Pris: 1700 kr

Bakgrund

Jag är inte helt säker men jag tror att Tonola Hifi AB var ett företag i Bromma som på 60-70-talet köpte in olika serier av hifi utrustning och saluförde och re-brandade vissa. Dessa högtalare Tonola Type T-30 är ett exempel. Jag tror att de i grund och botten är ett Seas Kit type 76 K. Det finns andra modeller tex Scandyna A 30X, Dynaco A35 som också innehåller samma element och är snarlika i design.

Det råder ingen tvekan om att Seas elementen som dessa högtalare är bestyckade med håller hög kvalitet och anledning till att de användes i många olika konstruktioner. Basen är en 25TV-EW och diskanten en Dome 87H. Bra element, och jag kan inte påminna mig om att jag egentligen blivit besviken på någon högtalare som varit bestyckade med olika Seas element.
Tonola T30 är definitivt inget undantag.

Granskning av renoveringsbehov

Det var inte de skabbigaste högtalare jag fått tag på, och det var inga uppenbara problem som jag kunde upptäcka när jag köpte dem. De har dock stått ca två år i väntan på renovering, så jag mindes inte riktigt heller om det var något av elementen som var defekta vid tiden för inköp. Därför var en första snabb provspelning nödvändig för att utesluta några jobbiga och oväntade problem. Som tur var kunde jag inte upptäcka något element som var defekt. Däremot tyckte jag att ljudet lät dämpat och lite “trist”, så jag insåg att det förmodligen fanns behov att mäta upp elementen och se över behov att byta komponenterna i filtren.

Estetiskt sett fanns det definitivt spår av “vintage patina”. Inte jätteilla, men vissa saker behövde adresseras. Det fanns en del skrapmärken och kantstötningar på lådor och fanér och den ena högtalaren hade en betydande solblekning som på vissa sidor blev mycket tydliga jämfört med den andra högtalaren.

Ena fronttyget hade ett irriterande litet hål, så byte av tyg skulle behövas. Frontbaffeln hade inga större skador men ett gäng fula kardborreband som jag ville avlägsna. Basens gummimembran kändes stelt och torrt så det var också en grej att jobba med. Baksidan hade en skadad modelletikett kvar, så det behövdes också fixas. Samt att montera skruvkontaktterminaler för bättre anslutning.

Det fanns ej heller några emblem på frontarna, och jag gillar att de sitter där som en extra touch av kvalitet. Därför behövde jag hitta en passande lösning för det också.

Nedan står beskrivet de olika momenten i renoveringen:

Avlägsna lack med färgborttagningsmedel

Eftersom denna lack endast var ett tunt lager av någon enklare sorts lack gick det utmärkt att använda Biltemas gelbaserade färgborttagningsmedel. Sicklade bort det värsta geggan och skrubbade sedan resterande med , mässingsborste, skursvamp, trasor och lätt rengöringsmedel. Även om det är ett söligt arbete så spar det ändå tid och jobb från att enbart slipa.

Nedmontering av högtalare

Lådan är ganska rejält byggd och efter borttagning av dämpmaterial synades skarvarna och lådan var rejält limmad och tät.

Det var en jäkla massa fluglimstätning mellan element och låda, och eftersom den sticker ut med sin gröna färg så beslutade jag mig för att rengöra det värsta och sedan måla över den för estetiska skäl.

Dämpmaterialet av gullfiber var väl tilltaget så det behövde jag inte fundera över.

Bas och diskantelement ohm-mättes med multimeter och samtliga visade sig vara korrekta.

Högtalarelementen var dammiga och skitiga, och behövde en rejäl rengöring och putsning.

Efter att gummimembran var riktigt rengjorda så penslade jag på ett lager med Glycerin/T-röd blandning på både ovansidan och undersidan. Sedan fick de ligga och dra i nästan två veckor för att det skulle hinna tränga in i gummit och mjuka upp det.

Uppmätning och renovering av filter

Filtret var ingen större överraskning och en relativt basic lösning med två motstånd och en elektrolytkondensator på 8uF.

