Mått: 400 x 650 x 240 mm, Vikt 19 kg 

Pris: 2500 kr

Bakgrund

När det gäller vintagehögtalare finns det ett brett och mer förvirrande spektrum i Jamos katalog som spänner över många år och flera olika serier. Många serier som släpptes på 90-talet är enligt min uppfattning inte mycket att skriva hem till mamma om. Jag har långt ifrån lyssnat på alla högtalare i alla serier, vilket är uppenbart, men rent subjektivt gillar jag till exempel inte Power-serien eller D-serien särskilt mycket. Jag tycker att ljudet är burkigt, grumligt och överdrivet bastungt och lådorna är mer sci-fi-inspirerade i design än välbyggda konstruktioner. Det betyder för den delen inte att jag har rätt, och det finns säkert många andra som tycker att det är jättebra högtalare. Jag kan köpa det.

Jag kan däremot tala utifrån egen positiv erfarenhet kring J-serien (Studio monitor serien), Jag har lyssnat på J-121, 122, 150 och 251. Jag har däremot bara ett par J-122 och J-150 i min ägo.

Ursprungligt skick

Jag var egentligen lite skeptisk till att köpa dessa J-150 från första början, och det handlade främst om att högtalarna var svarta i färgen. Jag är ingen fan av vare sig vita eller svarta högtalare, kanske ännu mindre det förstnämnda. Efter att jag upptäckt att det var riktig träfanér där under färgen insåg jag att jag kunde ”förädla” dem utseendemässigt genom att strippa bort den dassiga och repade färgen och i stället blottlägga fanéret.

Högtalarkonstruktionen känns väldigt gedigen och det är en väl tilltagen lådkonstruktion som väger ca 19 kg/st. När jag till sist väl köpte högtalarna och gjorde en första provlyssning insåg jag att det verkligen var ett bra fynd jag gjort. Det fylliga och distinkta ljudet låg långt över det jag förväntat mig. 

Moment i renoveringen:

• Skruvat ur högtalarelement, filter och potentiometrar med frontskivan, samt dämpmaterialet inuti lådan. Allt kablage märktes noga upp med tejp till respektive in och utgångar.

• Avlägsnat all svart färg med gelbaserad färgborttagningsmedel. Sickla bort geggan, och borsta fanéret med mässingsborste för att få bort “lagom mycket” svartfärg ur fibrerna. (inte riktigt allt eftersom det skapar en effekt och djup i fanéret om lite svart finns kvar i botten på dalarna.

• Därefter rengöring fanéret med slipsvamp, skursvamp, vatten och milt rengöringsmedel för att avlägsna sista ytliga resterna av färg och borttagningsmedel.

• Skrapa bort trasiga fanéerlister och limrester från baksida högtalare.

• Hacka bort “väggmonterings fästen” i plast och grov fyllnad av hålen. Därefter spackling av hålen samt grov och finslipning av hela baksidan så den blev jämn. Spacklet slipas ner och baksidan på högtalaren rollades två varv med halvblank svart lack.

• Maskering av aluminiumram och spackling av kant på frontbaffel. Därefter slipning och penselmålning i svart. (Original kantlist var isvart och söndersprucken) Färgmatchning med fanérlister misslyckades och därför togs beslutet att kanter och frontbaffel målades svart.

• Aluminiumlister slipades med fint sandpapper och polerades därefter upp med svamp och polermedel.

• Frontbaffeln skrapades ren från den porösa och repiga grå färgen. Därefter spacklas och slipades det två varv för att sedan rollas svart med halvmatt lackfärg. Hade svårighet att matcha original grå färg, och i kombination med att kanten målats svart blev beslutet att det estetiskt blev finare med en helsvart frontbaffel.

• Samtliga högtalarelement (Peerless KO10 diskant, Foster DO50-12M mellanregister och Peerless bas, osäker på exakt modellbeteckning) Jamo hade dock valt att märka med egna etiketter vilket inte var ovanligt som jag förstått det. Elementen rengjordes från smuts och gammal tätningsmassa avlägsnades. Diskanten hade en hel del korrosion (vitt pulver) som bildats på baksidan. Detta borstades bort och rengjordes noga.

• Spraylackering med halvblank svart färg på framsida diskant. Centrum med membran maskerades noga för att inte riskera att färg hamnade där som kan påverka ljudåtergivning. Samtliga till elementen lackerades i detta skede.

• Samtliga gamla elektrolyter byttes till nya med motsvarande värden. 33uF Mundorf eCap bipolär elektrolyt till basen. 15 uF Monacor MKT till mellanregistret och 4.7 uF MKP Monacor till diskanten. Motstånd och spolar byttes inte ut.

•  Potentiometrar för diskant och mellanregistret rengjordes, deoxiderades och motionerades.

• Håltagning på baksida och montering av nya moderna kontaktterminaler.

• Återskapande i Photoshop av modelletikett för baksida högtalare. Skrevs därefter ut på 160 g papper och monterades med spraylim.

• Först en rejäl rengöring av träfanéret från trädamm och smuts. Därefter en första strykning med utspädd Tung Olja som fick suga in och härda i tre dagar. Ett andra lager ströks på med Danish Oil som också fick härda i en dag. Överflödiga rester av olja polerades bort.

