spånskivan. Tanken var nog aldrig att fronten skulle vara lös, men jag tycker om möjligheten att ha både på, och av. Därför kräver det att lådan spacklas och målas svart.

Även om jag ofta blir sugen att olja in träet för att se hur den fina ådringen framträder, så har jag insett att det bara är dumt då jag i ett senare skede får ett h-vete att fästa maskeringstejp när det ska målas. Återhållsamhet har blivit en strävansvärd högtalarrenoveringsdygd. Säg gärna det hittepå-ordet fort med en bulle i munnen.  

Som jag nämnde, spackla är inte min grej. Jag kan göra det hyfsat bra, men jag tycker det är dyngtråkigt. Jag använder oftast ett vanligt snickerispackel, Wood Finish WF som är billigt och ganska lättslipat och ger en len yta som färgen fäster bra på. Det är inte perfekt ur ett krympningsperpektiv, men det blir bara att man får bättra på någon gång extra när det torkat riktigt. Här kan det vara bra att låta spacklet torka i rumstemperatur några dagar, eftersom för att göra sig säker på att det inte fortsätter krympa.

Det finns bättre produkter än denna utan tvekan, som har mindre krympning, snabbare härdning etc. Men jag tycker ändå denna funkar ok. Men ska jag vara helt ärlig så har jag en fundering. Varför finns det inte billigt svart, eller åtminstone mörkgrått spackel? Det finns, mendet är fasen inte prisvärt det jag hittat. En mörk färg skulle underlätta när man täckmålar i ett senare skede. Jag kanske ska färga eget spackel. Hur svårt kan det vara. Vid detta tidsskede har försommaren svept in över Umeå, på en torsdag. Har man semester och solen skiner ute, så är det en härlig känsla att kunna flytta ut renoveringsjobbet ur garaget och få ställa sig i solen och jobba.

Efter att jag spacklat, slipat, spackat slipat och slipat lite mer, var det äntligen tid för att maskera lådan och spraylacka frontbaffeln. Även detta jobb är betydligt trevligare att göra utomhus. Åtminstone om det är hyfsat vindstilla, vilket det turligt nog var denna sommardag. Skulle väl gissa att jag körde över 4-5 varv för att kunna täcka allt helt med halvmatt svart färg. När man har lackat klart och det torkat så ser man eventuella ojämnheter och fläckar i färgen. Då jag inte avser att få till en perfekt finish likt en billackering, utan hellre låter det finnas lite märken och små ojämnheter. Det är ju ändå en vintage högtalare som ska ha lite rustik över sig. Även om det inte blir en perfekt slät yta, så blir det en väldigt trevlig estetisk höjning när frontbaffeln är svartmålad. Bakstycket på mina OM 3-28 var helfanérade så de behövde jag inte bry mig om.

Här var det dock nära att projektet gick rejält i stöpet. Efter att jag lagt sista lagret med svart sprayfärg på lådan så lät jag den stå ute i skuggan på gräset för att få torka riktigt. Familjen skulle kunna sen åka iväg på en liten shoppingtur på stan, så vi kastade oss in i bilen och drog iväg. Efter ca en timme på stan så är jag hur det sveper in kolsvarta moln över himlen i riktning mot området där vi bor. Det var inget som .in väderapp hade visat, så jag kände hur pulsen började gå upp. Dessutom hade inte familjen gjort klart sina ärenden ännu, och jag visste att det skulle nog dröja åtminstone en timme till innan vi var hemma. Medans de andra i familjen strosade runt på stan i godan ro gick jag runt som en galenpanna och konstant stirrande upp på himlen.

När vi väl satte oss i bilen så sa jag att det inte blev några fler avstickare på vägen hem för jag

hade aningen bråttom. De mörka molnen är ganska precis över Tavleliden där vi bor, och just som jag svänger in på vår gata så kommer det lite duggregn. Jag mer eller mindre hoppade ut bilen och sprang iväg till högtalarna sommartid på gräsmattan och skyndade in dem till garaget. Fem minuter senare var det som att himlen öppnade sig och det formligen hällde ner vatten över oss i 20 minuter innan det slutade. Sen kom solen fram på klarblå himmel igen, som för att retas.

