Renovering aav Marantz Imperial 8-G högtalare

Mått: 690 mm x  370 mm x 475 mm,
Vikt: 26 kg
Pris: 5600 kr

Bakgrund

Imperial-serien togs fram i USA under början av 1970-talet. Serien var en del av Marantz satsning på att komplettera sina förstärkare med egna högtalare för den amerikanska marknaden. Utvecklingen leddes av ett ingenjörs team där Bart Locanthi, känd för sitt arbete inom både JBL och Pioneer, bidrog med mätmetodik och designprinciper, medan Dawson Hadley ansvarade för konstruktionen.

Marantz arbetade med en ingenjörsdriven metod där målet var en så jämn frekvensåtergivning som möjligt, kombinerat med kontrollerad impedans och systematisk utvärdering genom både mätningar och lyssning i kontrollerad miljö. Samtidigt visar källmaterial att vissa modeller medvetet anpassades för att ge ett mer direkt och engagerande ljud, särskilt i jämförelser i butiksmiljö. Jag återkommer lite längre ner gällande detta.

Imperial-serien omfattar modellerna Imperial 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 samt efterföljande G-serier, t.ex. 8-G. För G-modellerna finns begränsad offentlig dokumentation som tydligt beskriver tekniska skillnader jämfört med tidigare versioner. Det är aningen oklart vad som egentligen utvecklades med G-serien, men där vissa källor beskriver att det skedde en förbättring i både lådkonstruktion, och delningsfilter.

Sammanfattningsvis finns det hyffsat god dokumentation kring den övergripande designfilosofin och utvecklingsprocessen bakom Imperial-serien, medan skillnaderna mellan standardmodeller och G-varianter endast delvis är dokumenterade. 

Första provlyssning

Jag brukar alltid provlyssna alla högtalare innan jag börjar demontera och renovera. När det som i detta fall visar sig att samtliga skumkanter, både på bas och mellanregister har smulats sönder med åren, då är det med största försiktighet som provspelning genomförs. Egentligen vill jag bara identifiera om samtliga element låter eller inte. Skulle något eller några element inte låta, då vet jag att jag har saker att jobba vidare med. Kan till exempel vara kabelbrott, brända talspolar, defekta komponenter i filtret eller liknande. Provspelning görs dock på mycket låg volym, och ofta använder jag ett papprör som jag sätter nära intill varje element till öra för att kunna urskilja om det kommer ljud, skrap eller om det är helt tyst.

Som tur var denna gång så hörde jag ljud i alla element, men det uppstod en viss osäkerhet då jag tyckte att ljudet i diskanterna kom och gick i den ena högtalaren. Ungefär som att det var glappkontakt.
Det gjorde inte saken särskilt mycket enklare, och jag förstod att jag behövde gå igenom och ohm-mäta samtliga högtalare när de var utskruvade.

Demontering och uppmärkning

Den första uppenbara observation jag gör är den säregna konstruktionen med mellanregister och diskanter monterade på en separat rund baffelplatta. Designprincipen med “rotatable array” var en slags spridningskontroll: Genom att rotera den kan man ändra hur ljudet sprids i rummet. Horisontell vs. Vertikal placering: Om du placerar högtalarna liggande istället för stående, kan du rotera plattan 90 grader så att diskanterna och mellanregistren fortfarande är orienterade korrekt för optimal stereobild och spridning.

8 och 8-G är den enda högtalaren i Imperial-serien som har denna konstruktion. 

När jag kruvar lös baffelplattan som inte sitter särskilt tajt, och plockar ur den ser jag att de tre mellanregistren har en separat sluten kammare, med dämpaterial. Det fanns ytterst tunna spår av en tidigare tätningslist, men den hade vittrat sönder helt och hållet, vilket med stor sannolikhet inneburit att lådan varit otät. Trots att lådan har två rejäla basportar, så kan det omöjligt ha varit optimalt för basåtergivningen när denna list var obefintlig och det läckte en massa luft. Mest troligt hade detta orsakat skaller och vibrationer i baffeln också. 

Jag skruvar sedan bort 12” basen som är en stabil konstruktion med stor magnet och pressad plåtkorg. Dock syntes tydliga tecken på att högtalarna varit förvarade någonstans med hög luftfuktighet då det fanns ett påtagligt lager med vit oxidering på korgen.
Jag ger mig genast på detta med slipsvamp och gnuggar noga för att avlägsna allt irriterande vitt pulver.

