Mått: H: 75 cm (med stativ 95 cm) B: 39,5 cm D: 30,5 cm
Vikt: ca 25 kg.
Pris: Såld. 12000 kr

Bakgrund

Innan jag slutligen tog tag i detta renoveringsprojekt hade jag nog marinerat det under nästan två års tid. Till sist är det bara att ta tjuren vid hornen!

Dessa högtalare var Bang & Olufsen's High end satsning, och av många ansedda som det bästa som de producerade i högtalarväg under hela 70-80 talet! 

Jag hade lite tur när jag köpte dessa för jag såg annonsen komma ut i stort sett i realtid, och jag skickade en förfrågan till säljaren omedelbart. Jag fick svar snabbt, och jag satt nästan i bilen på väg dit innan hans sms med bekräftelse dök upp. 

Det var en trevlig herre som mötte mig i ett litet spartanskt konstgalleri, där han berättade att han ägt högtalarna sedan de var nya, men att han nu inte upplevde sig behöva dem längre.
Tacksamt och skyndsamt betalade jag honom och lastade in åbäken i bilen. Dessa pjäser inklusive originalstativ är både tunga och skrymmande, och det var precis så jag rymde dem i bilen med nedfällt ryggstöd.

Glad i hågen körde jag hem och ställde in dem i förrådet. Kort därefter fick jag ett sms av säljaren att det varit en smärre orkan av meddelanden från massor av folk som ville köpa dem, och att han insåg att han kanske varit för billig. Han sade dock att han var glad att det blev en snabb affär, och att han fick göra sig av  med dem. Jag kunde inte annat än hålla med honom.

På grund av att jag redan hade en massa andra renoveringsprojekt igång så fick de stå och vila stilla i förrådet.
Ju längre tiden gick, och ju mer jag läste och gjorde research om dessa högtalare så växte andakten inför uppgiften. Jag insåg att det skulle bli både tidskrävande och kostsamt att renovera dem, men jag var helt övertygad om att det skulle vara en meningsfull investering. 

Beovox M100 historia

Beovox M-serien lanserades 1978-1980 och tog över där de tidigare S-modellerna slutade.
M100 kom i två generationer M100 (6309), och M100-2 (6319). Den första generationen producerades mellan 1978-1979 och ersattes sedan av den andra generationen. Mig veterligen är dessa högtalare identiska förutom att m100-2 hade en led-lampa för överbelastningsskydd i nederkant på fronten samt. Den första generationen har samma överbelastningsskydd i delningsfiltret som m100-2, men saknar då led-lampan i fronten. Personligen tycker jag det är en fördel ur ett estetiskt perspektiv.

När m100 lanserades var högtalarna avsedda att användas tillsammans med Bang & Olufsens Beomaster-receivers i den övre mellanklassen och uppåt, till exempel Beomaster 4400 som levererade 2 x 75 W i 4 ohm. 

Beovox M-Serien omfattade modeller som M70, M75, M100 och efterföljande M150, där M100 ansågs vara flaggskeppet.

Beovox M100 är en stor, tung och tekniskt avancerad femvägshögtalare, utvecklad för att leverera ett neutralt men kraftfullt och dynamiskt ljud. Den innehåller en 12-tums bas från SEAS, en 3-tums mellanregister(filler) från Peerless, en 2-tums dome övre mellanregister från ITT, en 1½-tums dome tweeter från SEAS samt en liten dome supertweeter från Philips.
Impedansen är 8 ohm, känsligheten cirka 86 dB. 

Bang & Olufsens Uni-Phase-princip utvecklades på 1970-talet för att ge en mer linjär fasåtergivning. Genom symmetriska delningsfilter, ett extra “filler-element” och noggrant justerad elementplacering kunde ljudvågorna nå lyssnaren samtidigt. Resultatet blev ett mycket precist, öppet och naturligt ljud med utmärkt transienter. Ljudmässigt är M100 känd för sin precision, breda frekvensåtergivning och mycket rena mellanregister.
Beovox M100 betraktas av många experter som en av de mest ambitiösa och fulländade vintagehögtalare Bang & Olufsen någonsin konstruerat.

Initial provlyssning och test av element

Som rutin provlyssnar jag, och mäter upp impedans på alla element innan jag ger mig i kast med själva renoveringen. Detta för att snabbt kunna identifiera om något element är felande eller omd et är något uppenbart missljud, eller försämrad ljudkarraktär som kan indikera t.ex filterproblem eller kanske en otät låda, lös basport, glapp potentiometer eller liknande.