Hade vi inte hunnit hem så hade högtalarna dränkts med regnvatten och både spånskiva och fanèr hade blivit förstört. Dessutom låg högtalarna placerade på ryggen med hålen uppåt. Det hade blivit en perfekt regnsamlare att använda till frugans blommor. Solen kom ju faktiskt fram en stund därefter igen, och då passade jag på att försöka stryka på lite olja. Jag började med att köra lite vanlig enkel MP52 teakolja runtom för att se hur träådring framträdde. Eftersom denna olja är ganska tunn, så valde jag att därefter köra ett varv med Saphir träolja. När högtalarna hade torkat och oljan härdat in i faneret så körde jag ytterligare ett varv med Tung olja för att få lite extra djup. Även denna fick torka in och härda några dagar, vilket passade alldeles utmärkt eftersom jag hade ca 300 löpmeter spalje och ribbor till räcke på pergolan att måla tre varv. Samt att jag byggt om två enkelsängar till solsängar…som också skulle målas tre varv. (Efter sommaren hade jag ådragit mig någon form av överansträngning och förslitning i höger armbåge. Å det är då tamefasen inte på grund av mina högtalare!

Renovera delningsfilter

Jag är ingen expert på delningsfilter, men jag försöker hela tiden lära mig mer och mer för varje projekt jag ger mig på. Jag är mycket tacksam för den hjälp jag fått av den mycket kunnige Per PK Karlsson som stått ut med ett gäng av mina frågor.

Eftersom det satt en så pass stor 90 uF 10 % elektrolyt konding till basen så blev jag lite osäker hur jag skulle angripa det. Det slutade med att jag skulle satsa på en Mundorf 82 uF 5% elektrolyt + en 6.8 uF 5% MCap classic mkp konding i parallel för att hamna på 88,8 i värde. Med tanke på att den ursprungliga kondingen mätte ca 94 uF så är nog de nya jag satt dit ett bra val, som ligger fullt inom tolerans.

För diskant så valde jag på inrådan av flera att satsa på en lite bättre 6.8 uF 3% Mundorf EVO Oil. Enligt utsago ska denna vara väl lämpad för ändamålet. Spolarna gjorde jag inget åt, men så här i efterhand ångrar jag lite att jag inte lossade en spole och monterade den stående. Jag ska försöka komma ihåg det till nästa projekt där det finns ett filter som har fler än en spole.

Byta kantringar på mellanregister

Kantringarna på dessa mellan Peerless KO40 var inte i så bra skick, så jag beställde nya från repairyourspeakers.com. Jag började att joxa på med tongenerator, men insåg ganska snabbt att det inte skulle behövas för centreringen. Denna gång fick det bli att testa med att bara limma dit dem med känsla. Finns inte så mycket utrymme för att de ska hamna fel. Här lyckas jag dock göra en rätt fascinerande miss i renoveringen. Kantringarna till dessa KO40 är inverterade i membranet, vilket är en uppenbar sak som jag ser. Men på något ofantligt korkat sätt så börjar jag limma fast kantringarna med den konvexa delen uppåt, som det vanligtvis är på högtalare. Av någon underlig anledning reflekterar jag inte över detta faktum utan är fullt upptagen med att försöka pressa fast kantringarna i limranden för att de ska fästa bra runtom. Jag är nöjd och glad över att fixat den första ringen, sätter klädnypor och tryck över limningen så de får torka över natten.

Det är först dagen efter som jag ser att jag har monterat kantringen upp och ner. Blir rejält less på mig själv när jag upptäcker detta, och börjar på en gång fundera över hur jag ska kunna skära bort och lösa upp limmet med aceton och sedan beställa nya ringar. Eftersom jag inte gjort mer än det ena mellanregistret och den andra är i originalutförande, så beslutar jag mig för att provisoriskt koppla upp alla högtalare med de nya filtren jag tillverkat, för att lyssna om jag kan uppfatta någon tydlig skillnad i mellanregister.