Vid uppmätning av båda filtren så vida den ena 9.8uF och ESR 1.8, den andra 10.2 och ESR 0.9.

Jag brydde mig inte om att byta motstånden, men jag satte dit nya parallellkopplade två MKP kondensatorer av bättre kvalitet (4.7uF + 3.3uF). En snabb testspelning med filter och element genomfördes för att säkerställa att alla lödpunkter, och kopplingar var ok.

Slipning, spackling och lackering av baksida och frontbaffel

Alla kanske inte som bryr sig hur en högtalare ser ut på baksidan, men för mig är det viktigt. Jag är mån om att det ska se snyggt ut och ha bra anslutningar.

Jag vet att lådan var tät eftersom jag granskat den invändigt, men baksidan såg som ofta på 60-70-tals högtalare ganska trista ut och endast en tunn sladd som sticker ut. Dessa var inget undantag på det sättet. Så jag spacklade och slipade så att allt blev helt jämt. Därefter sågade jag urtag för den nya kontaktterminalen. Efter det rollade jag med en skumgummiroller tre lager med halvblank svart lackfärg.

På frontbaffeln började jag med att peta bort de faststiftade kardborreband bitarna. Spacklade och slipade bort ojämnheterna och rundade av de skarpa kanterna i träet runt högtalarna för att mjuka av lite. Därefter maskerade jag lådorna och spraylackade frontbafflarna fyra varv med matt svartfärg.

Tätning runt element

Det var vissa ojämnheter efter att jag avlägsnat lite av den gamla fluglimstätningen, så för att jämna ut och förbättra tätning mellan baselement och låda så använde jag en blandning av modellera och resterna av fluglimmet som jag blandade samman, vilket blev en intressant flexibel massa.

För att bättra på tätning mellan diskant och låda så experimenterade jag med att använda band av Thermal Pads från gamla datorer som jag klippte och lade ut i tunna remsor. Det fungerade också bra, men det var lite svårare att jobba med för att  vill dra ihop sig efter att det är utsträckt och bearbetat, så det gäller att snabba på lite.

Lagning av fanerskador, oljning och vaxning

Det fanns en del fula jack och skador i fanéret, och på ena högtalarens ovansidan hade det dessutom uppstått en tork spricka. Samma högtalare som hade blekts ganska mycket. Min gissning är att den stått i ett soligt och mycket varm läge under vissa delar av året, och kanske ett kallt ställe under en annan period då det skapats stora temperaturväxlingar och att fanér då spruckit.

Att laga naturligt trä med trävaxstift innehåller en hel del utmaningar. Främst det faktum att vaxstift inte drar åt sig olja eller bets, vilket innebär att om man ska ha en liten chans att färgmatcha så måste lagningen genomföras Efter att faneret är inoljat. Även då är det mycket klurigt att få till rätt färgtoner. Jag använder smältpenna och smältvaxsstift i olika kulörer, men det är näst intill omöjligt att få det 100% med den blandningen. Jag brukar även använda olika typer av färgpennor och försöka jobba upp lager av färgtoner för att komma lite närmare. Så även denna gång.

När det var klart polerade jag på ett lager med flytande Feed-n-Wax för att få en första satinyta.

Återmontering av element och filter

Filtren hade fått nya komponenter och elementen var rengjorda och klara. Det var dags att löda ihop alla kablar mellan filter, element och kontakterminal för inkommande. Även en extra tätning med Multibond runt kontaktterminalen på insidan genomfördes för att säkerställa att lådan är lufttät.

Överblivet tätningsmassa runt elementen som tränger fram när de skruvas fast, skärs bort.

Monteringsskruvar för element målas med svart färgpenna för extra finnish.

Nytt tyg på frontarna och magnetfästen

Tyvärr var det ett hål i ena fronten, och även om det var ett fint originaltyg, kan jag inte låta det sitta kvar då det skämmer helheten.

Eftersom jag inte villa behålla kardborrebanden som lösning för föste, så valde jag att montera små neodymmagneter i varje hörn som jag sedan sålde med fronttyget som jag stiftade fast.