När jag tittar ner i lådan så observerar jag att det är en stabil lådkonstruktion med extra stag både i vinkel på sidorna, och mellan fram och bakstycke. Utifrån storleken på lådan samt den rejäla basens tryck så är det mer eller mindre en nödvändighet.
Jag ska inte säga att det var särskilt mycket dämpmaterial. Det som fanns på plats var ca 2,5 cm tjock gullfibermatta. Det som gjorde mig extra fundersam var att det fanns små spår av långtrådig fårullsdämpning, som jag vet ofta användes i högtalare förr. Hade det kanske funnits mer dämpmaterial som någon avlägsnat någon gång, eller var det bara rester som följt med vid grundkonstruktionen av någon anledning?
Skulle vara väldigt intresserad om någon har kunskap att delge om detta?

Nästa uppenbara detalj på dessa var att det var utbytta tygfrontar. Original ska det sitta karaktäristiska diamantmönstrade skumfrontar. Men eftersom denna skumplast som användes inte är åldersbeständig så vittrar de sönder med åren. 

Jag fick ett tips att kontakta en man på eBay under användarnamnet “Smalllion” som tillverkar nya skumfrontar till olika kända märken. Han svarade att till Imperial 8-G så hade han inga färdiga frontar, och att han då behövde skära till från JBL versioner, och det var inte ens säkert att det skulle matcha i mönstret. Dessutom hade dessa kostat ca 2500kr + skatt, frakt och tullavgifter. Gissningsvis hade kostnaden slutat på en bra bit över 3000 kr. Det var inte värt det! Särskilt inte när det ändå inte hade sett ut som originalet. 

Lyckligtvis hade någon tidigare ägare klätt om med ett nytt kraftigt mörkbrunt tyg som var i fint skick. Jag hade faktiskt inte kunnat välja ett bättre tyg själv. 

Förre ägaren hade även sparat original aluminium Marantz emblemen också, vilket jag var väldigt glad för. 

Omkantning och lackering av högtalarelement

Både basarnas och de sex mellanregistren hade skumkanter som helt vittrat sönder, så det var bara att inse att det skulle krävas lite piller, och en hel del tid för att kanta om dem. 

Jag beställde nya skumkanter från LN Högtalarservice. Tycker de har väldigt bra service, rimliga priser och snabb leverans.

Basarna hade dessutom gaskets som satt rejält limmade. Det krävdes en hel del aceton och försiktigt skärande med brytbladskniv innan jag fick loss dem oskadda. Denna variant var i pressad papp, så hade jag varit lite för våldsam hade de med säkerhet rivits sönder. 

Som alltid så är det ganska skräpigt och tidskrävande att rengöra högtalarchassi och kon från gammalt lim och skumrester. När det är åtta stycken element som ska rengöras, ja då tar det några timmar. 

Jag tyckte dessutom att basarnas plåtrena färg inte såg så snygg ut. Dessutom var mellanregistren ganska fula i färgen. Så jag beslutade mig för att spraylacka alla element, plus gaskets och skruvarna i svart färg för att höja upp kvalitetskänslan och det estetiska intrycket. 

Därefter var det dags att limma dit nya skumkanter på alla element. 

Jag använder alltid Casco Universal Aqua lim, och en liten pensel att applicera med.

För själva centreringen använder jag mig av en tongenrator app på mobilen som jag kopplar till liten förstärkare, vidare till högtalaren. För baselement brukar jag köra på ca 20 Hz. Lite mindre mellanregister brukar jag gå upp lite till ca 60-80 Hz för att inte riskera att av misstag blåsa på för mycket volym och få för stora konutslag. Det viktiga är att hålla lite koll på volymen och känna efter när vibrationer kommer i lagom mängd. Därefter kan man experimentera lite med att sänka Hz. 

I ärlighetens namn var kanterna till mellanregistren så pass exakta i storlek att jag hade kunnat centrera dem enbart med ögonmått.

Jag börjar alltid limproceduren med att lyfta upp konen lite med hjälp av ett par träpinnar för att underlätta när kanten ska tryckas fast mot konen. 

Jag börjar med att trycka ut en liten mängd på en plastskiva, påse eller liknande för att slippa att behöva fippla på med att klämma direkt ur tuben. 

