Fler foton från renoveringsprocessen.
Pioneers HPM-serie (High-Performance Monitor) var en serie av högkvalitativa högtalare som lanserades på 1970-talet och blev snabbt en favorit bland audiofiler och ljudentusiaster. Serien var framgångsrik på grund av dess förmåga att leverera utmärkt ljudkvalitet, robust konstruktion och innovativa tekniska lösningar. HPM-högtalarna var designade för att ge en klar och detaljerad ljudåtergivning över ett brett frekvensspektra, vilket gjorde dem populära för både musik och hemmabio.
HPM-högtalarna var byggda för att hålla och tåla hög ljudnivå och långvarig användning. Deras solitt byggda kabinetter och noggrant utvalda material bidrog till att minimera oönskad resonans och distorsion, vilket resulterade i ett renare och mer detaljerat ljud.
Serien erbjöd en rad olika modeller för att möta olika behov och budgetar. HPM-100, med en 12-tums bas, var den mest kända och hyllade modellen, men HPM-60 och HPM-30 och den senare generationen HPM-300 erbjöd mer kompakta och prisvärda alternativ med liknande ljudegenskaper.
Sammanfattningsvis var Pioneer HPM-serien framgångsrik på grund av sin överlägsna ljudkvalitet, innovativa konstruktioner och robusta byggkvalitet. Högtalarna levererade en detaljerad, balanserad ljudupplevelse med bra dynamik och ett imponerande frekvensomfång. Dessa egenskaper, tillsammans med deras hållbarhet och mångsidighet, gjorde HPM-högtalarna till ett populärt val för både ljudentusiaster och professionella ljudsystem.
Det har varit en hyffsat problemfri renovering på dessa Pioneer HPM-300, så när som på att jag trodde att båda superdiskanterna var paj. Det visade sig att jag helt enkelt var tvungen att köra en isolerad lyssning och göra en svepning mellan ca 10000-18000 mhz.
Superdiskanterna är mycket diskreta i sitt framträdande och jag kunde absolut inte uppfatta dem när de andra elementen var inkopplade. Men de finns väl där och kittlar i toppen och gör någon slag nytta för ljudet. Vill jag tro i alla fall.
Monterat nya kanter till basarna
Lackat basarna med rostskyddsmedel, samt extra plastelina för att minska ringande resonanser i chassit.
Byggt nya filter (original schema) med nya MKP kondensatorer och MOX motstånd.
Nya kontaktterminaler, tätade från insidan.
Lackat baksidan med matt svart färg.
Rengjort tyg på frontar.
Bättrat på små repor i träfolien med tusch.
En första lyssningstest med (sorry för moderniteterna)...Wiim Pro+ och Argon DA2. De är mycket spelglada och följsamma med fin separation. Väldigt skön, och förvånansvärt djup bas från åttorna. Diskanten är som jag förväntat ganska framträdande, men den är inte vass och obehaglig för örat, utan tvärtom ganska balanserad och behaglig och plockar fram transienter på ett imponerande sätt.
Över lag så är jag ändå nöjd med ljudet och jag kan förstå lite av varför så många är förtjusta i HPM-serien.