På frontbaffeln limmade jag på motsvarande position fast tunna svartlackade metallbleck som magneterna kan fäst mot. Små ca 10x10 mm stora kvadrater som är ca 0,5 mm tunna. De syns knappt i jämförelse med de klumpiga kardborrebanden som satt som original.

Det finns en ca 5 mm luftspalt mellan baffelramen och frontarna för att skapa en viss effekt. Eftersom denna lösning med neodymmagneter inte riktigt erbjuder samma exakta positionering som kardborrefästen, och kan börja glida neråt av bassvibrationer och dragningskraft, då behövde jag montera två stycken extra distansbrickor i nederkant på insidan för att bibehålla den rätta distansen. En enkel, och osynlig lösning som löste ett irriterande problem.

Nya emblem och modellettiketter

Modelletiketterna på baksidan var mycket skadade och börjat släppa. Den ena var tillräckligt bra för att kunna fotografera så att jag kunde återskapa nya etiketter i Photoshop och skriva ut. Dessa monterades med spraylim.

Jag tror faktiskt inte att det funnits några emblem som original på dessa högtalare, då det är Tonola Hifi AB som bara re-brandat dem.

Men eftersom jag tycker att det både är snyggt ut och att de förtjänar ett emblem, så fixade jag egna. Jag återskapade loggan/typsnittet i Photoshop och skrev sedan ut det på tjockt papper som jag sedan laminerade med matt papper. Jag bättrade på guldfärgen i loggan med en Sharpie, sedan monterade jag det på en svart aluminiumplatta av samma storlek. Därefter klarlackade jag emblemet 5-6 lager för att få en täckande yta. Slutligen limmade jag fast emblemen på frontarna. Klart!

Slutgiltig provspelning och fotografering

Jag hade redan snabbtestat högtalarna i garaget för att säkerställa att allt lät ok och inget gått fel någonstans. Men den riktiga provspelningen inomhus i vardagsrummet är alltid den trevliga avslutningen och belöningen på ett färdigställt projekt.

Jag använder nu förtiden för det mesta min “testrigg” som består av en Optonica SM1515 förstärkare, en Rotel RCD 940BX och en Dual 1019 skivspelare.

Mina fyra testskivor jag brukar använda mig av är Sade Stronger than pride, Dire Straits Brothers in Arms, Peter LeMarc Sången de spelar, och Iron Maiden Seventh Son of a Seventh Son, och ibland kastar jag in lite klassiskt med Bach eller lite Jazz med Miles Davis. Men det är främst de fyra första jag använder mig av då de täcker upp det mesta jag vill testa i form av stereoseparation, balans, dynamik, attack, djup, transienter, m.m

Jag är ingen expert, och jag framhäver inte att jag har en vetenskaplig approach. Det ska vara låta bra i mina öron. Så det är i allra högsta grad en subjektiv bedömning.

Det första som jag vill framhäva med dessa högtalare är att de spelar med en imponerad bas som är betydligt djupare och tyngre än många andra vintage högtalare jag testat i den storleken. Det är sällan jag brukar dra ner på basnivån eller ta bort loudness på högtalare, medan dessa tycker jag mår bra av att tas ner lite. Det finns fortfarande massor med bas ändå.

Diskantens kapacitet är minst lika imponerande och den är otroligt potent när det gäller att framhäva det övre registret utan att bli gäll och jobbig. Den är mycket behaglig och den skapar ingen lyssningströtthet i mina öron.

Det är ingen direkt brist och de låter faktiskt mycket bra, men kanske att det finns lite att önska i mellanregistrets frekvenser. Nu är ju dessa tvåvägare med en 10 tummare och 1,5tums diskant så det är ju lite svårare att få till den perfekta avvägningen för hela registret, men när man lyssnat på dem ett tag så upplevs de mer och mer harmoniska. Till slut börjar jag att fundera lite över vad jag egentligen saknar i ljudet. Dessa Tonola T 30 spelar en bra bit över vad man kan förvänta sig av en tämligen okänd högtalare i denna storlek.

Jag är mycket nöjd med slutresultatet av dessa och jag kan utan problem rekommendera dem till någon som vill ha en mellanstor stativare som låter som en betydligt större golvare.

Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!