En första provlyssning gav mig resultatet att båda högtalarna lät bra, och jag kunde ganska enkelt lyssna mig till ljud från samtliga element…förutom super-tweeters. Detta är fullt logiskt eftersom de spelar i så höga frekvenser så det går inte rimligtvis att urskilja från resten. Dock fyller de sitt syfte att plocka in de finaste transienterna i ljudet. Men för säkerhets skull så plockade jag isär hela högtalaren för att kunna komma åt att mäta upp alla element med multimeter. 

Super tweetern som sitter överst av alla element har tinsel trådarna på utsidan, vilket också var smidigt och då behövde jag bara ohm-mäta med multimetern framifrån för att konstatera att de funkade fint. Jag valde även att testa ljudet på mycket låg volym efter att alla övriga fyra element var urkopplade, för att verifiera att de faktiskt gav något ljud, vilket de gjorde.

Demontering av högtalarna

Högtalarna är smidigt konstruerade på det sättet att det går att skruva lös hela bakstycket och på så sätt komma åt både elementen och filtret enkelt. Filtret är som ni kan se på foton,väl tilltagen konstruktion som sitter monterad på bakstycket. 

12-tums basen Seas 33 F-WK är en gedigen konstruktion med kraftig magnet och gjutet aluminiumchassi. Gummikanterna var hela och fina, men de var relativt torra och styva och påtagligt skitiga. Insatsen på dessa var att grundligt rengöra och sedan pensla på glycerin/T-röd blandning på både framsida och baksida gummikanterna, och sedan låta det stå och dra in någon vecka för att mjuka upp gummit. Det gör faktiskt stor skillnad!

4.5-tums “ mid filler” elementet är en Peerless . Dessa hade uppenbart uttorkade skumkanter. Även om de inte hade gått sönder, var de så spröda att minsta lilla tryck gjorde ett hål. Så jag kontaktade LN-högtalarservice som så många gånger förr för att beställa nya skumkanter. Snabb leverans, och bra service som alltid!
Detta element sitter dessutom monterat med en separat kammare från baksidan (se foto) där det även finns små ventilations/ avstämnings portar med dämpull.

Mellanregistret (övre) ITT LPKM/ 130/50/120 T är ett mycket intressant och ytterst välljudande element och enligt min uppfattning en av styrkorna i denna högtalarserie. De är monterade i en egen integrerad försluten kammare och skruvas fast inifrån högtalaren.

Nedre diskanten är en Seas H-087 1½-tums Dome tweeter, och den är av hög kvalitet och mycket välljudande. Seas H-087 och H-086 diskanter har använts i andra lyckade högtalarkonstruktioner, bland annat den mycket välkända Dynaco A-25.

Super dome tweetern av Philips som sitter fastmonterad/limmad direkt i kabinettet fick sitta kvar och där jag tejpade över skumvadd som skydd för att inte skada den under renoveringsprocessen. 

Dämpmaterialet i dessa högtalare, tillskurna separata bitar är av uteslutande vanligt skumgummi. Det materialet är kanske av vissa inte ansett att vara det mest optimala för akustisk resonansdämning, men med rätt avvägning och inmätning, fullt godtagbart, och frekvent använt i olika högtalare från denna tidsepok.

Lådkonstruktionen är solid och väl tilltagen. Frontbaffeln är tillverkad av B&Os karaktäristiska och speciella formgjutna komposit. Till skillnad från ett par S45 som jag renoverat tidigare, så var dessa kraftigare i godset, och betydligt bättre limmade mot lådan för att säkerställa stabiltet och täthet.
Resten av lådan är konstruerad i ett MDF-liknande skivmaterial, och skiktlimmade plywoodskivor. Detta säkerställer även att konstruktionen blir både stabil och reducerar oönskad resonans. Bredvid ITT mellanregistret i frontbaffeln mynnar det ut två basportar.

Renoveringsprocessen startar - avlägsna lacken

Jag får ändå skatta mig lycklig att dessa högtalare ändå var i så pass fint och välbevarat skick att jag inte behövde ge mig på några större lagningar eller utbytesingrepp. Men jag visste att det ändå fanns en hel del arbete framför mig, och jag gav mig på lådan/fanéret först!

