Mått: 335 x 610 x 340 mm  Vikt: 19 kg

Pris: Sålda (3000 kr)

Bakgrund

Denna renovering har varit rakt igenom tillfredsställande. Förutom att jag letade efter en fungerande Beryllium-diskant i något drygt år, ja då har det varit relativt friktionsfritt. 

Yamahas NS-serie har en stor skara anhängare, allt från studiomusiker till hemma-hifi-nördar som mig själv. 

Deras lilla NS-10 är förmodligen den mest använda lilla studimontorn genom tiderna. 

Stora NS-1000m har fått internationell kultstatus och betingar runt 10k i fint skick. 

Jag tror att Sverige fick en uppsjö av dessa att florera på marknaden då Sveriges radio köpte in dem. Det är dock ett bra beslut de tog, och det finns nog många Yamaha frälsta som håller NS-1000m som det bästa ljud de hört. 

Jag låter det vara osagt.

Yamaha själva valde att uttrycka det på detta sätt: “-Högtalarna ska inte bara “låta”, de ska vara en förmedlare av det naturliga ljudet” 

Mina NS-500 tillverkades mellan 1977-1979 är 2-vägare och lillebror till deras flaggskepp NS-1000m, (Eller ja…om man då inte räknar in NS-2000a som kom lite senare). Det fanns även en efterföljande NS-500m som också var 3-vägare och påminde ännu mer om storebror. 

Jag är ytterst imponerad av konstruktionskvalitet och stabilitet i lådan, och elementen som sitter i skriker rejäl kvalitet rakt igenom. Magneten på Beryllium-diskanten är så kraftig att den lika gärna hade kunnat sitta på en bas i en annan högtalare. Aluminiumchassit i både diskant och bas är rejält gjutet gods och det är en fröjd att bara få hålla dem i sina händer och känna vikten och finnish. 

Elementen är dessutom skruvade med insexskruv och genomgående gänghylsa i baffeln. Inte som 98% av andra högtalare från 70-talet som hade träskruv rakt ner i spånplatta. 

Det som kanske förvånade .mig mest av allt i denna renovering var det faktum att de på denna modell valt att gjuta in hela delningsfiltret med alla komponenter, sladdar osv med någon slags Epoxy eller gummiblandning i ett plastchassi. Ytterst märklig lösning som jag aldrig sett tidigare. Jag tror inte heller att de använt denna lösning i varken NS-500m eller NS-1000m?

Jag köpte dessa högtalare för flera år sedan och de har stått och väntat på både en fungerande diskant som ersättare men även att komma rätt i tid. Nu var det rätt i tid och inspirationen infann sig till sist.

De var inte i så dåligt skick när jag köpte dem, men förre ägare hade mest troligt satt en blomkruka på högtalaren och sälar vatten, så det hade svällt lite i träet och den svarta färgen var bortskavd. Kanterna till basen hade självklart lösts upp och föll bort i små porösa bitar. 

Vad har jag då gjort i denna renovering

• Slipat och spraylackat lådans ovansidor i flera lager av halvblank svart färg. 

• Färgat in skavda små fläckar på lådan med svart lack, samt polerat chassit med en blandning av Black Chrome och vax för bilar. Det blev lite bättre stuns i svärtan då.

• Skruvat bort den egentillverkade sockeln som föregående ägaren konstruerat. Förmodligen för att höja den lite från golvet. Inte så dumt egentligen, men jag ville ha original 

• Konstaterat att filtret är i bra fungerande skick, och bara låta vara som det är. 

• Bytt ut de irriterande och klämkontakterna bak på kontaktterminalen till skruvfästen för både bananplugg och lös kabel om så önskas.

• Rengjort och våtslipat högtalarchassi. Rengjort och behandlat ovanpåliggande gummikransen på basen med glycerin.

• Kantat om basen med nya skumbaskanter från LN högtalarservice. 

• Polerat hela lådan med vax.

Lyssningsintryck 

Ja, jag får nog lov att säga att de lever upp till sitt rykte. Det är ett mycket behagligt och naturligt ljud som strömmar ur dem. Basen är mer än tillräckligt djup och den är dessutom väldigt följsam i lite snabbare takter. (Testade med lite utmanande Daft Punk)

Mellanregistret är mycket imponerande, med tanke på att det faktiskt inte finns en dedikerat mellanregister element i denna högtalare. Men kombinationen av diskantens fantastiska förmåga att delge detaljer och basens delning gör att det inte uppfattas sakna ett mellanregister. Sånt som annars kan vara uppenbart på många andra 2-vägare. 

Jag brukar alltid falla tillbaka på att testa högtalare jag renoverat med Dire Straits och Sade för att få lite av varje. Så även denna gång. I skrivande stund lyssnar jag på Sade’s Haunt Me från Stronger than pride albumet. 

Det är en ren njutning!