Jag penslar därefter ett jämnt lager på den inre skumkanten, även ett tunt lager på konen. 

Jag är noga med att inte vräka på för mycket för att det inte ska flöda ut en mängd lim när de ska tryckas fast och sedan skapa fula limblobbar utanför kanten. Jag kanske är lite väl perfektionist i detta fall, men jag tycker verkligen att det är roligt när man ser folk kantat om högtalare själv och det är ut som att Olle 3 år skött limtuben.

Därefter fäster jag kanten försiktigt så att jag kan med ögonen placera den i centrum. Ofta har man märken av den gamla limkanten att utgå från. 

Jag använder tops, baksidan på en pensel eller något annat som inte är vasst eller för grovt. Sedan duttar/trycker jag successivt fast kanten försiktigt mot konen tills jag känner att limmet börjar suga fast. På slutet använder jag nästan uteslutande fingrarna för att fördela trycket på limningen bättre. När jag märker att det fastnar ordentligt ställer jag undan och låter torka i några timmar, gärna ett dygn för säkerhets skull. 

När det är dags för att limma ytterkant mot högtalarens chassi använder jag mig först av samma penselteknik för att applicera limmet.

Jag startar Tongenerator appen, kopplar in högtalare till förstärkare och vrider sedan försiktigt upp volymen tills jag känner vibrationerna med fingertopparna. Jag låter den stå på en liten stund och vibrera.

Därefter börjar jag försiktigt dutta på kanten med tops eller liknande i ett diagonalt “klockmönster” tex. 12, 6, 3, 9, 10, 4, 8, 2 och hela tiden är jag uppmärksam om det skulle börja skorra i talspolen. Då är det viktigt att försöka identifiera vilket håll som kanten behöver justeras för att hitta centrum. Häri ligger själva själva noggrannheten för att lyckas.

I detta fall med basarna till mina Imperial 8-G fanns det även gaskets som skulle limmas fast. Därför passade jag på att göra detta moment ca 20 min efter limning av kanten, när jag visste att kanten fastnat tillräckligt för att inte glida omkring. Jag önskade på lim på gasket och placerade den i rätt position efter skruvhålen. Därefter använde jag mig av 10 st klämmor för att få ett jämnt tryck i limningen. På detta sätt säkerställer jag också att baskanten får ett jämnt tryck.

Tjipp, tjopp så var det klart!

Uppgradering delningsfilter

Delningsfiltret var inte något superavancerat direkt. Det fanns en järnkärne spole och tvp stycken IMB papper/vax mylar kondensatorer på vardera 4uF och 8uF. Nivåjustering 0dB -4db, -2 db(vippbrytare på baksidan kontaktterminal) för mellanregister och diskant hanteras av fyra stycken 2 ohm 10% 5 W motstånd.
Jag har förstått att både Marantz och JBL använde dessa papperskondensatorer från IMB i sina högtalare, bland annat JBL L-100. Enligt utsago ska de vara av relativt hög kvalitet och hålla värden bra, men vara lite känsliga för fukt och oxidering. 

Jag började med att plocka loss kondensatorerna för att mäta kapacitans och ESR. Samtliga kondensatorer mätte väldigt nära angivet värde, och hade ett lågt ESR på ca 0.07 ohm. Men typiskt nog var det något som strulade med den ena 4.0uF kondensatorn och jag kunde aldrig få stabila mätvärden, och ibland inget värde alls. Min farhåga var att den pajat på något sätt. Jag försökte även att korta trådarna med förhoppningen att det var ett kabelbrott. Men det hjälpte inte. Det fanns inget annat val än att byta ut till nya moderna MKP kondensatorer. 

Denna gång föll valet på Audyn QS4 5% 400V, 3,9uF, respektive 8,2uF. Det är fina högkvalitativa kondensatorer. Spolen och motstånden fick förbli original då dessa inte åldras på samma sätt. 

Det var verkligen inte smidigt att löda dit de nya kondensatorerna eftersom jag tvingades göra det på plats i lådan.Jag hade förhoppningen först om att kunna avlägsna hela filtret, men de hade vräkt på lim på dessa så de satt fast som berget. Som tur var så fanns det två stora öppningar i frontbaffeln som möjliggjorde att jag fick lite utrymme för armar och händer i lådan.