Det fanns några små kantstötningar, ytliga repor och skador i fanéret, som jag behövde åtgärda. Men för att kunna genomföra de små lagningarna, krävdes att jag strippade dem från ytlacken. Som tur var det inte ett supertjockt skikt lack, så jag visste att det skulle vara görbart.
Mitt standardförfarande när det kommer till denna avfärgningsprocess, är att pensla på ett potent färgborttagningsmedel på varje sida av högtalarna, och att sedan sicka/skrapa bort lacken. Därefter skrubba med skursvampar (grova sidan) + lite lätt rengöringsmedel/såpa, och därefter avsluta med att använda 00-stålull och vatten för att ta bort de sista resterna.
När ytan är helt ren från lackrester och annat kladd, låter jag högtalarna torka någon dag för att fanéret inte ska vara fuktigt, samt att låta träfibrerna resa sig lite. Det underlättar nästa steg då jag slipar med sandpapper.

Jag har i stort sett slutat att använda slipmaskin, och använder bara handkraft. Har man avlägsnat lacken enligt tidigare beskrivning kräver det inte så hårt slipning för att få en fin yta. Jag brukar ibland endast behöva gå från 120-180-220 kornstorlek, och sedan vara nöjd där.

Lagning av mindre fanerskador och aluminium dekorlist

Kabinetten och fanéret var generellt sett i ganska fint skick med undantag på några grunda repor, och små flisor som släppt i kanten. Reporna åtgärdades i samband med borttagning av lack och efterföljande slipning. Flisorna behövde jag fylla i och laga på ett annat sätt.
När jag slipade faneret passade jag på att spara lite av det fina slipdammet i en liten burk. 

Jag valde att använda ett fanérlim (Titebond Cold Veneer) som har en naturlig brun ton. Jag blandade slipdammet med limmet tills dess att det blev som en kletig pasta. 

Sedan maskerade jag med tejp endast de områden som hade skadorna, för att sedan spackla igen skadorna. Anledningen till att jag gör så är för att komma någorlunda nära grundtonen på fanéret, samt att träfibrerna i pastan sedan kan dra åt sig lite av oljan när det ytbehandlas.

Aluminiumlisterna på Beovox högtalare är en fin estetisk detalj. Men ofta har de blivit lite repiga, matta och ibland även lite kantstötta och intryckta. Detta hade hänt lite på dessa högtalare. Jag använder mig av träklossar och hammare för att försiktigt knacka till och räta ut eventuella ojämnheter, även att knacka ihop hörnen som ibland har gått isär ltie av stötar. Därefter våtslipar jag aluminiumlisten med 800 våtslippapper, och putsar därefter med polermedel.
Det hade droppat lite färgborttagningsmedel på insidan av aluminiumlisten så där behövde jag även bättringsmåla lite försiktigt med svart lackfärg.

Byte av skumkanter på Filler elementet

Skumkanterna från LN högtalarservice var inte 100% passform mot ytterkant på chassit av Filler elementet, så det fanns ganska lite marginal för att få en limkant att fästa. Därför var centreingen av kanten på konen och den limning väldigt viktig att lyckas med. Som alltid är det ett evigt kladdande, pillande och skrapande med skalpell, tops och aceton för att få bort gamla kant- och limrester. Dock viktigt att det blir rent för att limmet och den nya kantens ak fästa ordentligt.

Att centrera kanter på basar är relativt enkelt, och det finns mer marginal att jobba med. Dessutom är det enklare att använda en tongenerator med 20-30Hz där vibratonerna/konutslagen blir markanta. När man gör det på ett litet 5-tums element är det lite pilligare, och det funkar inte så bra att köra samma frekvens eftersom de inte är avsett att spela djupa basfrekvenser. Jag valde att börja försiktigt med 200hz för att sedan svänga ner till ca 100hz på låg volym. När det verkade vibrera “tyst” och distorsion fritt så ansågs det ligga centrerat. 

Ja just…jag dimlackade konen tunt också för att dölja lite fula fläckar.

Uppgradering av komponenter i delningsfiltret

Bara genom att titta på delningsfiltret så insåg jag att det skulle bli både klurigt och kostsamt att uppgradera till nya fräscha komponenter. 

Jag har läst lite på någon sida på internet där en herre också gjort en filterrenovering på 100. Han laborerade dock med lite andra värden och elektrolyter som jag inte riktigt kände var rätt väg att gå.

Jag ville satsa på högkvalitativa MKP främst, och elektrolyter på bara de största 50uF. 