• Strykning och polering med egentillverkad vaxolja tre varv.

• Nya tätningslister runtom alla element monterades. Filter monteras och kablage löds fast på respektive plats på element och inkommande kontaktterminal. Dämpmaterial fylls tillbaka i lådan och därefter skruvas alla element på plats.

• Spackling och målning av skador träet i frontramen. Därefter fastsättning och rengöring av originaltyget (Som för ovanlighetens skull inte var trasig denna gång).

Lyssningsintryck och sammanfattning

Det tog faktiskt lite för lång tid mellan att jag färdigställt högtalarna, tills att jag faktiskt plockade in dem i huset för en provlyssning. Men ibland kommer livet och andra saker emellan.

Jag måste erkänna att jag blev ganska förvånad över ljudet när jag provspelade dem för första gången inomhus. Det lät dåligt rent ut sagt!

Jag förstod faktiskt ingenting eftersom jag hade provspelat dem några månader tidigare i garaget med både en Denon mini-anläggning, och en Technics SA-500K, och då hade det låtit jättebra. Men när jag startar upp med samma Technics receiver inomhus skorrar det och volymen är låg, och hög om vartannat. Min första tanke var att jag lyckats koppla något fel eller som lossnat i filtret. Jag var väldigt nära att bära ut dem i garaget igen och skruva upp dem för översyn. Men blev lite brydd när båda högtalarna lät dåligt samtidigt, så det var ganska osannolikt att något lossnat i båda filtren samtidigt. Så då började jag med att testa en annan förstärkare bara för säkerhets skull. Så jag plockade fram min trogna trotjänare Optonica SM 1515 och även min en Arcam Alpha 7 cd spelare utifall det var signalkällan som strulade. Jag började med att byta till Optonican, och direkt när jag startade upp strömmade det rent och fint ljud ur högtalarna. Pust…då var det bara Technics receivern som hade strulat. Kanske hade den inte gillat att förflyttats från 10 grader till 20 grader utan att hinna anpassa sig. 

Jag väljer att provspela högtalarna med Norah Jones – Come away with me. Som för övrigt är ett riktigt bra album, och en bra ljudreferens med bra kvalitet. Det som slår mig först är att det är ett väldigt tydligt och framträdande mellanregister som plockar fram hennes röst föredömligt. Tweetern finns där och förfinar toppen och den framträder tydligt utan att bli ansträngande för öronen. 12 tums basen är djup, men ändå relativt distinkt och följsam, kanske inte kobrasnabb, men ändå. Jag provar att ratta lite på

potentiometrarna på högtalarfronten för mellan och diskant och har ganska lite skillnad men kommer fram till att jag tycker de låter bäst kl 12.

Jag testar att laborera lite med placering i rummet och märker att högtalarna inte mår bra att stå för nära en sidovägg då det får basen att framträda som lite ”bumligt” och att det grumlar ljudbilden. Även när de står placerade direkt på golvet så blir det lite för mycket basmuller och

ljudbilden känns lite sämre samlad. När jag plockar in dem ca en meter från närmsta sidovägg och ca 40–50 cm från bakre vägg, samt ställer upp dem på ett par kökspallar, ja då blir de mer sammanhållna och balanserade. Jag upplever inte att de kräver en allt för precis sweet spot, men självklart underlättar det om man befinner sig hyfsat i centrum och ett avstånd till lyssningsposition på ca 2,5–3 meters avstånd för att uppleva stereoseparation och ljudbild. Kanske är det en effekt av att de inte är allt för djupa monitorer. Vissa andra studiomonitorer jag lyssnat på har haft en lite ”kall” och avskalad ljudkaraktär, med avsaknad av djupbas. Det gäller inte dessa. De är varma, mjuka och följsamma i hela registret. Är du den typen som hellre gillar ett avskalat, helt neutralt och torrt ljud, då är kanske inte dessa högtalare rätt för dig. Om du gillar lite mer omfamnande värme och fyllighet, då tilltalar de nog dig betydligt mer.

Jag testar med lite fler förstärkare och receivers för att höra skillnaden. Testar bland annat en Akai AA-1125 som kanske låter ännu ”renare” men med aningen mindre bas och värme än Optonica. Sedan testar jag även en NAD 7240PE, och den upplevdes som ha mer kräm och landade lite mellan Optonican och Akai, kanske inte lika dynamisk som Optonica, och inte lika ren och neutral som Akai. I mitt personliga tycke passade Optonican bäst till dessa.

Jag sitter kvar och lyssnar kvar på hela Nora Jones skivan, startar sedan lite Dire Straits, och Duffy. Jamo gör inte bort sig. Kanske borde jag ha testat någon lite rockigare skiva med mer attack, och kanske någon Jazz eller klassisk skiva för att lyssna noga efter alla transienter.

Jamo J-150 är ett par riktigt imponerande högtalare, och positionerar sig långt ifrån den tveksamma kvalitet som många av deras senare modeller har.
Dessa andas kvalitet rakt igenom!

Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!