Avfärgning, målning och slipning av lådor

Lådorna var i relativt fint skick vilket jag var glad över. Det fanns någon rejäl repa på ovansidan av ena högtalaren, något litet kantstöt, och sedan hade limfogen gått isär lite i nederkant på ena högtalaren. Säkerligen hade den påverkats av fukt från golv vid något tillfälle under alla år. Det var inte särskilt mycket, men jag behövde ändå fixa till det det. Men först var det dags att avlägsna all gammal lack. 

Jag penslade på ett lager med färgborttagningsmedel och lät verka i ca 45-60 minuter. Därefter använde jag en spackelspade för att sickla bort geggan som jag sedan skrapar ner i en burk. 

Därefter använder jag faktiskt handsprit i gelform som jag gnuggar in och rengör med en skursvamp för att avlägsna vissa rester av färgborttagningsmedlet. 

Efter det använder jag ett mildare rengöringsmedel som jag sprayar på och gnuggar med skursvamp. Avslutningsvis använder jag en grov trasa fuktad med vatten för att torka bort de sista resterna. 

Det är viktigt att inte vräka på för mycket vätska så det riskerar att tänka in i träfanéret. Sedan behöver lådan då torka rejält för att det ska gå att slipa bra.

Det fanns några fula fläckar från något som runnit efter bakstycket. Därför beslutade jag mig för att måla över allt med en brun färg. Nu hade jag en burk med brun färg kvar från en tidigare renovering av Infinity RSb, men jag upplevde att den tonen var lite för ljus. Så jag valde att göra en liten häxblandning där jag blandade i ca en tredjedel med mörk valnötsbets. Det låter kanske lite konstigt, men det blev faktiskt bra, och blev en jämn mörk färg som dessutom blev lite tunnare och trängde in bra i bakstycket. Kanske måste jag ta patent på denna blandning. 😉

Att slipa fanéret är något jag nästan alltid väljer att göra för hand med 120, 240 och 400 kornstorlek. Den främsta anledningen är att känna att jag har full kontroll över hur mycket som slipas utan att riskera att det går igenom fanéret av misstag. 

Även om avfärgningsmedlet är väldigt effektivt att avlägsna färg och lack, så brukar det alltid bli några små fläckar kvar av lack som framträder när fanéret har torkat. Detta brukar jag då angripa med små bitar sandpapper och försiktigt gnugga på dessa fläckar. Det är inte alltid att faner sitter helt plant på en högtalarlåda och det har ofta med åren uppstått en viss vågighet. Skulle man då använda en slipmaskin för att försöka angripa små fläckar så är det är det risk att man slipar mer på “topparna” än “dalarna”. 

För att inte prata om när man använder slipmaskin nära en kant, då är det mycket lätt att man rundar över kanten och slipar ner fanéret mer. Detta brukar kunna innebära att man både slipar igenom fanéret helt, eller gör det väldigt tunt utan att det kanske märks. Men när man senare gnider in olja och vax framträder dessa områden som mörkare fläckar. 

Därför slipar jag numera nästan alltid för hand, förutom när jag ser att ett väldigt tjockt fanér använts. Då kan jag göra ett undantag.

Jag gör samma procedur på alla sidor separat, så enbart aktiveringstiden för färgborttagningsmedlet är ca 8 timmar. Att  sickla bort geggan och rengöra från rester på varje sida tar totalt ca 4-5 tim. Torktiden för fanéret brukar vara ca ett dygn per sida. Sammantaget blir det ca 12 timmars aktivt gnuggade och över en veckas torktid. 

Att slipa fanéret tar uppskattningsvis 1-1,5 timme per sida.

Så för folk som undrar varför det tar lite tid att renovera högtalare…där är en av förklaringarna. 

Jag vet att det finns vissa som säger: “-Men varför slipar du inte bara?” Eller: “-varför arbetar du inte med flera sidor samtidigt?” 

Det finns många anledningar till varför jag lärt mig att göra det på mitt sätt. Men för enkelhetens skull låter jag dessa personer läsa mina övriga renoveringsrapporter så kan de räkna ut varför.

Lagning av låda och fanér och skarvar i låda genomförs i ett senare skede efter inoljning för att kunna matcha färgtoner bättre.