Det är många fortfarande som säger att det inte är någon idé att byta gamla elektrolyter då de håller värden bra. Jag är inte riktigt av den uppfattningen, och denna gång var det uppenbart att de gamla kondingarna hade skevat i värde ganska rejält. 

Det finns ett foto där jag skrev ner mätvärden. Detta är resultatet av mätningarna med LCR/ESR mätare:

• 16 µF → 20,65 µF +29 %

• 8 µF → 11,1 µF +39 %

• 4 µF → 4,9 µF +22,5 %

• 50 µF → 75 µF +50 %

• 50 µF → 115,8 µF +132 %

• 50 µF → 106,3 µF +112,6 %

• 50 µF → 112,5 µF +125 %

• 12 µF → 19,55 µF +63 %

• 8 µF → 12,56 µF +57 %

Jag tycker nog inte att det är så mycket att snacka om. Dessa gamla elektrolyter hade gjort sitt!

Jag har nyligen upprättat ett samarbete med amerikanska ERSE som tillverkar högkvalitativa komponenter, bland annat spolar, motstånd och inte minst kondensatorer. De har lite olika serier och de har nyligen lagt till ytterligare en high-end nivå på MKP 3% kondensatorer i en serie som heter S-CAP. 

Jag valde att blanda in lite av deras olika serier av S-Cap, C-CAP och MPX samt bipolär elektrolyter. Alla serier mäter inom mycket tajt tolerans och lågt ESR. 

ERSE är inte representerad i Europa ännu, men det är jag i fas att råda bot på. 😉

Eftersom det inte är vanligt med 50uF värden idag, valde jag 47uF elektrolyt och parallellkopplade en 3uF MKP istället för att hamna så nära som möjligt till originalvärden. Även om det var 10% tolerans på de gamla original kondingarna, och de teoretiskt sett kunde ligga +/- 5uf så kändes det bättre att försöka landa rätt direkt med nya kondensatorer.

ERSE hade vid tillfället inte MOX motstånden jag behövde, så då valde jag att beställa dessa från Hifikit istället. 

För att minska magnetisk påverkan mellan spolarna, valde jag även att ställa upp och rotera två stycken dem 90 grader i förhållande till närmsta andra spole.

Det var inte tvärenkelt att uppgradera dessa komplexa filter, men med lite extra noggrannhet och struktur så gick det ändå bra till slut. 

Nya kontakterminaler 

Det finns vissa saker som jag verkligen inte är överförtjust i när det gäller B&O design och lösningar. Ett av dessa är deras nedsänkta DIN kontakter. Inte för att DIN direkt är dåligt, men du blir väldigt låst, och svårare att byta mellan olika kablar vid behov. Att B&O sedan väljer att montera in kontakterna nedsänkt inuti högtalarens bakstycke är ett uppenbart bevis på design före funktion.

Min lösning blev att kompromissa med att behålla original kontakten, och istället komplettera med att borra och montera två skruvkontakter för banankontakt bredvid, och koppla samman så att valmöjligheten finns att välja mellan antingen DIN eller de nya skruvkontakterna. Det innebar att löda dit några extra sladdar på insidan mellan kontakter och filter. Inga större krångligheter, men det ger en bekvämlighet i anslutningar som jag personligen tycker B&O borde ha funderat lite mer över på 70 talet.

Klä om fronterna med tyg

Vid en första anblick såg fronttyget ut att vara lite solblekt, men i annars bra skick. Det fanns några små fläckar i tyget , och det var mer eller mindre impregnerat av gammalt damm. Så jag beslutade mig för att riva lös tyget och slänga in det i tvättmaskinen. .
Efter tvätten var det betydligt fräschare. Fläckarna var borta och dammet också. Det var fortfarande tecken på solbleknad, men det gjorde inte så mycket.

För att kunna limma tyget på den lite speciellt utformade frontramen, som utifrån anpassning av elementens och frontbaffelns utbuktade form i överkant, så är det inte riktigt så enkelt att limma och spänna tyget. Det slutade med att jag fick köpa tio stycken kraftiga klämmor, linda in ett par fyrkantsstavar med bakplåtspapper (för att limmet inte ska fästa). Sedan penslade  jag ett tunt lager med kontaktlim på insidan av frontramen, klämde fast tyget under fyrkantsstaven med ett jämt tryck av fem klämmor. När den ena sidan hade torkat lite, gjorde jag likadant på motsvarande sida och spände tyget innan jag klämde fast det med stav och klämmor. När limmet hade torkat någorlunda var det dags att repetera samma procedur på de andra sidorna. 