Efter en hel del pysslande och kopplande så kopplar jag upp det med en förstärkare för att testa. Tydligt var att filtren funkade som de skulle, vilket var ett litet plus i detta strul. Hur jag än lyssnade och testade så kunde jag inte uppleva någon skillnad alls i ljud mellan den jag limmat “fel”, och det inverterade originalet. Med stor lättnad kopplade jag isär alla grejer igen, och beslutar mig för att limma det andra mellanregistret med kantringen på samma sätt. Kanske inte ser lika fränt ut, men jag bryr mig faktiskt inte när det faktiskt låter lika bra.

Nya etiketter på baksidan

Jag kunde inte rädda original etiketterna som satt på baksidan högtalaren när jag inledde fasen att strippa lacken. De var helt enkelt för hårt limmade. Dessutom var de inte i så fint skick så jag kunde lika gärna designa nya. Jag har jobbat mycket i Photoshop i mina dar så det är väldigt enkelt att fixa till nya etiketter som liknar originalet. Jag lägger alltid till en liten rad på något ställe “Revitalized by J.L 20XX” bara för att göra ett litet modest avtryck på mina renoveringar ;-) 

Jag skriver ut etiketterna på lite tjockare papper i bra kvalitet. Ca 120 g eller 160 g brukar vara tillräckligt för att tåla att spraylimmet inte tränger igenom. Ibland har jag även använd matt laminat som en extra ytförstärkning, men denna gång valde jag att inte göra det. Jag torkar av ytan så den är helt ren, mäter upp platsen och märker ut försiktigt med blyerts för att ha något att rikta efter. Därefter använder jag 3M spraylim och drar på 2-3 varv, låter det lufttorka i ca 10-sekunder innan jag sätter det i press på bakstycket. Snabbt och enkelt, men med en trevlig effektfull finish när de väl sitter där.

Fixa frontar, nya kontaktterminaler, och sen skruva ihop allt

Jag är svag för lösningen att montera neodymmagneter på frontarna och tunna metallbleck på högtalarna. Detta för att lätt kunna ta bort frontarna om man önskar det. Det blir dessutom en ganska osynlig lösning med en skön känsla när man trycker dit frontarna så de sugs fast. Jag försöker försiktigt karva ur gropar i frontens skiva för att magneterna endast ska sticker upp ca 1 mm. Därefter limmas de fast med kontaktlim. Jag limmar fast små ca 1,5 x 1,5 cm tunna svartmålade metallbleck på motsvarande plats på front baffeln. I detta fall med OM 3-28 där fronten är vikt på översidan för att täcka den uppåtriktade diskanten, så krävdes det ett par magneter och bleck där också.

Original på 3-28 så går högtalarsladden ut från filtret genom den runda foten på högtalaren. Egentligen är det väl en helt ok lösning, men jag vill ha enkelheten med att ha moderna skruvkontakter för att enkelt kunna ansluta högtalarsladdar. Därför byter jag nästan alltid ut dessa på mina projekt. Däremot förstod jag jag att det fanns ett läckage av luft i foten som trängde ut i hålet mellan filtret som satt där, och den runda foten och kabelkanalen som är fräst in. Därför valde jag att täta hålet vid filtret, kabelkanalen och hela kontaktytan mellan lådan och foten med Multibond. Har svårt att tro att Olle Mirsch hade kalkylerat att högtalaren skulle ha ett litet luftläckage i botten.

Jag hade ett par nya kontaktterminaler som jag kunde använda. Jag borrade upp hål i lådan med rätt dimension, drog ut sladdarna för ingående och lödde fast de i kontaktstiften. Jag satte tätningsmassa mellan kontakt terminalen och lådan och skruvade sedan fast terminalen tajt. Lådan fylldes med samma dämpmaterial som satt där ursprungligen, men nu hade det rengjorts och under några månader fått lufta bort lite unken instängd odör som ofta sitter i äldre högtalare.