Inoljning, lagning och vaxning 

För dessa högtalare kände jag att jag ville få en lite mattare sammetsaktig finnish, istället för en blankare variant. 

Jag valde naturlig Sephirolja som endast har liten svag gul ton, och som jag vet har goda inträngande egenskaper. På det sättet vet jag att det framhäver den fina valnötspdrinhen utan att påverka ytan för mycket. 

Jag väljer att successivt gnugga in ett relativt tunt lager. Jag fortsätter att gnugga ganska länge för att se när det tränger in jämnt. Efter ca 30 minuter torkar jag bort eventuellt överflödig olja från ytan. 

Jag låter det härda in i träet i ca ett dygn. Därefter repeterar jag processen ytterligare ett varv.

I detta skede är det läge att genomföra lagning av fanér och lådskarv. Nu har fanéret den slutgiltiga mörka färgton och det blir lättare att matcha med smältvax och limmassa. 

För de små fanér skadorna så går det utmärkt att använda olika färgtoner av vax stift som smälts och matchas samman till den ton som liknar valnöt. Jag använder mig av ett set med smält penna och vax stift som jag köpt på Amazon för flera år sedan. Jag har även en variant med shellack som är bra att använda på hörn där det krävs lite tåligare yta. 

Det är lite stökigt och pilligt, och det krävs en hel del smältande och slipande innan man blir nöjd. Kruxet att få maskeringstejp att fästa på en inoljad yta är också en liten utmaning.

När det var dags för att laga lådskarven som gått isär, valde jag en annan teknik. 

Jag hade medvetet sparat sliprester i en burk från när jag slipade fanéret eftersom jag visste att jag skulle behöva det pulvret sedan. 

Jag maskerade först med tejp runt skarven och sedan använde jag en liten klämflaska fylld med tunnt fanérlim. Flaskan har en smal spets som underlättar när man ska klämma in lim i skarven. När limmet var på plats pressade jag in fanerpulvret i skarven för att blandas med limmet. Jag repeterade denna process tills att jag kände att utrymmet var helt fyllt. Därefter lät jag det torka ett dygn. 

Färgtonen var ganska bra redan eftersom limmet har en naturlig ljusbrun ton blandad med och valnötsmjölet så blev det ganska mörkt. Den sista touchen blev att färga in skarven med en brun tuschpenna. 

Avslutningsvis så var det dags att vaxa lådan. Denna gång valde jag att använda mig av mitt egentillverkade hårdvax som jag vet skapar en tålig och fin yta. Enda utmaningen med det vaxet är att eftersom det är en hårdare variant behöver det värmas med hårfön samtidigt som det gnids in. Tar lite längre tid, men är värt det.

Tätning av element och montering

Jag kunde konstatera att all tätning som suttit bakom basarna, och baffelplattorna var helt sönder vittrat. Det satt ingen tätning på varken mellanregister eller diskanter. Detta åtgärdades jag med att klippa till gummitätningsband som klistrades fast på samtliga platser. Baffelplattor, mellanregister, diskanter och basar. Nu vet jag att dessa är täta där de ska vara täta, och att endast de avvägda basportarna får hantera luftflödet.

Till sist var det dags att löda tillbaka kablar från filter och element och sedan skruva ihop högtalarna. 

Jag passade även på att dammsuga och rengöra tygfrontarna samt limma fast Marantz emblemen. Jag verkade ett tag om jag skulle placera dem vertikalt som de sitter original på diamant-skumfronterna

Men eftersom det inte är samma effekt på en slät tygfront så valde jag att montera dem horisontellt istället. Tycker faktiskt att det blev snyggt så. 

Slutgiltig provspelning

Jag kan ju börja med att återigen konstatera att Marantz Imperial 8-G är ett par bastanta pjäser! 

Jag har funderat över om jag skulle i framtiden kunna möblera om och använda dem i mitt lilla lyssningsrum. Men i ärlighetens namn vet jag inte om de kommer hävda sin rätt där. Troligtvis behöver dessa få härja i ett större rum som kan ta emot allt ljud på rätt sätt. 

Nu ska jag inte heller definitivt säga att de INTE kan funka i mitt lyssningsrum, eftersom de är mycket lättdrivna och levererar välljud redan på låg volym. 