Det gick egentligen ganska bra, och även om det var lite väntetid mellan varje limpressning tyckte jag att resultatet var gott. Ända tills dess att jag efter fjärde limpressningen vände på fronten och upptäckte ett litet pyttehål i tyget ca fem centimeter från ena hörnet. Mycket irriterande. Jag såg det inte innan, men kanske det fanns där och det inte uppdagades förrän tyget sträcktes, alternativt lyckades jag dra fronten över något litet vasst som stack hål i tyget. Oavsett vad som orsakade det, är jag lite för mycket av en perfektionist när det gäller mina renoveringar, så jag insåg att jag inte kunde leva med det hålet, hur litet det än var. Det var bara att riva lös tyget igen och börja från scratch.
Jag fick köpa ett nytt svart fronttyg och göra om hela processen. Tidskrävande och aningen irriterande, men slutresultatet blev mycket bra, och definitivt värt det.

Fäststiften i frontramarna och rengöring av stativen

Av alla idiotiska designidéer som B&O hade med sina högtalare, är fäststiften i frontramen det mest opraktiska de någonsin gjort. De gör att frontarna är knepiga att fästa, eller ta lös. Dessutom håller de inte ett dugg, och stiften går av som tändstickor. Jag tror för övrigt att plasten som stiften tillverkades inte åldras så bra, och blir sköra med tiden.
Det sitter sex stycken i varje front, och det var nog ca hälften som hade gått av. Några satt kvar i hålen i frontbaffeln, men några hade ramlat bort.

Jag letade reda på en plaststav som jag kunde svarva fram nya stift av, Nu äger jag inte en minisvarv i ordets rätta bemärkelse, så jag fick lov att vara lite innovativ med det jag faktiskt hade, Det innebar att jag först monterade fast plaststaven i skruvdragaren och tog sedan ett grovt sandpapper som jag samtidigt som jag körde skruvdragaren, slipade ner diametern med sandpappret så pass att det närmade sig lämpligt mått. Ca 5-6 mm.

Därefter sågade jag upp staven i ca 3 cm långa bitar, Jag tog varje bit, spände fast i skruvdragaren igen, men denna gång använde jag min dremel och ett slipstift för att samtidigt som skruvdragaren snurrade stiftet, slipa med dremeln på motsatt sida tills att jag fått stiftet att bli exakt 4 mm. När jag tog loss stiftet ur skruvdragaren så var det en knopp som var lite grövre, vilken jag sedan spetsade till och finjusterade med dremeln så den passade perfekt i hålet i baffeln.

Infästningen i frontramen, där de gamla stiften gått av, började jag med att slipa ner plant. Därefter använde jag en 4 mm träborr med stift för att exakt kunna centrera i originalfästet. Jag borrade därefter upp ett hål ca 3-4 mm djupt, för att sedan superlimma och trycka dit de nya stiften. Voila!

Stativen är onekligen mycket stilrena och snygga, och bidrar faktiskt till att helhetsintrycket med högtalarna lyfts en nivå. Det är fint också att det finns ett vitt monogram på höger sida av stativfoten också, som skapar en lite extra diskret exklusiv touch.

Förre ägaren hade inte varit så noga med att rengöra dem, och den svarta färgen var begravd under ett läger av allehanda smuts. När det var noggrant rengjort såg det betydligt bättre ut. Det sista lilla fixet var att fylla i några små repor med svart färg för att det skulle se lite bättre ut. Det är de små detaljerna som räknas.

Gallret över super-diskanterna

Det sitter original ett litet runt metallgaller med en svag utbuktning över det “öppna membranet" på super diskanten. Dessa fäster i fyra stycken små magneter runt om diskanten. Av förklarliga skäl har dessa någon gång under alla åren ramlat bort. Det är både av estetiska skäl, men kanske främst för att skydda det känsliga dome membranet som detta galler sitter där. Dock att försöka hitta och köpa två stycken originalgaller är mer eller mindre dömt att misslyckas. 

Så vad gör man då. Jo, man får helt enkelt vara lite innovativ och försöka skapa egna galler istället. 

Jag hittade ett par gamla skruttiga datorhögtalare liggandes i en slrivbordslåda. Dessa var perfekta att plocka gallren från. 