Nu var det den intressanta uppgiften kvar att försöka få bort alla katthår som den förre ägaren hade lyckats limma fast runt baskanterna som han bytte. Jag började först med trasa, vilket inte gick. Sen tog jag tops, vilket gjorde det lite värre eftersom det fastnade vitt ludd. Jag testade olika typer av svampar för att kunna dutta lös hårstråna. Det var ganska lönlöst. Jag hade ingen lust att använda aceton för att lösa upp limmet eftersom det fanns risk att smeta ut det på större yta och skapa fläckar.

Det fanns bara ett sätt jag kunde komma på. Att ta en nål och pincett och sakta men säkert pilla lös hårstråna från limmet runtom ringarna. Tidskrävande är en underdrift. Det blev kanske inte perfekt slutresultat, men med tanke på att det nästan såg ut som ett litet gosedjur som satt fast i högtalarna först, så blev det en markant förbättring.

Alla element skruvades tillbaka, men först så tätades alla högtalare runtom med en tunn rand modellera som jag upptäckt har bra egenskaper för att forma och sluta tätt. Det sattes nya skruvar på samtliga element, och även svartlackade brickor till baselementet, Det var den lösning som de valt för att skruva fast basen ursprungligen, och även om jag tycker det ser lite epigt ut, så lät jag det vara kvar för att det skulle kännas lite som original.

Trävax och den slutgiltiga provspelningen 

Det är en svårslagen känsla när man får gnugga in en färdigrenoverad högtalare med träbivax och att sen få trycka dit original emblemen. Då vet man att det är nära att sätta punkt för ännu ett projekt. Det som fanns kvar att göra var att äntligen få provlyssna högtalarna, och att matcha ihop dem med lite olika receivers och förstärkare och laborera lite med placering etc. Sagt och gjort. Jag ställer upp högtalarna på samma plats som jag alltid gör när jag provlyssnar mina färdiga projekt. I det stora vardagsrummet i huset. 

Jag testade ett antal kombinationer av receivers när jag gjorde första lyssningen, och jag mindes att det var Optonica SM1515 och Technics SA 5360 som drog längsta stråna. Därför plockade jag fram dessa direkt. Men jag valde även att testa att kombinera med en lite nyare uppsättning denna gång. Några av mina nyliga fynd, som är av en egentligen på tok för moderna för min smak. Men som jag ändå upplever har ett fint ljud. En Rotel RA 920AX integrerad förstärkare från 1991 och en Arcam Alpha 7 Cd spelare från 1997, som hittills övertygat mig rejält i sin rena och fylliga ljudkvalitet. Den där Arcam can nog få flytta in och ersätta min Technics som huvudspelare.

Jag väljer först Optonican. Stoppar i Tracy Chapman, ställer upp högtalarna ca 50 cm från bakre vägg som första test, och startar. Det är kortfattat ett jättehärligt ljud som strömmar ur högtalarna! Det finns en underbar luftighet och separation i diskant och mellanregistret, och Tracys röst har sällan låtit så bra. Basen är tajt och härlig, men när jag väljer att flytta den lite närmare väggen så kommer det fram en djupare bas.

Jag testar att koppla in Technics receivern, och även denna låter jättebra i kombination. Kanske lite tunnare ljudkaraktär vid låg volym, men den briljerar mer när den får dra på lite i volym. Sen var det dags att testa den  ”moderna” förstärkaren. Rotel RA 920AX. Å den här lilla rackarn som endast mäter 2 x 20 W levererar en jädra massa kraft och välljud. Den kanske inte har samma fyllighet som Optonica och Technics, men den kompenserar det i dynamik och renhet. Härligt ljud faktiskt. Har ännu inte stött på en Rotel som låter dåligt.

Jag sitter ganska länge med ett fånigt leende på läpparna och njuter av både Tracy Chapman och Tom Petty. Kunde inte vara mer nöjd över slutresultatet. Det jag reflekterar över ljudmässigt är att mellanregister och diskant sprids härligt i rummet, men att basen kanske inte riktigt räcker till när det blir för stor rymd att fylla. Vardagsrummet/kök är ca 65 kvm med högt ryggåstak över hela ytan.
Utan att försöka ge mig in på att räkna ut hur många kubik det blir, så tror jag nog ni förstår vad jag menar.

Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!