Jag använder i vanlig ordning min anspråkslösa Sony CDP 511 CD-spelare, Kenwood Basic C1-försteg och M1-slutsteg som testrigg som jag anser levererar ett rent, neutralt och tillräckligt med kraft för att driva det mesta. 

Jag börjar med att starta Dire Straits- Money for Nothing. 

Det är liksom ingen underdrift när jag säger att det på en gång slår mig att det ör mycket av allt! Det är en djup och fyllig bas som verkligen inte är blyg av sig. Detsamma gäller mellanregister och diskant. Det är verkligen en In-your-face upplevelse. 

Jag sitter ett tag och nästan upplever att det är lite För mycket av allt, och att diskanten nästan upplevs aningen påträngande. 

Jag laborerar lite med nivå brytarna på baksidan, och även om det är en marginell skillnad så tycker jag det blir mer balanserat när jag låter diskanterna vara i -4db läget. 

Jag justerar lite mer med bas- och diskantkontrollerna på försteget och tycker efter ett tag att jag hittar en mycket bättre nivå. Nu är ljudet inte längre påträngande och det är riktigt behagligt att sitta och lyssna på hur det stora fylliga välljudet framträder.

Med Smooth Operator av Sade visar högtalarna en annan sida. Hennes röst ligger varmt och naturligt i ljudbilden och det är lätt att lyssna länge. Det handlar inte om att plocka fram varje liten detalj, utan mer om att det ska låta behagligt och sammanhållet, vilket jag upplever i denna låt. Just denna skiva har lite lägre inspelningsnivå än Dire Straits så jag behöver skriva upp ljudet lite, men det påverkar verkligen inte upplevelsen negativt. Tvärtom!

Pink Floyds Coming Back to Life, som för övrigt är en favorit testlåt, visar hur de hanterar rymd och lugnare partier. Gitarren i början låter mjuk och det finns en känsla av djup i ljudbilden. När låten växer fram fyller bas och trummor på utan att det blir rörigt. Det låter stort och stabilt snarare än exakt. Jag gillar jag verkligen hur 8-G presterar i denna låt!

På So What från Miles Davis märks tydligt att högtalarna lutar åt det varmare hållet. Basen är rund och fyllig och trumpeten låter mjuk utan att bli skarp, men ur egen subjektiv hållning så vill jag nästan tona ner diskant lite med kontrollerna. Över lag tycker jag att musikstilen och högtalarna passar bra tillsammans och håller ihop musiken så att den blir lättare att ta till sig. Är kanske inte den största Jazzfantasten, så det försöker jag också ha i bakhuvudet när jag bedömer ljudet objektivt.

När jag drar igång Iron Maiden och Aces high får de visa vad de går för när det gäller tempo och energi. De spelar utan problem högt och har ett bra driv. När det blir mycket på en gång kan ljudbilden bli lite tätare, men det håller ändå ihop och tappar inte kontrollen. Ett jäkla drag helt enkelt!

Jag lyssnar kanske inte lika ofta på hårdrock nu för tiden som när jag var yngre, så jag blir automatiskt lite tröttare fortare. Men för den som gillar högtalare som levererar tung bas och framträdande mellanregister och diskant, Ja, då är dessa högtalare verkligen passande. Tycker spontant kanske att de påminner lite om den rockiga karaktär som till exempel Pioneer HPM-100 har, men med bättre bas.

Sammanfattningsvis måste jag säga att detta är ett par mycket imponerade högtalare som har mycket av allt! Gillar man tung fyllig bas och mellanregister och diskant som verkligen framträder…ja då är detta ett självklart val.
Jag personligen har en musiksmak som kanske främst eftersöker en luftig och mjuk diskant och klart mellanregister i en högtalare, så där tror jag fortfarande att mina Infinity RSb drar det längre strået. Men, samtidigt har jag inte testat att placera dessa i lyssningsrummet, och para ihop dem med min Marantz 2230 och Advantage Bladelius och min Cantus One vinylspelare med AT WMN45xML RigB pickup. Den kombinationen kan mycket väl ta dessa högtalare till andra höjder. I såna fall kommer jag behöva bygga ett par snygga lutade stativ till dem också, för att få upp dem lite i höjd och vinkla mer mot sweet spot.

Eller varför inte en rörförstärkare…med tanke på hur lättdrivna dessa verkar vara så kan ju potentiellt bli hur bra som helst!

Only the sky, and the bank account is the limit!

Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!