Med en plåtsax klippte jag till lämpliga bitar, tog en whiteboard magnet, en gardinstångsknopp, en gemburk, en hammare, och min Dremel med slipstift. Sen var det bara att knacka, vika, klippa och slipa tills dess att de hade precis den form jag önskade. 

Därefter var det bara att spraya med svart lackfärg och montera dit dem mot magneterna.

Slutgiltig provlyssning

Med metallstativet monterad på plats väger nog högtalarna dryga 25 kg styck. Även om det inte är jättetungt, så är de hyfsat otympliga att bära själv. Särskilt när första nysnön tinat och skapat en härlig ishalka på altangolvet. Som Bambi på hal is stapplade jag försiktigt in från garaget till huset för att kunna göra en mer rättvis provspelning med bättre akustik och bättre utrustning. Detta hade jag sett fram emot!

Min testrigg består för närvarande av en relativt anonym med välljudande Sony CD spelare, en Dual 1019, som jag främst använder vid test av förstärkare och receivers. Jag använder även en Kenwood C1 Preamp och tillhörande M1 slutsteg. Dessa modellerna ingår i Kenwoods “Audio Purist Basic”-serie. M1 slutsteget levererar 2 x 105 specade watt, men som enligt oberoende tester kan leverera ca 130 W utan distorsion. Dessa två enheter har ett förhållandevis neutralt ljud, som är tacksamt att utgå ifrån vid tester av högtalare. Även om jag personligen annars kanske föredrar en lite varmare ljudkaraktär.
Dessa högtalare mår dock bra av att få lite extra drag under galoscherna för att leverera.

Jag har en rätt så bra yta att placera högtalare när jag provspelar dem, men det är ett ganska stort vardagsrum med ryggåstak, så det kräver sina pjäser för att fylla utrymmet.

Jag valde lite olika album att testa med, Dire Straits - Brothers in Arms, Sade - Diamond life, Pink Floyd - Division Bell och Michael Jackson - Thriller.

Jag blev ganska direkt golvad över hur fantastiskt fint separerade och balanserade dessa högtalare är. Basen upplevs genast som fyllig och kontrollerad på ett mycket skönt sätt. 

På Dire Straits får Money for Nothing framträder en skönt tung bas, och Knopflers gitarr och röst låter naturligt utan att framstå skarpt på något sätt. Detta album är enligt många ett självklart alternativ som referensskiva.  Jag är böjd att hålla med!

Alla som lyssnat på Sade vet ju att hon har en unikt sammetslen och vilsam röst, och genom M100 framhävs hennes mjuka och behagliga toner ännu mer. Låten Smooth Operator (passande) får en mycket behaglig inramning.

På Michael Jacksons Beat It och Billie Jean låter gitarrerna och basen djupt och fylligt. Basen är överlag tung och stabil, även om den kanske inte är den snabbaste. Hans röst hörs tydligt i mitten och det låter naturligt och mjukt. 

Pink Floyd passar högtalarna mycket bra, eller tvärtom kanske man kan säga. En låt som Cluster One skapar en bred och avslappnad ljudbild, och gitarrer och syntar får en luftig och fin klang. Min favorit när det gäller intryck blir nog ändå avslutande spåret High Hopes där det är helt underbart att sitta och lyssna på hur klockspelet fyller rummet och hur gitarrerna svävar.

När frun och barnen åkt iväg för att handla så får jag huset för mig själv och får verkligen ta ut svängarna. Det är när jag drar på lite extra  volym som jag inser hur fantastiska dessa högtalare är och jag sitter åtminstone i 22 minuter och njuter, innan de återvänder och beskriver fasligt högt ljud det var där inne.

En kompakt sammanfattning är nog att Beovox M100 ger ett fylligt och lättlyssnat ljud med riktigt bra bas, naturliga röster och en stor ljudbild. Separation och detaljrikedom från de fem elementen är behaglig och all musik upplevs lättlyssnad.
Stereobilden är imponerande och man får den där härliga känslan att musikerna står och lirar i ditt vardagsrum. Allt från svävande instrument och effekter som sveper från höger till vänster, till att ha en exakthet i rösten som kommer från mitten. Coolt!

Jag är helt övertygad att jag kommer ångra mig bittert när jag sålt dessa högtalare!

Är du intresserad att köpa högtalarna, skicka ett gärna ett mail med en förfrågan.
OBS, endast avhämtning gäller!